PRS

Jag stödde Mimmi mot omklädningsrummet.
"Ni andra kan gå, jag följer med Mimmi och byter om." sa jag och de nickade. Jag följde med Mimmi in i omklädningsrummet och satte mig på en bänk medan hon bytte om.
"Så, varför kastade Mali en boll i ditt huvud?" frågade jag och hon suckade medan hon virade handduken runt sig och gick mot duschen. Jag himlade med ögonen och ställde mig upp. Jag började packa ihop hennes saker och när hon kom tillbaka så var det ganska rent i hennes skåp.
"Vad har du gjort?" utbrast hon och jag suckade.
"Det är i alla fall fint nu." sa jag och satte mig på bänken igen. Hon började klä på sig och jag väntade på svar.
"Nå?" frågade jag och hon skakade på huvudet och stängde sitt skåp.
"Nej, inget" sa hon bara och gick. Jag stönade och gick efter henne.
"Så Mali bara slog dig utan anledning..?" frågade jag och hon nickade.
"Ja" sa hon enkelt och gick mot sitt skåp för att hämta sina böcker. Jag hade redan mina så jag följde med henne.
"Tja, det låter som Mali" suckade jag och följde med henne till klassrummet.

Jag gick in till klassrummet och satte mig på min plats och tog upp min mobil. Jag såg hur blått mitt öga var, jag hade fått en jävla blåtira.
"Okej klassen" sa Ms Redbird och klappade med händerna. Hon tittade på mig, suckade och skakade på huvudet när hon såg min blåtira.
"Vi börjar på samma ställe som vi slutade på förra lektionen." sa hon och jag stönade men tittade ner i matteboken. Hjärnan var överbelastad så jag kunde inte skriva färdigt ett ända tal.
När Redbird sagt till att vi kunde gå gick jag och Rosie ut ut klassrummet och till våra skåp igen.
"Okej, ska vi sticka till dojon?" frågade jag och Rosie tittade på mig.
"Du borde ta det lugnt." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Jag slås inte med ögat, Rosie. Plus lovade jag Rudy att jag skulle träna extra mycket idag." sa jag och hon nickade sakta. Vi la in våra böcker och tog med våra väskor ut. När vi satte oss på bussen märkte jag hur många det var som tittade på mitt öga. Jag suckade och Rosie log svagt.
"Bry dig inte om det" sa hon och jag skakade på huvudet.
När vi kom in genom dojons dörrar såg vi att de andra redan hade kommit.
"Bra Mimm..." började Rudy "Vad har hänt med ditt öga?" frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Fick en boll i ansiktet" svarade jag och öppnade skåpet och tog fram min Gi. Jag gick till omklädningsrummet, bytte om och gick sedan in på toaletten och tog lite papper och snurrade runt det runt huvudet och över ögat.
När jag var klar satte jag håret i en fläta och när jag väl kom tillbaka in i salen låg Mateo platt ner på magen på golvet.
"Vad gör du?" frågade jag och han tittade upp på mig och försökte att strunta i pappret jag hade för ögat.
"Erik..." svarade han och Erik la benet på hans rygg och tryckte på den. Mateo hostade till och blev sedan lättad av att Erik slutade.
Jag rynkade på näsan och gick mot dockorna. Jag sparkade på dom, en efter en och alla ramlade ner på golvet.
"Ser du, ögat gör ingen skillnad" sa jag och vände mig mot Rosie som såg lite osäker ut men nickade sedan.
"Okej hörrni, slut lekt. Ställ upp er!" sa Rudy och vi ställde upp oss i leden. "Okej, första mönstret" sa han och tittade på oss. Han klappade med händerna och vi började göra mönstret samtidigt. Slagen, markeringarna och sparkarna satt där dom skulle... även om Rudy behövde gå och flytta slagen som Mateo och Dylan gjorde några centimeter.
Vi gjorde alla sex mönster och började sedan med slagen, sparkarna och teorin i den ordningen.

Jag började med en Ate-waza (är faktiskt ett riktigt slag) och följde med de andras rörelser. Rudy klappade i händerna och log mot oss.
"Super, hörni" sa han och klappade Mimmi på axeln. "Är du okej?" frågade han och hon nickade. Leo stod bredvid mig och fortsatte med några slag och jag ställde mig framför honom precis när han skulle sparka. Han såg mig, men kunde inte stanna, så hans ben for upp. Jag lutade mig vigt bakåt och gick ner i brygga och sedan gjorde jag en "handvolt" bakåt så att jag hamnade på fötter.
"Öhh..." sa Leo som hade gått fram till mig. Alla stirrade på mig och jag rodnade.
"Ja, jag har gått på gymnastik, släpp det nu va!" morrade jag. Men, självklart, tog Mateo allt till nästa nivå.
"Gör ni kullerbyttor och hjular, lilla kattungen" flinade han och jag gick mot honom.
"Nu du, din lilla!" utbrast jag och hoppade mot honom, men Rudy tog tag i min arm. Vanligtvis så brukar Leo ta tag i mig, men han stod fortfarande och stirrade på den fläck jag hade voltat på. Jag gick fram till honom och vinkade med handen framför ansiktet.
"Hur fan gjorde du det?" stammade han och jag suckade.
"Du kan också göra bakåtvolter, Leo" påminde jag honom men han skakade på huvudet.
"Inte det, jag menar du... Du kan väl inte sånt?" frågade han. Jag gnisslade tänder och försökte motstå lusten att skrika på honom. Varför underskattade alla mig? Jag gick fram till en docka och sparkade den med en sådan kraft att den flög omkull, minst en meter bort. Sedan stormade jag ut ur dojon.

Jag kände deras blickar i ryggen samtidigt som jag gick med bestämda steg förbi Falafel Phils. Jag gick mot busshållplatsen och satte mig ner på en bänk. Klockan var runt fyra och bussen borde komma kvart över. Jag tog upp mobilen och började spela "Don't step on the white blocks" för att lugna ner mig lite. Varför trodde alla att jag var så himla snäll och inte ens kunde slå ner ett dagisbarn? Självklart skulle jag aldrig slå ner ett dagisbarn, de är så söta... Fan, därför tycker de att jag är mesig. Jag suckade och såg att vägen lystes upp framför mig och snart stannade en buss framför bänken. Jag reste mig upp och såg en glimt av några killar från skolan som gick av bussen med luvorna uppdragna och händerna i fickorna. Jag suckade och gick till chauffören. Jag stoppade i mitt busskort i apparaten och sedan så satte jag mig i mitten.

"Vart har du varit?!" utbrast hon och tittade argt på mig. Även om hon hade hårda drag i ansiktet såg jag hur orolig hon var.
"Dojon" sa jag och tog av mina skor.
"Mimmi, titta upp på mig." sa hon och jag himlade med ögonen och tittade upp på henne med ena ögat.
"Herregud, har du kommit i slagsmål igen?" frågade hon och jag höll för ögat.
"Va?" undrade jag och skakade på huvudet. "Nej! Jag råkade bara få en boll på matchen idag, det är allt" svarade jag och hon tittade förtvivlat på mig.
Pappa kom ut i hallen och tittade på mig med stel blick.
"Vi får prata om det här sen" sa min mamma som lugnat ner sig en del nu. Jag följde sakta med henne in i köket och hon värmde upp lite mat åt mig. Jag åt sakta och slängde resterna i sopptunnan.
Jag går och lägger mig" sa jag och hon nickade. Jag tog en snabb dusch och borstade mina tänder efter jag tvättat bort sminket. Jag gick sedan in till mitt rum och öppnade garderoben. Jag satte på mig ett nattlinne och la mig ner i sängen efter jag släkt.
Efter ett litet tag hörde jag hur någon knackade på dörren. Mamma steg in och satte sig på sängkanten efter hon stängt dörren igen. Hon tände sänglampan och tittade på mig.
"Så, nu vill jag att du berättar allting" sa hon och kollade på mig. "Varför var du ute så sent och varför har du papper runt ögat som en pirat?" frågade hon och jag log.
"Mamma det där med ögat var faktiskt sant." sa jag och hon nickade och log mot mig. "Men jag såg William och Mattias så jag var tvungen att kolla vad de gjorde" svarade jag ärligt.
Hon tittade på mig och jag suckade.
"Så du har fortfarande känslor kvar för William?" frågade hon och log mot mig.
"Va..?" svarade jag korkat. Det här var min enda chans, jag var tvungen att ljuga. "Ja..." svarade jag och hon nickade. Hon drog sin hand över mitt hår och ställde sig upp.
"Kom ihåg att byta papper runt ögat imorgon" sa hon och vinkade åt mig då hon gick ut ur mitt rum och stängde dörren efter sig. Jag suckade och försökte somna.

Jag såg lyktstolparnas ljus flimra förbi medan jag lutade huvudet mot det fuktiga fönstret. Det var inte så många passagerare på bussen, bara en tjej som satt och pratade i telefon och en full gubbe. Han satt och pratade med sig själv samtidigt som han drack ur sin whiskeyflaska. Jag suckade för mig själv, hur kan man ens släppa in en sådan gubbe på en buss? Jag vände blicken mot tjejen som hade tryckt på stoppknappen och ställde sig upp med handväskan över axeln. Hon pratade ivrigt i telefon medans hon gick ut ur bussen med sina höga stilettklackar. Bussen åkte vidare och stannade bara några få gånger för att släppa in passagerare som stod vid busshållplatserna.
Till slut kom i alla fall bussen fram till mitt busstopp, där jag skulle av. Jag tryckte in den röda knappen och bussen stannade mjukt. Jag log mot chauffören som öppnade dörren, men han bara grymtade att jag skulle skynda på. Typiskt busschaufförer, tänkte jag för mig själv när jag sakta gick mot mitt hus.
"Hallå?" ropade jag och mamma kom ut i hallen och gav mig en kram.
"Hej gumman, hur är det?" frågade hon, och lät ovanligt glad och pigg.
"Var är pappa?" frågade jag, för jag kunde inte komma på någon annan anledning till att mamma var på så gott humör.
"Åh.. Jo, lägenheten han ska ha är redan ledig och städad och han är där och.. Ja, du vet, ställer dit några möbler." sa mamma. "Han ska givetvis inte flytta än" la hon till när hon såg mitt ansiktsuttryck.
Var pappa verkligen så trött på oss att han ville komma här ifrån så fort som möjligt? Jag slängde av mig skorna och drog med mig min väska upp på mitt rum.
Jag smällde hårt igen dörren och kastade väskan på sängen. Efter en stund knackade det på dörren.
"Gå, mamma!" ropade jag genom dörren men då stack ett litet huvud in igenom dörren. Linus kikade försiktigt in i rummet.
"Ro(s)ie (s)ur?" frågade han. Jag nickade och log mot honom.
"Men det är ingen fara" sa jag och kramade honom. "Gå ner till mamma nu" sa jag och han nickade och log mot mig medan han stängde dörren.

Jag suckade och började byta om till ett par långa, svarta pyjamasbyxor och en vit luvtröja med en svart text, där det stod "Don't worry, be happy" och en liten smiley. Jag gick in på toan och tvättade bort sminket och satte upp håret i en liten bulle.
"Rosie, gumman?" frågade mamma genom dörren och knackade på dörren. Jag torkade suckade och öppnade dörren.
"Vad? Du bryr dig inte om mig, då skulle du berättat vad pappa skulle göra" sa jag med gråten i halsen.
"Men gumman, han ska ju inte flytta nu" sa mamma osäkert, men jag märkte att hon inte var helt säker.
"Jaså? Säg det till alla flyttlådor som står redo i hans rum." sa jag argt och gick in på mitt rum. Jag la mig i sängen och tittade upp i taket. Varför just jag? Varför just min familj?

~

Min mobil pep till och jag satte mig upp i sängen. Fan, Mimmi skulle inte komma till skolan idag. Jag stönade och la undan mobilen medan jag ställde mig upp. Jag bäddade sängen och tog ur min bulle. Sedan borstade jag håret och plattade det. Jag gick fram till garderoben och tog på mig en lila lång stickad tröja, ett par korta, vita shorts (som man inte ser) och ett par vita Dr Martins. sedan la jag på mascara och fyllde i mina ögonbryn. Sedan tog jag concealer och puder. När jag var klar så gick jag in på toan och borstade tänderna. När jag var klar så gick jag in i mitt rum igen och tog fram en vit handväska och la i min mobil, femtio kronor och hemmanycklar. Sedan gick jag ner och åt en energi bar. Jag gick mot dörren och innan jag hann gå ut kom Linus springande mot mig.
"Ro(s)ie!" ropade han och kramade mig. "Heddå" sa han och jag kramade honom tillbaka.

Jag stönade och ställde tekoppen på sängbordet. Jag drog benen över sängkanten och reste mig upp. Jag smög mot dörren och tittade ut i hallen.
"Gå tillbaka Mimmi!" ropade mamma från köket och jag stönade ännu en gång. Jag gick till min säng och la mig ner under täcket. Jag gnuggade mig i ögonen och tog en klunk av tet.
"Mimmi, Jag går till ICA en stund, stanna kvar i din säng, okej?!" ropade hon från hallen.
"Ja, visst visst" svarade jag och vred mig i sängen. När jag hade hört att mamma gått ut genom dörren och jag sett henne försvinna genom fönstret. Jag ställde mig upp och gick mot garderoben. Jag satte på mig ett par mysiga kläder och gick ut ur huset med ett par skor på fötterna. Jag gick snabbt mot dojon och smög in dit.
"Mimmi, varför är inte du i skolan?" frågade Rudy som kom ut från sitt kontor.
"Öh, håltimme" svarade jag och gick och bytte om.
Jag tränade och kände mig allt yrare. Jag hade inte druckit något eller ätit något. Jag kände hur mina ögonlock stängdes och jag ramlade ner på golvet mitt i en flygande spark.
"Mimmi, vad håller du på med?" hörde jag Rudy svagt fråga och bar upp mig. Han bar med mig till hans kontor och la mig i soffan. Rudy skrek och hoppade upp och ner . "Hon har svimmat, hon har svimmat!" skrek han och slog sig själv på kinderna.