Något nygammalt

Laura blev sårad av att hon drog sig undan. Kanske inte sårad, men ledsen utöver att hon gjorde det. Laura var inte farlig, trodde Cara det? Knappast gjorde hon väl det, det kunde bero på något underliggande med som Laura inte visste. Hon drog tillbaka sin hand och sa inget på en lång stund försökte bara hämta sig. Inte en tår hade hon fällt vilket hon egentligen skulle behöva, hon skulle behöva få ur sig allt.
Tillslut lyfte hon huvudet och såg på Cara.
"Ja, då hade jag vetat var han var. Nu vet jag inte vad som har hänt honom." fick hon ur sig, hon hade inte talat med någon om detta på hela sommarlovet bara levt i sin ångest över fadern och on höll på att gå itu av allt.

Cara såg att Laura verkade sårad men vad hade kvinnan förväntat sig, att hon bara skulle lita på henne? Cara hade lärt sig att aldrig lita på någon utöver sin far och gudfar, när hon sedan börjat lita på Draco och Blaise så hade hennes far blivit så arg, kanske för att han trodde att de bara var utan efter makt, men hon visste att det inte var så.
"Vad tror du kan ha hänt? Jobbade han med något farligt?" frågade Cara och såg på Laura, hennes far kanske hade gått under jorden för att skydda sig, han kanske bara inte kunde kontakta henne helt enkelt, så som hennes far inte kunnat kontakta henne.

Laura ryckte på axlarna.
"Inte precis, han jobbar kontakt med andra länder om olika ting. Han hjälpte till inom Quidditch VM. Men han har aldrig haft en upphöjd position, bara en av alla." svarade hon men tystnade då hon hörde steg, hon visste inte varför hon talade om detta för Cara, men hon ville inte tala om det så någon annan skulle få veta.
"Säg det inte." bad hon tillslut, jobbiga människor som skulle låtsas att de brydde sig orkade on inte med.
Hon visste inte om folk märkte om något var fel. Hon hade alltid täckande kläder så ingen märkte troligen att hon magrat. Men fanns det fler tecken hon borde dölja?

Cara nickade.
"Sådana människor är alltid av vikt för min..." Cara avbröt sig och såg på Laura, vad skulle hon säga? Att det fanns en chans att hennes far fångat Lauras far för att få information om olika saker, lika bra att inte säga mer, även om Laura antagligen förstått vad hon menat. Vad skulle hon ens säga, Cara visste att hennes far antagligen var död om Voldemort fått tag på honom. Hon såg sedan på henne.
"Nej jag skall inte säga något" sa hon endast, vem skulle hon säga det till? Vad skulle det ens tjäna till?

Laura fick fram ett kvidande ljud då hon insåg vad Cara sagt. Inte för att hon inte misstänkte att det kunde vara så.
"Finns det en möjlighet att du kan ta reda på det?" frågade hon tillslut efter en stunds tystnad med en röst som darrade kraftigt.
"Om din far....." Laura avbröt sig med ett kvidande och började sedan packa ihop sina saker, det var lektion snart och hon var tvungen att gå. Det kändes som att hela hon skulle gå itu, men skolan skulle hon fixa.

Cara såg på Laura och ryckte på axlarna.
"Jag kan fråga honom, men jag vet inte om han tänker svara eller om han ens vet, det är inte alltid han möter dem själv. Det finns dödsätare som gör nytta och oftast får han bara den färdiga informationen och inte direkt ifrån källan" sa hon lugnt och såg hur Laura försvann, antagligen för att gå till sin nästa lektion, Cara bestämde sig för att hoppa över mugglarstudierna, hon orkade inte med lektionen nu och hon skulle behöva skriva till sin far och fråga, hon visste inte ens om han skulle svara, sedan han tagit över hade han knappt tid med henne, något som sårade henne mer än hon erkände, hon saknade stunderna med sin far. Cara suckade och tittade åter ut genom fönstret.

Laura tackade, det var bättre än inget. Hon ville inte utnyttja Cara på det viset, men det var bara en fråga, hon kunde sagt nej. Laura visste egentligen inte vad hon skulle göra, tänk om det kom ut från något annat ställe och Laura skulle få skulden.
Hon lämnade böckerna på sina rätta ställen och gick sedan ut för att ha skötsel och vård av magiska djur. Hon gillade de lektionerna, hon gillade Hagrid. Han var en sådan som kanske inte var den smartaste, men han hade hjärtat på rätta stället och brydde sig om dem.
Lektionen handlade om testraler, de fick till och med hälsa på ett par och Laura undrade om det var en tidsfråga innan även hon skulle få se dem.
Konstigt nog ingav dessa varelser henne något lugn, trots att hon inte såg dem. Det var som om de lyfte upp den börda hon bar på eller något.
När lektionen var slut och de skulle in till lunch la sig Laura under ett av de stora träden och snart sov hon tungt. För att inte kunnat fått en blund i ögonen var detta något bra.

Cara tog fram en penna och en bit pergament och började skriva ett brev till sin far, hon visste först inte vad hon skulle skriva men bestämde sig sedan för att gå rakt på sak, hon frågade helt enkelt om han visste vad som hänt med Lauras pappa, även om hon inte nämnde Laura vid namn utan bara skrev efternamnet på hennes far, då hon sa att hon var nyfiken på ifall han kunde vara en bra informationskälla då hon hört att han jobbade med utländska kontakter.
Cara reste sig sedan upp för att gå till uggletornet och posta det, hon fick tag på en svart uggla som hon skickade iväg innan hon slog sig ner på golvet och tittade på fåglarna.

Laura vaknade efter någon timme som på accord, hon hade inte sovit ut på långa vägar, men något bättre var det.
Hon hade missat lunchen men det gjorde inte så mycket, hon kunde ta något till middagen. Vem försökte hon egentligen lura? Hon skulle smita från även den eller bara peta i maten, försöka äta.
Hon tog sig upp och såg på schemat men kom på att hon inte hade något, troligen skulle Quidditchträningarna komma in där när de började. Så hon tog sig till biblioteket och satte sig på samma ställe som förr för att göra läxan klar.

Cara visste inte varför hon sköt upp mötet med Draco, varför bävade hon inför det? Trodde hon att Draco inte skulle vilja vara hennes vän längre? Hon reste sig upp och bestämde sig för att prata med Draco, hon skulle behöva göra det förr eller senare.
Hon lämnade uggletornet och gick ner till fängelsehålorna för att finna Draco. Korridoren låg tyst och tom när hon kom fram till uppehållsrummet och gick in, även det var tomt och hon bestämde sig för att vänta på Draco.