The rich man's daughter(PRS)

Mona hade hårt slutit ögonen då blodet föll på henne och hon tog sig darrigt upp och såg ut att kunna börja gråta när som helst. Men hon klättrade upp i träden och gömde sig bland löven medan hon försökte få bort blodet.

Hilde bet ihop om smärtan i benet men hon blev så blek att det såg ut som hon skulle svimma då hon kom efter. Det hade börjat blöda igenom och Hilde satte sig på en tjock gren och såg till att de var helt dolda.

Mona höll sig fast och var tyst, men hon darrade och tyst rann tårar nerför hennes blodiga kinder. Det här var för mycket för henne på en gång.

"Kom här." sa Hilde ansträngt men inte ovänligt och sträckte ut armarna så hon kunde komma in i hennes famn. Hon var vit som ett lakan i ansiktet och kunde höra männen leta genom skogen.

Mona tog sig över till Hilde och grät mot hennes axel. Hon vågade inte säga något då hon hörde männen, hon hoppades de skulle försvinna snart.

Hilde höll om flickan i en kram, sorgligt nog den enda kramen Hilde kunde minnas att hon gjort eller fått. Hon skulle få flickan hem, sedan skulle hon bara sjunka ihop och dö.

Mona lyckades tillslut sluta gråta och bara satt och darrade. Hon hörde hur männen letade längre och längre bort och tillslut hörde hon inte dem ens. "Ska vi gå nu?" mumlade hon.

Hilde nickade, visade inte hur illa däran hon var och tog sig nerfrån trädet. Hon var glad att MMona bara var barnet inte märkte något.
"Det är inte så långt härifrån. Jag ska ta dig hem." log Hilde svagt och började gå med henne mot landsvägen och slottet.

Mona tog sig ner efter Hilde och försökte torka bort blodet så gott det gick. Hon märkte inte hur Hilde mådde. "Ska du?" sa hon sedan förvånat. "Men...Ska du inte sälja mig till mannen?".

Hilde skakade på huvudet och de kom upp på landsvägen.
"Saker och ting förändras." sa hon bara. Saken var att hon ändå skulle dö och att hon brydde sig om flickan.
Då de såg slottet stannade Hilde upp.
"Gå nu bara se dig inte om, glöm mig." sa hon och såg på den stora porten.
"Jag heter Hilde och jag önskar mig en begravning i vigd jord." sa hon som avsked då porten öppnade sig för att släppa in Mona, de hade sett henne.
Hilde försvinner in i skogen och faller ihop på den mjuka mossan.