Öppet rollspel! ~Magic~

Ett plingande litet läte hördes plötsligt. Det kom från Elias ficka och den upprepade samma lilla "pling-melodi". Han tog fram sin urgamla mobil och klickade upp skärmen. Det var mamma. Han knappade in ett kort svar och skrev att han bara gick på en promenad och att han snart skulle komma hemma. Han stoppade ner mobilen i fickan och började pilla bort smuts från sina naglar. Plötsligt kom han ihåg sin lilla händelse med sitt finger. Hon kom plötsligt på att det inte var första gången något sånt hade hänt. En gång när han satt i hans lillebrors, Chris, rum så pekade han plötsligt på hans hår och sa att det såg gult ut. De hade trott att det bara berodde på ljuset men även när han kom ut i köket där det lyste bra så såg det gult ut. Han undrade om det var något han gjorde. Han blev skrämd av tanken och försökte skjuta bort den men den gnagde fortfarande i huvudet på honom. Han tittade ner på sin hand och testade. Han tittade intensivt på sin hand och tänkte om och om igen på färgen lila. Lila, lila, lila.
Inget hände. Det var bara han som tänkte. Som kanske hoppades? Skulle det inte vara spännande att kunna ändra på sitt utseende? Jo, det skulle det. Men såklart skulle det aldrig kunna fungera.

Alice vandrade vidare mot fotbollsplanen. Hon såg några andra stå på planen. Hon funderade på att säga något, men ingen verkade se henne. Alice vände och tittade upp på läktaren, det satt en kille där borta, han stirrade på sin hand.
Alice huttrade, det var ändå ganska kallt ute, men just när hon tänkte så så försvann det. Konstigt.

Calden skakade på huvudet.
"Vi behöver inte spela.." sa han lite tveksamt och kände hur en vindpust flög genom hans kropp.
Han tittade omkring sig. Det var lite konstigt att alla haft samma idé om att gå hit precis samtidigt.

Edward gick fram till den rödhåriga tjejen.
"Hej. Edward", sa han och log. Det var hans melodi, säga hej och hans namn. Men det var något med den här tjejen som fick honom att bli nervös. Han kände något som han inte hade känt innan. En ganska härlig känsla, faktiskt.

(Är "den rödhåriga tjejen" min karaktär? Cx vill veta om jag ska svara eller inte xD)

Jaa xD Edward har svårt för namn xD

Anne Potter okej c;

Hazel såg på killen som presenterat sig som Edward. Hon var förstummad. Han talad faktiskt till henne. Utan någon som helst äckel i rösten. Edward hade brunt hår och snälla, blåa ögon som såg på Hazel.
"Hej..", mumlade hon aningen generat.

FÖRLÅT FÖR KORT

Edward rodnade. Skärp dig! Du kan inte rodna! Du är Edward Gray!
"Eh.. Så.. Du heter... Just det, Hazel Grace Wondiaster!", sa han nöjt. Han hade till och med kommit ihåg efternamnet, vilket han inte brukade göra.

Hazel blev lite generad. Hur kunde han veta hennes namn? Eller, han hade säkert hört det ett par gånger genom åren på samma skola, men ändå. Han kom ihåg hennes fulla namn. Och hon kunde inte ens hans efternamn, bara förnamnet han just berättat för henne.
"Öh... Ja."
Hon kom inte på något annat att säga. Det var som en tryckande känsla i luften och Hazel kunde inte sätta fingret på vad det var.
"Ja", upprepade hon för att inte verka löjlig, "Hazel Grace Wondiaster."
Hon pressade fram ett leende.
"Och du heter... Edward...?"

Edward nickade. Han skulle precis säga något, men hans tunga knöts.
"Öh... Ditt hår är.. Coolt", fick han tillslut fram, "jag borde nog gå hem nu. Min syster väntar. Du kanske... Vill följa med mig?"
När han hade sagt det ångrade han sig genast. Vad händer? Edward brukar alltid vara så självsäker.