Någon som vill rollspela?

Zitch nickade godkännande.
Hon hade inga planer på att spela bästa vän med de här människorna men hon visste hur man skulle agera i alla fall.
Hon fortsatte gå under tystnad och bekräftade sin o-utalade plan på att bara prata om hon blev tilltalad eller om det krisade.

De vandrade vidare under tystnad. Rösterna blev allt högre, och man kunde till slut urskilja tre män längre bort på vägen. De skrålade visor för full hals, och verkade inte helt nyktra. När de kom ännu närmare såg Yana att de allihop var beväpnade. Hon blev faktiskt lite orolig. Men hon visste att hon skulle klara av dem om det skulle behövas, men kanske inte alla tre på en och samma gång.

En av männen fick syn på dem och gav till ett förtjust utrop. "Nämen ser man på! vad gör tre vackra unga damer ute här alldeles för sig själva en dag som denna?" Yana hade lust att komma med ett bitskt svar, men av någon anledning höll hon inne med det. De fick inte ta några risker.

Tiar tittade nedlåtande mot männen. Fulla så tidigt? Vad var det för fel på folk? Hade de verkligen inget mer produktivt att göra? Tiar såg verkligen ner på dem, men tänkte inte ställa till bråk.
"På väg att hälsa på släktingar" svarade Tiar med en ton som tydligt sa att hon inte var intresserad av en vidare konversation. Hon hade en känslan av att männen inte skulle uppfatta vinken. Tiar var inte van vid att prata med fulla människor. Hon visste verkligen inte hur hon skulle bli av med dem. Kanske var hon tvungen att låta Yana ta hand om dem. Hon hoppades Yana klarade av dem, annars var det ett dumt val av kungen att skicka Yana.

Zitch suckade irriterat. Klockan kunde inte vara mycket, och istället för att sova som vilken klok människa (som inte hade något viktigt att göra) skulle göra, var de här personerna ute och drack?
Hon menar inte att hon aldrig varit ute och gjort något liknande tidigare, för det hade hon. Men hon hade åtminstånde varit hemma och inte stört någon med det hela.
Även om hon förmodligen dragit uppmärksamheten till sig med sin suck och utstyrsel var hon fast vid att inte prata förns nödvändigt.

Männen skrattade när de hörde Tiars svar. En av dem släntrade fram mot Yana, som stod kvar där hon var. Hon tänkte inte backa undan. Mannen sträckte ut en hand mot henne och sa:

"Varför tar ni inte och hälsar på oss istället?" han skrattade och blinkade mot sina kompisar. Mannens hand nuddade Yanas kind, och i nästa ögonblick stapplade han bakåt och höll sig om näsan. Yana hade måttat ett knytnävsslag mot honom, och träffat mitt i prick. Hon brydde sig inte om vad de andra skulle säga, hon tänkte minsann inte bara stå där medan de där männen fick hålla på bäst de ville. De andra två männen slutade skratta. Stämningen blev med ens mer hotfull.

Tiar tittade äcklat på männen. De var så vidriga. Hon tyckte Yana gjorde helt rätt i att slå till mannen. Åtminstone så länge som hon kunde fullfölja vad hon hade startat. Tiar misstänkte att männen inte skulle lämna dem ifred nu, inte utan bråk. Tiar lade diskret sin hand på sin dolk i bältet. Hon skulle inte kunna vara till mycket hjälp i ett bråk, det betydde inte att hon inte tänkte vara redo.
"Vi går nu" sa Tiar uttryckslöst. Förhoppningsvis tog männen händelsen som ett hot och backade undan.

Zitch himlade med ögonen mot männen. Hon var inte så värst diskret men huvan gjorde såg de inte såg något.
Hon nickade bekräftande om att de skulle iväg och började gå. De här männen började gå henne på nerverna och när folk gjorde det, var det bäst att hålla sig undan.

Här är min mall och tack för att jag fick vara med

Namn: Tara Latet
Ålder: 17 år
Utseende: Hon ser ut som de flesta i hennes folk, som de beskrivs i legenderna. Brunt långt hår, solbränd hy och klara skogsgröna ögon. Hon är medelång, stark och senig, bär kläder i skogsfärger och läderrustning.
På det högra nyckelbenet har hon en svart tatuering föreställande en falk med utbredda vingar, ett tecken vilket folk hon tillhör.
Familj: Tillhör det osynliga folket, ett folk som många tror enbart är legender och sagor, ett folk som vissa tror är utdött.
De har dock levt gömda från civilisationen, de klarar sig själv och är ett utmärkt krigarfolk.
Dock börjar ondskan röra på sig så det även hotar detta folket, vilket gör att de kommer att hjälpa till.
Vissa har även övernaturliga förmågor och de sägs vara släkt med alver.
Egenskaper: Det rollas fram ;P
Relation till den andra spelaren: Det kommer, kan vara vaksam till en början.
Mål i livet: Se sig om i världen, lära sig behärska sin förmåga.
Vapen/förmågor: Kan få inblickar i framtiden, det kan komma när hon minst vill det och då faller hon helt enkelt ihop.
Det kan vara framtiden, eller den troliga framtiden beroende på val som man gör.
Är skicklig med pil och båge, dolkar och svärd. Hon har tränat med vapen sen barnsben.
Övrigt:

Gör även ett inlägg om det funkar?
-------------------------------------------------------

Tara hostade till och bet mannen som höll fast henne där de låg i diket. De hade överfallit henne, i ett bakhåll då hon sov. Nu hade de henne hon låg bakbunden med en av männen över sig, han höll en illaluktande duk framför hennes mun. Hon tvingade sig att inte andas in, men snart kunde hon inte klara det längre. Hon kände hur han grävde i hennes byxor alldeles tydligt vad han skulle göra. Mannen rev i hennes kläder, bara han inte såg tatueringen han hon tänka. Det skulle han få mer för, än som rolig leksak på vägen.
Hon hörde röster på vägen men ett hårt slag i tinningen med en sten fick tyst på henne innan hon ens hunnit skrika. Mannen som även han var full stönade tydligt, nu knappt medveten om vad som skedde på vägen. Han hade en kvinna under sig, en avsvimmad kvinna och det tänkte han utnyttja.

En annan av männen ställde sig ivägen för dem. De kunde inte ta sig förbi honom, de andra ställde sig i en lång rad så att hela vägen blockerades.

"Ska vi verkligen släppa fram ett par söta små damer" sa den ena av dem med ett rått skratt.

"Verkligen inte!" sa mannen som Yana slått till, och gjorde med ens ett utfall mot personen som stod närmast, vilket råkade vara Tiar. Yana som stod bredvid såg detta, och var på vippen att komma till undsättning, men i samma stund så började de båda andra männen röra sig fram emot henne och Zitch. Yana måttade ett slag mot sin anfallare så att han vacklade några steg bakåt, sedan drog hon sitt svärd.

Tiar morrade frustrerat till, om de inte klarade detta hinder var de inte värdiga kungens uppdrag. Nu låg allt hopp på Yana, och kanske Zitch. Tiar skulle om hon hade tur hålla borta mannen från sig ett litet tag. Tiar var ganska tursam av sig, när det gällde andra saker än att slåss. Hon drog fram dolken, utan den skulle hon inte ha en chans, även om hon var tursam. Hon kramade den hårt i händerna framför sig, så om mannen skulle kasta sig emot henne skulle han genomborras av den. Det verkade inte vara något större problem för mannen. Han började enkelt putta hennes armar åt sidan. Tiar förlorade tydligt. Mannen fick in ett slag och Tiar tappade dolken. Hon försökte desperat sparka mannen mellan benen utan någon större lycka.
Om Yana inte klarade av männen var deras nederlag egentligen Tiars fel. Det var hon som hade sagt att de skulle stanna på vägen istället för att gömma sig i skogen. Det var hon som hade sagt fel saker till männen och inte kunnat hindra deras attack. Hon försökte komma på en lösning, något sätt att i alla fall kunna rädda sig själv. Det var försent, mannen hade Tiar så fast att hon inte skulle kunna vända om och springa.