Revelations (prs)

Kiera såg på Yuu när han kom ut på isen och kom upp jämsides med henne, hon såg på hans häst och hoppades att den skulle vara stadig nog att ta sig över isen utan problem.
Kiera log roat åt Yuu när han svarade.
"Ja men om du inte har något bättre för dig är du välkommen att följa med" sa hon leende och nickade sedan. Hon hoppades att det inte betydde att hon skulle behöva förflyttas tillbaka till hans värld igen, hon visste inte vad hon skulle göra då.
Kiera gick med stadiga och vana steg över isen, hon hade vandrat över sjön många gånger och när de åter stod på andra sidan i säkerhet såg på hon på Yuu innan hon satte upp på sin häst för att ta sig fram fortare till passet. Hade hon varit själv hade hon nått passet om några timmar, men hon visste att om de skyndade sig skulle de nå det innan skymningen.
"Om vi ökar farten en aning kommer vi hinna fram till passet innan skymningen" sa hon och pekade på bergen längre fram, hon var inte säker på att Yuu skulle se passet med all snö som yrde runt dem, hon såg det för att hon visste att det låg där. "Säg till om din häst eller du inte klarar av det" sa hon och satte upp Dragor i kort galopp.

Kiera såg på de välbekanta bergen, det var samma väg som hon hade flytt längs för fyra år sedan. Dragor stod stilla och väntade på hennes signal. Vinden fångades hans man och hon suckade innan hon skänklade honom så han gick upp för backen mot passet. Det var en brant backe och hon hoppades att Yuus häst skulle klara av klättringen. Hon slängde en blick bakåt men hans häst verkade klara av backen.
Hon stannade när hon kom upp och satte av. Hon tog Dragors tyglar, något som egentligen inte var nödvändigt då han skulle följa henne ändå. Hon visste att det låg en skyddad plattform här uppe, att behöva vara på samma platser som för många år sedan smärtade henne samtidigt som det var en trygghet för hon kände till platsen.
Kiera kom fram och platsen var fri ifrån snö tack vare bergväggen som sköt ut ovanför. Hon ledde in Dragor under den och tog av honom utrustningen och hästen la sig ner. Kiera såg på Yuu och hans häst.
"Det här är den bästa sovplatsen jag kan erbjuda" sa hon och log svagt.

Kiera tittade på Yuu och ryckte på axlarna.
"Bittra minnen, det är allt, inget som du behöver bekymra dig om" sa hon och såg på Yuu som verkade konfunderad över vart han skulle binda fast hästen, hon gick fram till Dragors sadelväskor och tog fram ett rep med en tyngd på. Så länge hästen inte drog för mycket skulle den inte komma någonstans. Hon räckte över den till Yuu och log sedan.
"Nej jag ordnar det, ta hand om din häst" sa hon. Kiera tog fram liggunderlägg och filtar. Hon tog fram torkat kött och vatten, hon vågade inte tända en eld ifall någon skulle se den.
Kiera satt ner på liggunderlaget och tittade ner på maten hon hade i famnen och när Yuu satte sig mittemot henne såg hon på honom.
"Hur kommer det sig att du aldrig berättar något om dig själv Yuu?" frågade hon och såg på honom. "Du vet det mesta om mig, men jag vet inget om dig"
Kiera undrade vem hon egentligen hade med sig. Hon hade berättat information om sig själv som varit nödvändig för stunden, men nu kände hon att hon behövde få information om Yuu, hon behövde veta vem det var hon hade med sig.

Kiera lutade sig mot Dragor som la sitt huvud i hennes knä och hon kliade honom mellan öronen medans hon såg på Yuu. Ja vad ville hon veta egentligen? Det hon ville veta var vem han var och vem det var hon färdades med. Hon visste inget om honom, om hon egentligen kunde lita på honom, även om hon hoppades det. Svek var något hon tog allvarligt på och förrådde man henne kunde man räkna med att dö. Det lustiga var att hennes far var lika dan, det var antagligen därför hon alltid höll sina löften. Hon gav inte folk löften ofta men när hon gjorde det var det alltid något hon skulle hålla.
Kiera tittade på snön som föll utanför klippan och log, snön fick henne att känna sig trygg, hon var hemma i sin miljö på en plats där hon hade kontrollen. Kiera önskade för stunden att hon kunde stanna här för alltid, men hon visste att hon skulle bli tvungen att fortsätta, och hon ville finna sina vänner.
Tillslut slet hon blicken ifrån snön för att se på Yuu.
"Vem du är" sa hon. Det var en väldigt vag fråga det visste hon, men det var vad hon ville veta. "Din bakgrund, hur det kommer sig att du gick med i den grupp du är idag, lite sådant" sa hon och log svagt mot honom.

Kiera fortsatte klappa Dragor medan hon lyssnade på vad Yuu sa. Dragor tittade på Yuu med vakande ögon när han berättade, beredd på ifall han skulle göra något. Men Kiera såg bara sorgset på Yuu när han berättade. Hon visste hur det var att ha en förälder som hatade en, men hon hade åtminstone kvar sin far, hans mor hade dött.
Kiera var förvånad över hur lika deras historier var, de hade båda varit tvungna att fly ifrån sina hem och andra människor hade tagit in dem. Enda skillnaden var att Yuu hade hamnat hos vänliga människor, men att hon inte hade gjort det kanske var för att hennes far fortfarande levde. Hon la huvudet på sned när han slutade prata med henne och log åt henne.
"Tack för att du berättade, jag hoppas du inte kände dig tvingad" sa hon och log svagt mot honom. "Och jag klandrar dig inte. Jag dödar själv och inte monster utan människor. Jag har själv gott över flera lik."
Kiera tittade på snön utanför och var tyst en stund.
"Vi väljer inte våra liv och vad som händer i dem, utan vi spelar bara spelet efter de kort vi får" sa hon och reste sig sedan upp och gick fram till kanten.
"Jag tar första vakten så sov nu" sa hon uppmuntrande till honom.

Kiera tittade på Yuu när han vände ryggen mot henne och somnade. Kiera la en extra filt över honom för att han inte skulle frysa under natten, hon visste att natten blev kallare än vad Yuu trodde och han skulle frysa om han inte fick extra värma. Hon misstänkte att Yuu egentligen visste hur kallt det kunde bli här, det hade varit kallt på dagen men nätterna var värre, det kunde gå ner mot 20 minus.
Kiera vände bort blicken från mannen som sov och tittade ut över den snötäckta slätten. Hon bestämde sig för att låta Yuu sova hela natten, han skulle behöva energin till i morgon, det var en tuff tur de skulle ha framför sig i morgon, att ta sig igenom passet var ingen dans på rosor och med Yuu och hans häst skulle det ta längre tid och han behövde vara alert och inte göra några misstag, hon själv var van att vara utan sömn. Kiera hade haft flera sömnlösa nätter i detta land och hon kunde det innan och utan till, dessutom hade hon Dragor som skulle klara att ta henne fram säkert. Kiera såg på snön som yrde framför henne.

När morgonen kom hade snön slutat falla och vägen tillbaka var igen snöad och Kiera suckade, om de var för följda kunde inte förföljarna följa efter dem men de kunde inte heller fly tillbaka den vägen. Hon tittade på vägen framåt och hoppades att vägen åt andra hållet fortfarande var öppen, den låg längre söder ut så det var varmare men man visste aldrig. Hon gick fram till Dragor och borstade honom och gjorde i ordning honom innan hon gick fram till Yuus häst och gjorde i ordning honom och sadlade de båda hästarna så de var klara för att ge sig av. Hon gick fram till Yuu för att väcka honom ifall han inte vaknat än, hon visste inte hur han hade sovit under natten men hoppades att han var utvilad.
"Yuu?" Sa hon undrande och väntade för att se om han reagerade innan hon skulle röra honom. Hon visste inte hur han skulle reagera om hon rörde honom och hon ville inte ha en kniv eller något liknande i sig. Kiera väntade tålmodigt på en reaktion n

Kiera såg på Yuu kniven som han hade i handen och hennes misstankar hade varit korrekta och hon var glad över att hon sagt hans namn istället för att skaka på honom. Hon hade antagligen kunnat avväpna honom eller försvara sig men det hade bara tagit onödig tid och kunnat leda till att någon av dem skadades sig oavsiktligt.
Kiera gick bort till Dragor och såg på Yuu.
"Nej, att vara tillbaka där jag började min resa för många år sedan gör att jag har svårt att sova. Dessutom behöver du din skönhetssömn" sa hon skämtsamt och ledde ut Dragor från inskjutet i berget och satte upp, hon väntade på att Yuu skulle sitta upp på sin häst, de skulle äta sin frukost ifrån sadeln vilket skulle göra att det gick fortare att ta sig fram.
"Om vi håller en stadig takt och det inte händer något borde vi vara ute ur passet i morgon kväll" sa hon och såg på Yuu.

Kiera höjde ett ögonbryn och såg på Yuu.
"Jag skulle säga att du behöver all skönhetssömn du kan få" sa Kiera och skänklade på Dragor så han började vandra längs den osynliga vägen, hon visste att den låg där även om snön dolde den.
Kiera märkte att snön var djupare än hon räknat med och Dragor fick anstränga sig för att ta sig fram, inte så mycket att det skulle trötta ut honom allt för fort, eller ja tröttat ut honom om han varit en vanlig häst, men hon hoppades att Yuus häst skulle klara av det. Kiera övervägde att låta Yuu rida på Dragor han också och låta hans häst vila. Kiera såg på Yuus häst som fick kämpa och hon stannade Dragor och såg på Yuu.
"Lika bra att du sitter bakom mig, din häst kommer aldrig orka bära dig hela vägen och du kommer inte orka gå igenom snön" sa hon och såg på honom.

Kiera hjälpte Yuu upp och Dragor granskade honom men hon gav honom en blick och han frustade och fortsatte vandra, Kiera visste att Dragor inte uppskattade att ha någon annan än henne på ryggen och hon förstod varför men ibland var det nödvändigt. Dragor skulle aldrig göra något för att slänga av Yuu så länge hon satt på eller om hon bad honom bära Yuu, men annars skulle Yuu aldrig ha kunnat rida hästen. Kiera granskade Yuus häst som verkade lättad över att kunna ta sig fram utan tyngden ifrån Yuu. Kiera vände bort blicken från hästen och hon sökte av området och stannade när hon såg konturen ifrån hästar med ryttare komma mot dem. Hon la en pil på strängen och spände bågen, hon väntade på att de skulle komma närmare. Hon slängde sig av Dragor och drog ner Yuu på marken när en eldstråle kom farande mot dem, Kiera tog mot sig i fallet, hon visste dock inte hur det gick med Yuu. Kiera reste sig upp beredd att försvara sig, när hon plötsligt hörde hur någon skrek stop, det var en röst hon skulle känna igen i ett hav av andra röster, genast slappnade Kiera av och såg på mannen som kom springande mot henne och hon sprang honom till mötes, snart var hon omfamnad av de starka varma armarna och hon kände sig trygg, som om allt skulle ordna sig.
"Far" sa hon lågt och mannen strök henne över håret och skrattade sedan.
"Jag förväntade mig inte att finna min prinsessa här" sa han och hon skrattade även hon.
"Jag förväntade mig inte att finna dig här heller" sa hon och han nickade.
"Det är en lång historia" sa hennes far och såg sedan vaksamt på Yuu. Kiera log mot honom, alla som kom nära henne kunde vara ett hot och hon visste att hennes far var vaksam mot dem.
"Detta är Yuu" svarade hon endast och hennes far rörde sig inte och Kiera skakade på huvudet. "Yuu det här är min far Haltor och kvinnan som kommer mot oss är Nain en annan vän till mig" sa hon och såg på Yuu. Nain kom fram till dem med hästarna.
"Kiera" sa hon och kramade om henne. "Jag ber om ursäkt"
"Att vara vaksam i dessa tider är bara naturligt" sa hon och såg sedan på sin far. "Låt mig få höra vad du gör i dessa berg"
"Att jag är här är inget märkvärdigt då jag är på väg till dig som skall vara i söder, så frågan är vad gör du här?" frågade han och Kiera nickade.
"Låt oss fortsätta färden så skall jag berätta vad jag gör här" sa hon och satte upp på Dragor och drog upp Yuu och hennes far och Nain satte upp på sina hästar och hästarna började skritta och Kiera började berätta vad hon varit med om. Haltor var fortfarande misstänksam mot Yuu och Kiera hoppades att Yuu inte skulle göra något som fick hennes far att bli mer misstänksam, hon ville inte se Yuu dö. Hon visste att Yuu var en utmärkt soldat men hon hade aldrig mött någon som var en bättre krigare än sin far, kanske skulle Yuu vinna men hon ville inte veta. Kiera granskade landskapet och fortsatte berätta.

Kiera avslutade berättelsen och hennes far nickade.
"Det var en historia som saknar motstycke, jag har aldrig hört något liknande" sa Haltor fundersamt och fingrade på skägget, en vana han hade när han funderade. Haltor tittade på Yuu men sa inget till mannen, Kiera misstänkte att hennes far försökte få ett hum om Yuu och Kiera visste att det var lika bra att låta honom fundera ifred. Kiera såg på Nain som hade magiska krafter och även hon verkade fundersam.
"Jag har inte hört något liknande, och inte heller tror jag att någon av förfäderna har men jag skall kontakta dem senare för att ta reda på det om än inte för din skulle utan för den unga mannen du har med dig" sa hon och Kiera nickade och såg sedan på sin far.
"Så ad gör du här?" frågade hon och hennes far vände sig mot henne och höjde ett ögonbryn och såg fundersamt på henne.
"Jag kommer ifrån Makoto" sa han och nu höjde hon ett ögonbryn, vad hade hennes far hade gjort i grannlandet visste hon inte.
"Jag har något jag måste berätta för dig" sa han med en tung röst och Kiera nickade och förväntade sig det värsta. Hennes far såg bekymrad ut och han suckade, Kiera visste att det här var något som bekymrade honom djupt.
"För tjugotre år sedan red jag hem ifrån att ha varit på ett möte i en av småbyarna när jag såg en man bli överfallen av två soldater. Jag dödade soldaterna men för mannen var det redan försent, med sina sista ord berättade han om revolutionen i huvudstaden och innan han dog räckte han över en ettåring till mig, dig" sa han och Kiera stannade plötsligt Dragor och stirrade på sin far som hade stannat sin häst.
"Mannen avslöjade vem du egentligen var, men han hade inte behövt säga något, dina ögon avslöjade vems blod du hade i ådrorna, jag hade känt din far i många år och den dagen du föddes var den bästa dagen i dina föräldrars liv. De dog när de försvarade dig och Mark som mannen hette tog dig därifrån och flydde. Jag visste inte att Cassandra låg bakom det hela men den som hade dödat dina föräldrar skulle vilja döda dig. Jag begav mig till Nain om bad henne om hjälp att dölja din identitet och det gjorde hon, du fick samma blåa ögonfärg som jag har och jag sa till Cassandra att en av bönderna hade bett mig ta hand om dig. Människor trodde att du var våran dotter och ingen ställde några frågor. Cassandra var inte glad över att du bodde hos oss men hon visste inte vem du var fören du fyllde fem och det var då första gången hon försökte döda dig. Jag visste då inte att det var hon men när jag fick reda på det så tvingades du fly och jag hoppades bara du skulle överleva och att jag skulle få återse dig." sa han och gjorde en paus, Kiera hade inte tagit blicken ifrån sin far och väntade nu på att han skulle fortsätta. Hon var förvånad över att hon inte var hans dotter, hon visste inte hur hon skulle tolka det, det kom som en chock för henne och hon visste inte vad hon skulle svara.
"Kiera du vet antagligen vad jag skall säga, du vet vem du egentligen är" sa han lågt och hon sa inget. "Du kommer för alltid vara min dotter trots att du är dotter till vårt lands kung. Ditt riktiga namn är Nokomis Torgath, den rättmätiga arvingen till Erijas tron" sa han och Kiera vände bort blicken. Hon såg rakt fram och suckade, hon kände sig besviken på sin far som inte sagt något tidigare, hon hade då vetat varför Cassandra ville döda henne. Hon såg på en kall blick med sin far och förbannade honom plötsligt och hon såg sorgen i hennes far ögon.
"Du hade ingen rätt att dölja det för mig!" sa hon och såg sedan på Nain som inte sa något. Kiera vände bort blicken ifrån dem båda och fick Dragor att åter börja gå bort ifrån den mannen som uppenbarligen inte var hennes far. Hon hade nästan glömt att Yuu var med, men hon valde att inte säga något till honom, hon försjunk i tankar och suckade högt, varför kunde livet aldrig vara enkelt? Allt hon visste var att hon inte hade något begär att sitta på en tron i ett slott.