Flygande giraffer!

Elionora nickade, hon hade hört om dessa uppdrag och då han nämnde om det som skedde efter vitnade hon i ansiktet och såg bort från honom. Det han talade om var bara smärtsamma upplevelser för henne, att bli tagen med våld. Barn hade de ändå inte lyckats fått och Elionora ville inte h några heller. Det räckte med alla ungar hennes man lämnade efter sig hos pigor som han sedan avskedade och hon i lönndom skänkte mat och kläder för deras överlevnad.

Mattias märkte inte hur hon reagerade utan bara drog täcket tätare om sig. "Jag förstår inte varför du är så vänlig mot mig, du skulle kunna straffa mig för allt jag sagt om er make, men du har inte sagt något" mumlade han och drog handen genom sitt hår och öppnade ögonen igen. Han såg sig om i rummet. "Du får ursäkta röran...".

Elionora rycker på axlarna.
"Varför ska jag straffa dig för något som är sant? Tjänarna viskar om det med. Han må vara min make, men mer än så har vi inte gemensamt. Jag var tretton då jag gavs åt honom det var som att komma från en faderstyrann till en annan." sa hon och rykte på axlarna och såg sig om.
"Det syns att någon bor här." sa hon leende.

Mattias nickade sakta. "Men ändå..." mumlade han bara och log sedan svagt. Det fanns till och med underkläder vid klädhögarna. "Jag har aldrig varit mycket för att ha ordning..". Han såg på sin väska, förutom kläder hade han även några få böcker och en vacker guldkedja som han ahde fått av kungen en gång.

Elionora sa inget, hon ville inte diskutera klädhögar och renlighet med honom.
"Är du hungrig? Vill du ha något?" sa hon istället och gjorde sig beredd att gå, han borde vila och hon kunde inte vara här alltför länge.

Mattias skakade på huvudet. "Nej tack, åt mycket till frukost" log han och slöt ögonen. Han var trött nu. "Men tack...". En liten stund senare sov han lätt med ansiktet mot Elionora.

Elionora lämnade honom och försvann till sitt rum. Hon la sig på sängen för att vila. Mycket energi hade hon inte då hon knappt åt eller något.

(Ska vi hoppa lite så de kan börja sina kärleksmöten? )

(Sure, hoppar några veckor xD)

Mattias hade blivit bra efter en vecka och arbetade igen. Han pratade mycket med Elinora faktiskt, han bar upp maten till henne och pratade med henne under rasterna då hon var ute. Han visste inte varför riktigt, men han gillade henne, hon var inte som alla andra adelsdamer, hon var faktiskt snäll och god. Och väldigt vacker.
Denna dag hade han jobbat hårt tillsammans med de andra och därför hade de fått en riktigt fin middag med mycket öl. Stallet var färdigt nu med. Och för att fira det så drack Mattias mycket med de andra. När han väl druckit klart och var berusad tog han brickan som var till Elionora och bar den upp till henne även om en tjänare innan readn burit dit vin förut. Han kom dit och knackade på innan han gick in.

Elionora satt i fönstret med ett vinglas i handen, hon såg ut genom fönstret. Det var fullmåne och det gav trädgården nedanför ett spökligt sken.
Hon var klädd i en åtsittande mörkgrön klänning som för tillfället var så att hennes ena ben och lår var synligt.
Hela Elionora verkande mer glad och avslappnade då Mattias var med henne och Karl var borta. Hon hade börjat äta bättre, blånaderna hade börjat försvinna och hon hade till och med skrattat.
Då Mattias kommer rättar hon till kjolarna och kommer mot honom.
"Jag saknade dig." sa hon mjukt, då han kom senare än vad han brukade.

Mattias satte ner brickan på bordet och stängde dörren. "Förlåt, glömde bort tiden lite" skrattade han en aning flummigt, han blev så av ölen. Flummig och mer lössläppt. Han tog ett steg mot henne. "Tack för ölen och maten...och allt...". Han log lite större och drog handen genom håret.