Jessica Tonks kommer hitta hit då jag taggar henne

[Hehe c:]

"De kanske tror att du har flytt och tagit med mig som gissla?" sa Fred när han kommit upp i stugan tillsammans med Catalina. Edward kom precis bakom honom.
"Det kan vara ganska smart...", började Edward, "Vi kanske kan få bort dem genom att hota dem med att beröva dem Fred. Du vet... 'Stick här ifrån eller så dödar vi honom'?"

Catalina stängde dörren bakom dem och sjönk ner på sin säng. "Det kanske kan vara värt att pröva..." sa hon och nickade sakta. Hon slöt ögonen för en stund och kände då hur hennes kind sved. Hon mindes slaget hon fått och gned sakta den. "Men kaptenen verkar rätt så rå...Han kanske inte bryr sig...". Hon såg på Edward. Hon var så glad att se honom, hon började lita på honom.
Hon reste sig tillslut upp. "Men nu ska vi äta och sova...". Hon insåg då att hon fortfarande bara hade sin säng, Fred behövde något.
"Stanna här uppe, öppna en av burkarna, det är mat i dem, jag ska ut och hämta något Fred kan sova på". Hon tog sig ut ur stugan, stängde dörren och hoppade ner på marken.
Genast började hon leta efter grenar med mycket löv, men även mossa som Fred kunde sova på. Hon och Edward kunde dela på hennes säng igen.
Hon hittade en bra gren med mycket löv, på ett träd som inte var ristat i, hon började skära av grenen med en av sina knivar. Det var nu ganska mörkt ute, men hon såg bra ändå.
Hon hade precis fått loss grenen då ett lågt morrande hördes från buskarna. Hon han precis vända sig om då en varg flög ut från buskarna och på henne. Hon försökte få undan den, men den var starkare en henne, en fullvuxen varghanne. Den lyckades sätta tänderna i hennes axel och bet hårt till. Catalina försökte hejda sig men skrek ändå till, dock inte alltför högt, men förhoppningsvis skulle Edward och Fred höra. Samtidigt som vargens klor borrade sig in i hennes andra axel försökte hon få tag på sin kniv.

Edward öppnade en av burkarna och hittade nötter däri. Han hällde lite i sin hand och räckte sedan över burken till Fred som tyst tog emot den.
"Är du okej?" frågade Edward plötsligt. Egentligen brydde han sig inte, men sa det för att bryta isen.
Fred ryckte på axlarna och knaprade i sig nötterna, en i taget.

Edward hörde ett kvinnoskrik och rusade ut i stugan för att se efter vad som pågick.
"Catalina?" ropade han och lyssnade spänt efter andra ljud. Han hörde ett morrande, blev hon attackerad?
"Fred, stanna här!" beordrade han och kastade sig nerför repstegen, sprang genom djungeln i största möjliga hastighet och hörde att han kom allt närmare. Han drog sitt svärd, svingade det mot vargen som smidigt hoppade undan i sista sekund. Den skall till och bakom honom hörde Edward ljud från fler vargar. Han kastade en blick mot Catalina, hon blödde från ett otäckt sår på sin axel och han rynkade bekymrat på pannan. Han upptäckte hennes kniv på marken någon meter bort och tog sig genast ditåt, sparkade kniven till henne och stötte till med svärdet mot en av vargarna som kommit för nära. Den morrade ilsket till, dess hotfullt stirrande, mörka ögon blänkte av månljuset.

Catalina funderade på att skrika till igen, för vargen försökte nu sätta sina käkar om hennes hals. Hon hade slutat sträcka sig efter kniven utan var tvungen att hålla de vassa tänderna undan från sitt ansikte och halsen.
Och då, som en riddare i nöden, kom Edward. Han sparkade åt hennes kniv och hon tog snabbt den och stack den i vargen upprepade gånger innan den dog. Hon tog sig snabbt upp, men vinglade till av smärtan från axeln. Hon kände sig yr....
Hon såg sig snabbt omkring, det var tre andra vargar, fyra med den hon nyss dödat. Hon hade bara sina knivar, inte bågen, så det skulle bli svårt...
Catalina drog snabbt en längre kniv och stack den i en varg som for förbi henne. Den morrade och backade undan en steg. "Fly Edward!" sa hon och började själv springa. Förhoppningsvis skulle vargarna ge upp, och stugan var nära så de skulle nog hinna. Men precis då hon kommit förbi Edward och såg stugan igen kved hon till och snubblade på en rot och föll till marken. Hon la handen för sin axel och försökte ta sig upp.

Edward sprang hack i häl intill Catalina och snubblade nästan över henne när hon föll. Han vände sig om och borrade svärdet i en av vargarna när den hoppade upp över honom - vargen fastnade i det och låg livlös på svärdsspetsen. Edward tappade det av tyngden och drog istället sin dolk, som han häftigt svingade mot den sista synliga vargen. Den gnydde till när Edward lyckades snitta den på nosen och den hoppade tillbaka. Edward tog tillfället att hjälpa Catalina upp, och när hon väl stod på fötter kastade han iväg en av sina kastknivar. Den satte sig i vargens sida och den föll till marken. Den levde fortfarande, men kunde inte röra sig. Edward lyfte upp Catalina i sin famn och sprang tillbaka till stugan.
"Fred!" ropade han, "Kom och hjälp!"

Catalina försökte ta sig upp men bara föll ner till marken igen. Hon såg snabbt över sig själv, det värsta var axeln, det var djupa sår efter vargens tänder och det såg fullt ut. Hon hade småsår och lite skrapsår efter klorna, men inget som inte skulle läka på någon dag.
Hon kom tillslut upp med hjälp av Edward och försökte hjälpa till med den sista vargen, men hann inte fören Edward kastade en av sina knivar. Hon hade precis tänkt försöka gå då Edward lyfte upp henne och sprang.
Hon höll handen hårt mot axeln, det blödde med. "Vargarna är borta...De vågar sig inte tillbaka nu" mumlade hon och slöt ögonen.

Fred hjälpte till med att hissa upp Catalina till stugan. Det tog dit, men det gick bra.
"Kan du lägga om sår, Fred?"
"Eh... halvt", mumlade han som svar och Edward nickade.
"Börja med det, jag är snart tillbaka." Han for ner till marken igen och försökte ta sig tillbaka för att hämta sitt svärd och se till att få ett slut på vargens lidande. Han drog mödosamt ut svärdet ur den första vargen, och sedan närmade han sig den ängsligt ylande vargen med kastkniven i magen. Den försökte kräla bort när den såg att Edward närmade sig, som höjde det blodade svärdet över dess kropp. Han vände bort huvudet när han genomborrade vargen, vars yl och gny dog ut. Edward böjde sig ner över kroppen och drog ut kastkniven, varefter han slängde upp den över axeln. De skulle kunna äta den, samt bevara pälsen.

Catalina försökte bita ihop, men det gjorde väldigt ont. Hon låg nu i sin säng och sträckte sig försiktigt fram och fick flaskan från bordet, från kvällen innan. Hon lyckades få av sig jackan och öppnade flaskan innan hon hällde en del rätt i såret. Alkohol var rent, det såg till så bakterierna dog. Men det gjorde ont. Hon bet ihop för att inte skrika och sjönk sedan ihop. "Det finns saker i lådan där borta" mumlade hon och nickade mot en låda.

Fred skyndade sig mot lådan, öppnade den och satte sig på knä jämte henne. Han tog flaskan från henne och hällde det på en bit tyg istället, som han sedan försiktigt duttade på henne sår.
"Vad hände?" frågade han tyst.
Edward kom in i stugan, han hade lagt vargen på utsidan.
"Jag kan göra mat så länge", föreslog han.

[Ursäkta för kort x)]

Catalina bet ihop då han baddade på mer men sa inget om det. Hon gillade inte att visa sin smärta, även om det nu gjorde förfärligt ont. "Vargar attackerade mig, utan Edward vore jag död" mumlade hon och såg upp på Edward sen. "Gör så, och tack" mumlade hon innan hon lutade sig tillbaka och lät Fred ta hand om henne.

(Tänkte att det här var en del i att han förtjänar hennes tillit xD Kanske nästa dag de båda bli tillfälligt fångade av piraterna och då måste skydda varandra och förtjäna varandras tillit mer xD)