När jag ser på dig

Ggaaah
♥_♥

Hoppas att de blir ihop, de är så söta tillsammans!!!

KAPITEL ÅTTA: I HANS ARMAR

När själva vigseln började var Lee mycket nervös. De andra brudtärnorna var hennes mosters döttrar, och de var alla mycket vackra. Lee kunde aldrig mäta sig med dem, men hon hade låtit de hjälpa henne med det olydiga håret, och de hade också sminkat henne lite lätt. Nu kände sig Lee vacker, nästan lika vacker som på Mathildas fest. Hon hörde de första tonerna till "Here comes the bride" och visste att det snart var dags. Hon såg Leonora gå framåt med sin arm ihoplänkad med sin fars. Först efter henne skulle de båda andra brudtärnorna gå. Sedan var det Lees tur. Hon såg Isac på vägen fram. Han strålade mot henne, och han verkade inte kunna sluta titta. Det gjorde Lee glad. Kanske, bara kanske, tyckte Isac att Lee var vacker ändå.

---

Det gjorde Isac. När han såg Lee komma efter de andra flickorna kändes det som om han skulle kunna titta på henne en evighet och aldrig någonsin tröttna. Hon var så vacker, tänkte han och log mot henne. Under vigseln försökte Isac att hålla ögonen fästa på brudparet men blicken gled ideligen tillbaka till Lee. Isac hade lust att slå sig själv. Vad höll han på med? Vad var det för fel på honom egentligen? Han skulle inte titta på Lee på det sättet. Lee var... Lee , och Lee gillade inte honom. Hon gillade Timothy Greene, inte Isac. Isac skälv gillade inte Lee. Inte på det sättet. Isac vände blicken åter mot bruden och brudgummen

---

Efter vigseln började själva bröllopsfesten, och det blev en ganska vild tillställning. De enda som räknades som omyndiga på festen var Isac och Lee (som bara var vuxna i trollkarlsvärlden), så de var i stort sett de enda som inte konsumerade alkohol. Mitt i festen kom en kvinna i tjugoårsåldern fram till Lee. Hon vacklade på sina högklackade skor och såg ytterst onykter ut.
"Och du måste vara Lee", sade hon och tog en klunk av något illaluktande hon hade i sitt glas.
"Ja", svarade Lee. "Jag ber om ursäkt, men jag minns inte vem du är."
"Jag är Emma, Leonores kusinbarn", sade hon glatt, "och den här unge mannen är givetvis din pojkvän?"
"Nej", svarade Lee och kände genast hur pinsamt det blev. "Han är min vän." Emma nickade.
"Okej", sade hon och log mot Isac, som hastigt vände sig för att tala med Lees farbror Albert. När Emma gick förbi Lee viskade hon i hennes öra:
"Du borde ockupera den där snart. Annars kanske jag gör det." Lee svarade inte, men hon höll koll på Isac resten av kvällen.

---

När det var dags för tårtan att skäras upp stod alla samlade (vissa mer berusade än andra). Alla fick sig en bit av den himmelskt goda tårtan som en av brudens döttrar bakat. Isac stod med Lee och tog små skedar av chokladtårtan när han tittade upp och såg en kvinna han sett prata med Lee tidigare stirra på honom. Hon var runt tjugofem gissade han. Kvinnan tog upp ett körsbär och slickade på det, fortfarande med ögonen fästa på Isac. Isac höll nästan på att sätta i halsen när han såg det. Sedan brast han ut i skratt. Som om det skulle fungera, tänkte han med ett flin. Isac var glad att så många verkade gilla honom. Då måste han ju ha någon bra kvalité, men ibland blev det faktiskt en aning jobbigt. Särskilt när han träffade på någon sådan som den här kvinnan. Hon var uppenbarligen både dedperat och full, tänkte han medan han åt upp resten av sin tårta.
"Vill du dansa?", frågade Lee genast när musiken satte igång.
"Okej", sade Isac och han ledde henne ut på dansgolvet. De spelade all möjlig musik på dansgolvet. Först en ganska knäpp, countryinspirerad låt som alla bara hoppade runt som galningar till, sen en snabb låt som man nog skulle dansa bugg till, och när den låten var slut kom en lugn låt. En som man skulle dansa tryckare till. Isac drog sig ifrån Lee. Hon log mot honom, och han kunde se att hon rodnade.
"Vill du...?", frågade hon, och Isac nickade.
"Visst", sade han och lade händerna på hennes midja. Hon lade armarna runt hans nacke. Lee lutade huvudet mot Isacs axel och Isac tyckte att något kändes underligt. Men vad? Han förstod inte vad han kände, och han förstod inte varför. Han lyssnade på låttexten.

If I told you I'm afraid
If I told you I can hardly breathe
If I told you all I need
If I told you all I need is you
If I told you in the sun
And if I told you with this lovely melody
If I told you all I want
If I told you all I want is you

---

Lee hörde också låttexten, men kände inget obehag. Det spelade ingen roll om hon berättade idag eller inte. Nu ville hon bara njuta av den här stunden, med ögonen slutna mot tyget på Isacs kavaj och med hans doft som omslöt henne. Det var så lugnt med Isac. Han verkade så säker. Så trygg.

If I don't speak it out loud
Would you even notice?
If I don't speak it out loud
Would it leave me hopeless?
If I told you right now
Would I be out of line, out of line?

Lee höll med texten. Om hon sade något, om hon vågade tala om för Isac vad hon kände, så kanska han skulle säga nej. Han kanske inte skulle vilja vara hennes vän mer, men om hon aldrig berättade för honom så var det inte säkert att han någonsin skulle märka att hon gillade honom. Nej, älskade honom. Lee älskade Isac, men nu sköt hon bort alla tankar på möjliga konsekvenser. Ikväll tänkte hon bara ha roligt.

---

Isac vaknade med känslan att han knappt sovit alls. Han och Lee måste ha varit uppe riktigt sent igår. Inte för att han mindes allt. Han hade inte druckit speciellt mycket, men kunde ändå inte komma ihåg vad som hade hänt. Kanske var det tröttheten, tänkte Isac och öppnade ögonen. Han hade dansat med Lee, det mindes han, men sen? Hade de kyssts? Hade de gått ännu längre? Isac var tvungen att sätta sig upp för att försäkra sig att han satt på sin madrass på golvet och inte i Lees säng.
"God morgon", sade Lee med en gäspning. Hon satt under sitt täcke och log ner mot honom. Isac log tillbaka. Lee såg ut som en enda röra den här morgonen, men hon var fortfarande inte ful. Det var som om hon hade rufsat till håret och dragit ut sminket med flit för att få en dagen-efter-stil.
"God morgon", svarade Isac och sträckte på sig.
"Shit vad kul det var igår", sade Lee. "Det känns som om jag inte sovit alls."
"Samma här", sade Isac. Han lät bli att ta upp att han faktiskt inte mindes vad som hänt. "Hänger du med och hälsar på mamma, pappa och Alex idag?"
"Gärna", sade Lee. "Jag ska bara ta en dusch så kan vi ju dra sen." Isac nickade och Lee gick ut i korridoren utanför. Isac kunde höra vattendropparna slå mot badrumsgolvet som var vägg i vägg med Lees rum. Det var ett ganska lugnande ljud, och Isac hann somna om innan Lee väckte honom igen.

---

Lee mindes inte mer än Isac gjorde, men hon erkände åtminstone för sig själv att hon druckit mer än bara ett par glas alkohol. Hon brukade inte dricka i vanliga fall, men hon hade tänkt dricka sig tillräckligt modig för att berätta för Isac vad hon kände. Inte för att drinkarna hjälpte till. Istället mindes hon inte om hon faktiskt sagt allt hon behövde säga. Tänk om hon gjort det? Tänk om Isac sagt att han kände samma sak för henne? Men då skulle han väl inte bete sig som vanligt? Han kanske försökte låtsas som om ingenting hänt? Hade ens någonting hänt? Lee var förvirrad, och hade mycket att tänka på i duschen den kvällen. Lee brukade tänka i duschen. Det var så mycket enklare att reda ut tankar när hon fick vara helt ensam med det varma vattnet rinnande över sig. Lee hade inte berättat för Isac att hon blivit ombedd att spela fiol på bröllopet, för hon visste att han skulle övertala henne att göra det, och Lee hatade att spela för släktingar. Det blev så jobbigt att ha massa blickar och förväntningar på sig, tyckte hon.

När Lee väl kom tillbaka in i rummet låg Isac och sov. Lee önskade att hon bara kunde lägga sig bredvid och kyssa honom vaken, men istället lade hon en hand på hans axel.
"Vi borde gå nu, Isac."
"Vaere, Lee?"
"Vi borde gå", sade Lee ömt och tog bort sin hand från Isac. Hon klädde på sig under täcket, och när han också var påklädd begav de sig på ett par gamla cyklar som stod i Lees garage.
"Varför har de inte kvastar? Det här är så jobbigt", sade Isac efter en speciellt brant uppförsbacke. På backens krön låg Isacs hus, som var en imponerande byggnad med ramper till alla ingångarna.
"Vet Alex om att jag kommer?", frågade Lee oroligt medan de ledde in cyklarna på Isacs grusgång. "Du vet ju hur arg han blev förra gången."
"Han vet", svarade Isac ganska hårt. Jag ringde och berättade för mamma och pappa igår." Isac gick före till framdörren och öppnade den. De möttes genast av Isacs mamma och pappa.
"Hej, Isac! Och Lee också. Hej!" Isacs föräldrar tyckte verkligen om Lee. Det var som hon blivit ett andra barn för dem.
"Var är Alex?", frågade Isac genast och såg sig om efter sin bror.
"I vardagsrummet. Han har väntat på er", sade Isacs mor. Isac och Lee kom in i rummet där Alex satt i en rullstol.
"Isac!", sade Alex med sin vanliga läspande ton. "Lee! Alex gillar Lee. Lee är såååå snääääälll. Lee ger Alex glass?"
"Jag har ingen glass idag, Alex", sade Lee vänligt mot Alex. Hon visste att Isacs storebror kunde smälla av närsomhelst. Alex viftade bara med handen.
"Okej. Okej. Okej", sade han bara. "Lee är ändå snäll."
"Det är du med", sade Lee glatt.
"Har Isac glass?"
"Nej, jag har ingen glass", sade Isac och satte sig i soffan som stod bredvid broderns rullstol.
"Var det ett trevligt bröllop?", frågade Isacs pappa, och Lee nickade.
"Har Lee och Isac varit på bröllop? Alex vill också på bröllop", utropade Alex. Han började bli arg nu, det syntes tydligt.
"Du får gå på bröllop någon annan gång, och när jag gifter mig, kommer du ihåg vad du ska göra då?", frågade Isac med ett leende och lade sin hand på Alex. Lee förstod inte hur Isac kunde vara så lugn. Hon beundrade honom för det.
"Jag ska vara bestman!", Alex klappade i händerna. Han var nu glad igen. Lee sneglade på Isac och undrade om han kom ihåg att han faktiskt frågat henne om hon ville gifta sig med honom för bara ett par månader sedan. Det hade varit på skämt, men Lee önskade att det inte varit det.

Du vat att jag och resten av mugglis älskar detta.

Säger precis som Fairy Tale! Man kan inte göra något annat än att älska det♥

BRAAAAAAAAAAAA! JAG SÄGER SOM HP_Maja PÅ SIN PROFIL, DET FINNS INTE ORD FÖR DIN TALANG!

Jag kan inte göra något annat än att instämma med ovanstående...

Den heter If I Told You och är från Nick Howard C:

Japp. Jag snodde någon annans låt *skäms*