HP_Maja :*

Hazel nickade, men Alison såg inte ut att se det.
Därför sa hon:
"Ja. Men sen då?"
Hon tog ett djupt andetag.
"Ska vi bara hoppas att han inte får tag på oss och stanna kvar. Ska vi gömma oss?"

Alison vände sig om.
"Jag vet inte", sa hon men en är-du-tre-år-och-inte-fattar-röst. "Hur långt är det kvar?"

Precis när Alison yttrat orden sprakade det i högtalarna.
"Vi anländer till vår destination inom tio minuter", sade en entonig röst.
Hazel undrade om den var datoriserad.
Hon tittade på Alison.
"Ingen idé att göra något då. Bara vänta?"

"Japp." De gick tillbaka till kupén och hämtade deras väskor. Alison lade märke till att Hazels väska var större, men det var inget Alison klagade på då.

När tåget kom fram stationen är Alison och Hazel de första som flög av tåget. De gick fram till en kontrollant som tog ett blodprov och skickade sedan in dem i ett rum. Där skulle de vänta till de blev tilldelade ett ställe i "arenan".

Hazel var förundrad över att Alison och hon placerats i samma rum. Men de som tog blodprovet såg i och för sig lite trötta ut. Hazel var också trött. Väldigt trött. I rummet fanns två sängar och ett skåp.
"Jag ska bara... Vila... Lite...", mumlade Hazel till Alison och somnade så fort hon slutit ögonen.

Alison var också trött, men hon kunde inte somna. Istället satte sig Alison på sängen och väntade på nedräkningen. Snart var hon påväg mot en säker död.
"Det är nu tio minuter kvar till insläpp", informerade en högtalarröst. Först då insåg hon att söka igenom rummet. Hon väckte Hazel och informerade om tiden som var kvar. Sen öppnade hon skåpet. Där fanns två mindre väskor. Bingo!, tänkte hon.

Hazel började svettas. TIO minuter. Andas djupt.
"Vad är det för väskor?", undrade hon när Alison höll upp två små väskor.

"De var i garderoben", log Alison och pekade. "Ska vi kolla vad som är i eller vänta?"


Uggla?

"Vi kollar.", viskade Hazel.

>Vad menar du med "uggla?"? Att vi ska uggla? Isf: Ja<

Alison öppnade väska. I den fanns en kniv, en påse med några bär, som inte Alison visste om de var giftiga eller inte och en burk med salva i.
"Vad är det i din?", frågade Alison nyfiket.


(Ja, du har inte ens skrivit tillbaka. Eller så var det jag som inte skrev...)