Prs - Fairy Tale och Sorgfågel

- But I haven't tried, just give me a chance, I want to help you, sa jag.

"I don't want you to", sa jag "I can handle my self"

- No you can't, you are stuck with him! You doesn't dear anything, I don't mean to be dumb, sa jag.

"How dare you say that", sa jag och slutade rengöra hans sår. "I just met you. You don't even know me"

- I want to know you, sa jag.

"Don't ever talk to me again", sa jag och gick in i klassrummet.

Jag suckade. Jag ville bara hjälpa henne. Men hon kanske inte ville ha hjälp. Jag tog mitt schema som var helt blodigt och gick in i klassrummet jag med.

Jag satte mig vid min bänk och lyssnade halvt på vad läraren sa. Han hade rätt. Jag behövde verkligen hjälp. Jake hade börjat slå mig dagligen nu, och det var knappt så jag kunde täcka det med det tjocka lager smink jag bar varje dag. Hela jag var totalt blåslagen. Jag tvingades bära långärmat eller en kofta varje dag för att täcka alla blå märken jag hade.

Jag satte mig försiktigt ner så långt bort från tjejen som möjligt.

När det ringde ut gick jag till mitt skåp. Mitt skåp var ganska långt bort, längst in i korridoren, så inga tänkte ens på att jag var där. Utom Jake. Som stod där när jag kom fram.
"You whore", sa han. Jag svalde "how dare you cheat on me like that"
"But Jake, I just spoke with him" sa jag tyst. Slaget jag fick i ansiktet var inte något som förlät mig. "I'm sorry", gnydde jag och kunde inte stoppa tårarna som rann ner för mina kinder.
Han slog mig igen, hårdare den här gången. "Don't you dare cry", spottade han och jag bet ihop. Med de orden sagda gick han ut ur min åsyn och jag sjönk ner på golvet. Hur jag än bet mig i läppen och höll andan, var klumpen i magen fortfarande där, och tillslut grät jag.

Med darrande fingrar trevade jag efter våtservetterna i min väska, och tog bort allt mitt smink som döljde blåtiran och alla de andra blåmärkerna. Jag trevade efter mitt smink också, men jag kunde inte hitta det. Fortvivlat sökte jag igenom mitt skåp, men jag hittade det inte. Jag var körd.

Mitt borttappade smink gjorde inte situationen bättre. Än en gång sjönk jag ner på golvet och grät tyst, hoppades innerligt att ingen skullemärka mig.