Prs mellan PPP och Harry-Potter-Bokslukaren

Jag tittade på Liv. Hennes ansiktsutryck var inte svårt att läsa av.
"Vi kan göra det tillsammas om du vill." sa jag och log.
Liv verkade tveka, men samtidigt blev hon liksom mer självsäker. Hon nickade.

"Det kan vi göra!" sa jag, "du ger mig alltid modet tillbaka".
Först när Jenny föreslog det hade jag varit tveksam, men strax förstod jag att det var ett bra alternativ. Jag skulle aldrig våga prata med någon annan än Jenny, om inte hon var med mig.

"Hon sitter där" sa jag och pekade.
Hermione satt och pratade med Harry och Ronald, två pojkar i våran årskurs. Jag hade hört talas om någonting med Harry, han hade ett ärr i pannan. Eftersom jag var mugglarfödd, så visste jag ingenting om det. Men Liv nickade, och vi bestämde att vi skulle försöka prata med henne på lektionen i Försvar mot svartkonst.

Jag hade ont i magen ända till det var dags. Dags att prata med Hermione.
När vi gick till lektionen i Försvar mot svartkonster höll jag hårt i Jennys hand och var stel som en pinne. Det var trots allt kanske inte en bra idé att försöka prata. Jag var inte alls sugen på att prata.

"Det är inte så svårt" sa jag lugnande. "Börja med ett 'Hej' så blir det bättre sedan."
"Hej" mumlade Liv. "Bara ett hej."
Jag kramade Livs hand och vi gick sakta mot lektionen. Elever från Gryffindor hatade oss tydligen fortfarande. De ropade skällsord och undvek oss med flit, så att vi skulle se det.

Vi gick mot Hermione. Jag kände mig illa till mods. Verkligen.
"Säg det nu", viskade Jenny i mitt öra.
Jag nickade lite.
Vi var framme vid Hermione nu. Jag tog ett djupt andetag.
"Hej", sa jag till Hermione, svagt men fullt hörbart.

"Hej" sa Hermione och vände sig mot oss. "Det är ni som är Liv och Jenny va?"
Jag tittade på Liv och hon var likblek i ansiktet.
"Ingen fara." viskade jag till Liv.
"Ja" sa jag sedan till Hermione. "Folk talar illa om oss va?"
Hermione nickade sakta, men log sedan för att visa att hon inte tyckte samma sak.

Jag hade klarat det! Jag hade sagt det enkla ordet "hej".
"Tycker du inte som de andra?" frågade jag och upptäckte hur lätt det var att prata med Hermione. "Hatar du oss?"
Hon log ytterligare en gång.
"Nej", sa hon med en vänlig röst, "jag tycker inte illa om er".

"Tack" mumlade jag och log.
"Jag är inte så säker på att alla gör det heller" sa Hermione. "Neville, Harry och Ron gör inte det i alla fall."
"Jaså?" sa jag förvånat.
Det här var ju lättare än jag trodde!

Var det så många som inte hatade oss?
"Jag kan hämta de om ni vill så kan de säga vad de tycker", sa Hermione.
"Jag vet inte", mumlade jag. "Jag vet inte om jag är redo att prata med så många människor på en gång."