The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia kände sig skamfull, det var hennes fel att de skulle straffas... "Jag är ledsen...Jag menade inte att ni skulle få problem" mumlade hon och såg ner. "Tack för att ni tog hand om kulsåret förresten..." sa hon sedan, hon var tvungen att tacka dem.

"Och vi menade inte att fånga in dig, men så är livet." sa Johannes och ryckte på axlarna. De hade pratat han och Mark om detta.
"Ta dig till skogen, göm dig och vänta på oss." sa Mark och hoppades bara att de skulle klara detta.
"Om jag får säga så, du vill hellre dö än offras." sa Mark menande och såg sig om så att ingen kom.

Lia nickade snabbt och drog ett djupt andetag. "Jag ska". Hon stelnade lätt till vid hans nästa ord och bet sig hårt i läppen. Hon ville varken dö eller offras..
Lia la sig ner och blundade igen för att kunna somna om.

Johannes nickade med det Mark sa och började sedan gå ut. De skulle behöva sova så mycket som möjligt.

Sömnen om ens de fick någon sömn blev inte långvarig. Mark och Johannes släpades till skampålarna och deras ryggar blottades. Händerna knöts fast och män hurrade. Som om deras ryggar inte redan var ärrade och förstörda, det spelade nästan igen roll längre.

Lia vaknade nästa morgon tidigt och som dagen innan knöt hon ihop kläder till ett rep. Hon öppnade sedan upp fönstret. Hon kunde höra hurrande och såg männen. Hon vek snabbt undan med blicken innan hon knöt fast repet och hoppade ner med det.
Som dagen innan smög hon sig förbi alla, tyst som en mus. Plötsligt råkade hon stöta till något med foten. Hon såg ner och fick syn på ammunition. Hon tog snabbt upp den och stoppade den i fickan innan hon smög vidare. Hon kunde ta sig till huset där pistolen var, hon skulle nog behöva den.
Tillslut var hon ute ur staden och hon började springa mot stugan.

(Bara så du vet så finns inte alla män i självaste staden(även om de har sitt huvudläger där), det finns liksom lite småläger överallt xD

(Okej xD)

Mark och Johannes dröjde. När allt var klart flyttades de för att få såren någorlunda omskötta inte för de fick smärtstillande. Sedan var de tvungen att packa, allt krävde energi och ork något som de inte hade med smärtande ryggar.

Lia tog sig till huset där hon hittade pistolen. Hon stoppade in kulorna hon hittat och säkrade den innan hon tog sig en bit längre upp. Hon kände sig lugn där i skogen, hon var ensam och för tillfället utom fara. Tillslut stannade hon vid en klippa och satte sig vid några träd för att inte vara alltför synlig.

Mark och Johannes hade tagit sig utanför staden och fick kämpa mot att falla samman. Sårfebern hade börjat rusa genom deras kroppar, de kunde stå emot en del, de var vana.
Men var kunde hon vara? Kom de inte undan nu var Mark och Johannes så gott som döda. De kom in i skogen och började leta.

Lia hörde plötsligt steg och reste sig upp. "Mark?" undrade hon men ut från några buskar klev en annan man ut. Han var sliten och ännu mer muskulös än Mark och Johannes. "Ser man på, du måste vara en från det nya skeppet som kom" flinade han med rysk brytning. Med ett enda stort steg var han framme hos henne och tryckte henne mot trädet. Han mumlade några ord på ryska och lät händerna glida nerför hennes kropp.
Lia försökte komma loss, hon hade helt glömt bort sin pistol, men mannen var mycket starkare än hon och efter en stund drog han fram en kniv och började skära upp hennes kläder.

(Känner mig lite fräck som i stort sett kopierade en scen från spelet, fast ändå inte xD)

(Haha xD)

Mark och Johannes letade och snart såg de något uppe på klippan.
"Helvette." svor Mark och Johannes var strax därefter.
"Hallå där, släpp henne." röt Johanens då de var framme och drog pil på sin båge. Skott hördes långt men inte en pil som fann sitt mål.