På havets botten.

Hon såg på honom och vred på huvudet så han kunde se in i hennes ögon."Något härifrån?" Hon svalde hårt medan hon nickade.

"Ja"
Han tog ett djupt andetag.
"Ingen från ovan får se oss och återvända"
Han sa det snabbt, och ryckigt.

Med ett ryck drog hon sig från honom och tårar börjar rinna ner längst hennes kinder.
"Nej!" Hon drog sig från honom medan roboten lade i från sig brikan och tog tag i henne.
"Såja miss lugna dig."

Han höjde handen med sprutan. Sprutan med sömnmedel. Den brukade behövas.

Hon vred sig medan hon grät.
"Nej jag vill inte.." Roboten höll henne hårt.
"Snälla lugna dig. Vi vill inte skada dig!"

Han stack långsamt in sprutan i hennes blottade hud på vänsterarmen.

Hon skrek medan hon sparkade men benen och filten trasslade in benen och hon somnade efter en kort stund. Roboten lade tillbaka henne och såg på honom.
"Hon kommer vara riktigt arg"

Han nickade.
"Men låt mig nu göra mitt jobb"
Roboten nickade och backade in i sitt skåp igen.

Hon gnydde svagt medan tunga andetag lät hennes bröst höjas och sänkas medan tårarna sakta rann ner längst hennes kinder

"Det hör går fort", försäkrade han och började sitt arbete på allvar. Nu gällde det live eller död.