The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

Solena bara skakade på huvudet.
"Jag kan inte utsätta dig för detta." sa hon och äntligen besvarade hon kyssen, hon ansträngde sig och hon klarade det att inte göra något farligt.
"Ja, det gör jag. Jag älskar dig, därför vill jag inte att du skall göra det." säger hon menande.

David log lite och drog henne intill sig. "Men då kan vi alltid vara tillsammans, annars kommer jag dö en dag, av ålder eller annat...". Han var tyst en stund av den tanken. "Hur blir man ens vampyr?".

Solena grät tyst, "Det är ett privilegium att dö av ålder." snyftade hon fram och kröp nära honom.
"Jag biter dig och suger inte ut ditt blod." svarar hon lugnt.

"Men jag vill inte det, jag vill inte bli gammal och skruttig medan du lever för alltid". David höll om henne sedan tyst ett tag innan han plötsligt kysste henne ömt, så ömt så när han brukade komma hem från sitt jobb förut och bara ville ha lite tid med henne.
Han la sig ner med henne över sig och kysste henne igen.

"Det vill du inte, jag är en 300- åring fastlåst i en 20- årings kropp, vill du det?" sa hon då hon inte visste exakt hur gammal hon var.
Men då han började kyssa henne blev hon rädd att hon inte skulleklara det utan att göra honom illa.

David log bara och kysste henne återigen, ömmare och ivrigare. Efter att ha gjort så en stund rörde sig hans händer över hennes kropp och plötsligt var de vid hennes huvud och han förde det mot sin hals, mot sin varma och pulserande åder.

Då Solena märkte vad det hela ledde kved hon till.
"Du vet inte vad du gör du kommer ångra dig hela ditt liv." mumlar hon med läpparna mot hans hals.

"Nej" mumlade David. "Så länge du älskar mig ångrar jag mig inte..". Han öppnade ögonen. "Och...om du inte vill förvandla mig så drick i alla fall...".

"Inte dricka." sa Solara uppgivet och mötte hans blick då hon förde sina tänder till hans hals och högg till, hon orkade inte krångla mer, hon gav upp.

David hann inte säga något mer fören en hemsk smärta spred sig från hans hals och förlamade hela hans kropp. Det kändes som allt brann i honom, speciellt halsen. Han stönade lågt och ögonen slöts.