They rise again (Jessica Tonks)

"Usch för nyheter. Vi kan kolla vad den polska radion har igång." Säger Nik flinande när Fay pratat klart och börjar fippla med radion tills det kommer igång någon sorts folkmusik. "Just det, det var bara massas skumma radio som hade dem kanalerna. Fast det är okej, polsk musik suger." Fortsätter han lättsamt, han verkar inte riktigt bry sig om någonting. Ingenting har ens fått honom att spärra upp ögonen ännu. Mitch vill vara som honom, hon lyckades ett tag... hon vill kunna göra som han och bara... stänga av verkar det som. Det skulle vara så praktiskt.
"Vi kommer behöva extra bensin." Säger Matthew. "Men vi borde inte lämna bilen." Fortsätter han.

Fay hörde Nik och bara nickade sakta utan att säga något. Men det var bra. De behövde något som tog tankarna iväg. Och de skulle inte direkt förstå polska men det vore något som åtminstone lät och tog iväg deras tankar. Hon nickade igen till Nik, fortfarande utan att säga något. Hon önskade också hon var som honom, så orädd och självsäker. Visserligen var hon inte alldeles för osäker på sig själv, men hon behövde vara mer orädd.
"Ja, jag vet ett ställe längs vägen. Ett annat sommarställe. Våra grannar brukade ha det och jag har sett att de haft en massa extra bensin i sitt garage". De kunde stanna där. Hon fortsatte köra, tills något dök upp...

Mitt på vägen stod en zombie, springandes mot dem. Fay blekande men fortsatte att köra. Hon ökade faktiskt till och med farten. Monstret kom upp på motorhuven och sedan ner på marken igen medans de körde vidare. "Vilken jävla skit allt det här är" mumlade hon för sig själv och höll hårt i ratten igen.

Mitch kan känna dunsen i bilen när zombien rullar över bilen. Hon vrider på huvudet och stirrar efter liket.
"Mm..." mumlar Mitch otydligt. Hon håller med om att de behöver bensin... hon vet inte om hon kommer lämna bilen för att hämta dem. Det känns bra att vara i bilen. Det är varmt... och säkert så länge de inte stannar såklart.

Gus satt fortfarande med, han hade hela huvudet fullt av svordomar över hela den här dagen och ville helst slå ut tänderna på skitungen Nik, men han var kvar. Han kastar en blick på tönten Matthew, han hade tappat syrran... den minsta ungen var läskig som satan istället. Ena stunden mördar hon allt som rör sig andra sitter hon tyst som en mus. Creepy shit.

Fay fick inte mycket till svar, hon kände sig något frustrerad. Att princip alla var tysta var bättre än att de hade panik, men det här var också jobbigt. Hon skulle bli galen om alla var så här tysta och nervösa hela tiden. Hon fortsatte köra och kastade en blick i backspegeln och såg Mitch. "Hur är det?" undrade hon och tillade sedan "Mitch?". Annars skulle det bli ganska otydligt vem hon frågade.

Tillslut nådde de sommarstugan och hon såg sig noga om innan hon stannade bilen. "Jag kan hämta bensinen om ni håller utsikt, okej?" sa hon och tog pilbågen på ryggen och en kniv i bältet. Hon tog sig sakta ut och gick mot det lilla garaget. Med hjälp av kniven lyckades hon få upp låset och tog sig in. Det fanns några dunkar med bensin och hon tog alla hon kunde bära, tre stycken, och bar dem ut till bilen. Hon fyllde först på med bensinen men lastade sedan på i bakluckan. Hon ställde in så många som fick plats innan hon satte sig i bilen igen för att köra.

"Jag... jag är okej." Svarar Mitch och låter säkrare än vad hon egentligen är. Det är något fel på henne just nu. Usch. När bilen stannade gick Fay ut ur bilen och Nik vände sig om mot Matthew.
"Byt plats med mig." Säger han utan vidare förklaring och Matthew ser erkänt förvirrad ut.
"Va?"
"Byt plats med mig." Upprepar Nik och ler lite. "Eller så byter ni två plats och så får läderjackan sitta fram med Fay." Nik förtydligar det sista ordet, för han vet att det betyder något i deras öron. Mitch mungipor rycker lite när Matthew knuffar lite på henne och hon hoppar ur bilen. Matthew följer hennes exempel. Vem som hann först till framsätet av Gus och Matthew lägger inte Mitch någon vidare notis till eftersom Nik nu sitter bredvid henne och börjar diskutera helt skruvade saker. Saker som inte har med något utanför att göra. Saker som varför himlen är blå och hur det kommer sig att vissa flaggor ser ut som de gör.

(You decide vem som sitter var av Gus och Matthew, have fun. XD)

Fay kände sig mer lugnad av att ha något att göra, att hämta bensindunkarna var något bra och hon fick mer frisk luft på samma gång. Vem visste hur länge de skulle sitta i bilen sen? Det skulle säkert bli fruktansvärt varmt och kvavt. De kunde såklart öppna fönstrena en del men de kunde inte heller riskera att någon zombie försökte ta sig in genom fönstret.
Hon hade just stängt bakluckan och gått för att sätta sig då hon märkte att något var annorlunda. Alla verkade ha bytt plats förutom Mitch. Nik satt bak med henne tillsammans med Matthew som hade ett konstigt, surt ansiktsuttryck. Där fram satt istället Gus som såg ovanligt glad ut. Hon bara satte sig i bilen igen och började köra. Hon hörde Nik prata med Mitch och sneglade lätt mot Gus.
"Ja...Hur mår du?" frågade Gus för att bryta tystnaden och hon såg mot honom igen. "Bra, antar jag. Med tanke på omständigheterna". Hon suckade djupt och stirrade ut på vägen.

(Feel free att styra Gus xD)

(*googla upp pick-up lines med zombie-tema* Let's do this.)

"Du... hanterar allting sjukt bra." Svarar Gus som själv är förvånad över det. "Till och med..." Gus avslutar meningen i för tid, han tyckte att den skulle sluta någonstans där ingen borde prata. Musiken är hyfsad, inte bra men hyfsad. Gus sväljer lite, när som helst hade han kunnat få vilken tjej som helst på fall. Fast det var innan allt det här. Varför kunde han inte märkt Matthews dumma crush på Fay innan? Eller... varför fatta han bara inte att Fay var snygg och sådant innan? Hon är ju smart också, hennes lillasyster verkar helt off bara.
"För... för vad det är värt... jag beklagar." Säger Gus och ser på Fay. Han har tagit av sig sina solglasögon och han har ett faktiskt genuint ledset ansiktsuttryck.

Mitch lyssnar bara halvt på konversationen med Nik, hon försöker inte ens lyssna men att han pratar gör det lite lättare att hantera dagens händelser. Även om det är bara lite.

Fay sneglade mot Gus igen. Hon undrade varför de alla hade bytt plats men hon hade inget emot det. Hon kunde prata med vilken som helst utav dem egentligen. Men om hon skulle vara ärlig kändes det rätt bra att prata med Gus... Hon hade haft sin lilla crush på him förut, dock visste hon att hon inte kunde koncentrera på det nu riktigt. Hon hade viktigare saker att ta hand om. Hon var inte direkt ledaren i gruppen men hon var den som körde.
"Tack..." mumlade hon och mötte hans blick. Han hade faktiskt av sig solglasögonen. Det kändes ovanligt men det var ett trevligt ovanligt. "Jag antar att du har familj eller något i staden med? Så jag beklagar också". Hon fortsatte köra på vägarna och tillslut kom de ut på den större vägen som ledde ut ur staden.
"Jag kan kan bara inte smälta allt det här helt" mumlade hon med en rätt darrning på rösten och greppade hårdare om ratten. "Zombie? Jag trodde de bara fanns i Mitchs tevespel".

"Jag tror alla andra trodde det också..." Svarar Gus dröjande och undviker att kommentera sin familj. Han undviker därmed att kommentera att han egentligen inte bryr sig vad som händer med hans morsa. Han undviker att behöva säga de fyra hemska orden som gör ondare än något annat: "Jag hatar min pappa." för Gus vet att han inte ljuger när han säger det. Gus är den coola killen som drack sin egen häxblandning av läsk på fester för att slippa känna sig som sin farsa. Gus är killen som skaffade tjejer för stunden och folk visste om det. Ingen fick gå djupare, ingen fick komma hem till honom. Gus drar lite i sin jacka och riktar blicken ut. Han får en snabb påminnelse om vad han borde fokusera på. "... men vi är i alla fall inte ensamma." Vilket Gus hoppas att hans farsa är.

( Such deep personality. x'D )

(Yeah xD Poor Gus)

Fay märkte att han inte verkade vilja tala om sin familj och bestämde sig snabbt för att lämna det. Det var kanske ingen ide. Hon var ganska säker på att han visste att det var stor chans att hans familj på något sätt var skadade eller kanske rentutav döda. Hon bet sig lätt i läppen vid tanken på hennes och Mitchs egna döda mamma. Och vem visste hur deras pappa hade det nu? Skulle han klara sig? Om inte hon hade alla andra i bilen skulle hon köra till staden för att hitta honom.
"Nej, och det är väldigt skönt. Annars skulle jag nog vara död nu". Hon ryste till lätt. Utan Nik förut så hade zombin troligtvis lyckats få tag på henne. "Tack för att vi fick ta din bil till stugan förresten. Utan dig hade vi aldrig kommit därifrån". Hon log mot honom.