The one that got away

Andrew log svagt. "Det är okej, jag har en extra madrass till mig, jag tror du behöver sömnen mest" sa han bara och gick in till köket. "Vill du ha något att äta? ELler låna duschen?" undrade han.

Saphira följde efter, hon ville inte vara själv, huset skrämde henne. Konstigt då att hon drogs till honom, speciellt då han var orsaken.
Hon skakade tyst på huvudet.
"Nej, jag vill inte vara till besvär." sa hon lågt och såg ner i golvet utan att möta hans blick. Bakom den tuffa ytan var hon en liten osäker flicka som förlorat allt och sig själv.

Andrew såg på henne med rynkad panna. "Du är inte till besvär, jag ska äta själv så jag kan göra iordning till dig med. Det är egentligen bara trevligt att inte vara ensam" mumlade han och började ta fram mat ur skåpen för att tillaga.
På vägarna och på kylskåpet fanns gamla bilder på han och hans familj, då han var liten. Han hade sparat allt med dem.

Saphira sa inget utan satte sig bara ner vid köksbordet. Laga mat gjorde hon aldrig, hon hade inte orken eller lusten till det. Inte sedan hennes föräldrar dog, innan det hade det varit en annan sak. Hon hade heller inte pengar till det men kunde köa mat som skulle slängas på affären.
Hon såg på bilderna, de var samma som där nere. Vilka var det? Hon frågade inte, egentligen var hon väl inte tillräckligt intresserad av det.

Andrew knäckte ägg och började blanda till en omelett tillsammasn med lite bacon att steka i stekpannan. Han orkade inte göra något mer avancerat. Då allt var klart la han upp på varsin tallrik och ställde på bordet och började sedan äta med god aptit.

Saphiras mage kurrade då hon kände lukten av stekt bacon och doftande mat. Det var evigheter sedan hon ätit något tillagat och varmt.
Hon tog första tog första tuggan och såg ut som saligheten själv med lätt slutna ögon.
"Tack, det var himmelskt." sa hon slutligen och log svagt mot honom.

Andrew åt snabbt upp och såg på Saphira och log. "Så lite så". Han tog sig upp och tog tallrikarna och la dem i diskhon, han kunde diska nästa morgon. "Vill du inte ta en dusch då? Eller låna lite kläder av mig?" undrade han.

Saphira log svagt och nickade medgörande.
"Om det inte är till mycket besvär båda, tills jag rengjort mina kläder i alla fall, du luktar rök." sa hon och gäspade. Visserligen luktade de ofta rök då hon själv rökte, men detta var något annat.
Maten i magen var en ovan behaglig känsla och än var hon påverkad och kände inte behovet att få mer ännu.

Andrew nickade. "Det är inte till besvär". Han reste sig upp och gjorde tecken åt henne att följa med och gick till badrummet. "Du kan duscha, jag lämnar rena kläder på golvet som du kan ta då du är klar" sa han och gick sedan ut till sitt sovrum för att hämta det minsta par mjukisbyxor han hade och en stor t-shirt innan han lämnade dem vid badrummet.

Saphira väntade tills han gått och låste dörren då hon tog in kläderna. Hon litade inte på honom helt, det var fullt förståligt och hon ville inte visa något för honom.
Hon drog av sig sina kläder och vek dem i en hög innan hon klev in i duschen. Det var underbart att få av sig all rök, all lukt. Då hon var klar hade allt smink farit av och hon mer trött och blek ut än någonsin.
Tillslut kommer hon ut ur badrummet med kläderna på som ser ut att hänga på henne. Hon var smal och mager, längst hennes armar lyste det ärr som hon själv skapat. I handen höll hon sin drake och såg enbart trött och slut ut.