Ökendammen (Öppet rollspel!)

Cleo gäspar och följer efter, men är inte seg med att blänga på flickan.
"Visst visst."
Eftersom flickan nu stödjer Blad tar hon bort sin arm och ser lite sur ut, varför vet inte ens hon.

Max motstod lusten att fnysa till och drog upp sjalen över näsa och mun. Hon ignorerade flickans vassa blick och var något glad att sjalen dolde hennes leende som snabbt dog ut. Bara de inte gjort de värre för Jason och Alicia som fortfarande var kvar där inne men de var tillräckligt kapabla till att ta hand om sig själva. Trotts det var hon orolig.
Max sade inget utan började röra sig så snabbt hon kunde med pojken. Vinden omkring dem tilltog och de skulle inte hinna särskilt långt innan de skulle bli tvungna att slå läger för att ta skydd emot stormen.

Blade hänger med så gott han kan och skuggar ögonen med hans lediga hand.
Han ska kanske introducera sig själv?
"Jag är Blade förresten.
Hon där heter Cleo",
säger han med en nick mot Cleo.
Han känner att han kan lita på henne.
Om hon vill döda dem hade hon gjort det tidigare.

"Cleopatra IIV Thea!" Fräser hon.
Vart kom det här humöret ifrån? Det vet hon inte men hon verkar inte gilla flickan.
Något bara känns fel.
Hon frigör sina ormar bara för att och springer lite, bara för att få in känslan.
Det känns så skönt med vinden blåsandes och hennes bara fötter mot den heta sanden.

Blade drar sig tillbaka en
aning vid Cleos utrop.
"Okej, förlåt...", mumlar han
och tittar på henne med en sned blick.
Vad kan ha orsakat
hennes plötsliga humörsvägning?

Max höjde åter igen ena ögonbrynet och drog ihop pannan något.
”Max”, sade Max till pojken.
Flickan däremot fortsatte hon att ignorera. Max kände inget behov av att vinna någon av deras godkännande och särskilt inte en flicka som betedde sig som en bortskämd liten unge.
Då vinden blåste starkare omkring dem igen saktade Max ner.
”Vi borde stanna och ta skydd”, sade hon enkelt och kastade en blick på dem för att se om de hade något att invända.
Inte för att det spelade någon roll för henne. Hon visste hur farliga stormarna kunde vara, dessutom var det omöjligt att orientera sig i en och chansen att gå åt fel håll och vilse var stor.

Blade nickar och stannar.
Han ska just sätta sig ned när en plötslig yrsel drabbar honom. Han tar sig för pannan och drar nästan med sig Max ned.
Han börjar flåsa och tar fram blomvasen.
Det är nästan bara tre millimeter vatten kvar. Han börjar svettas.
"C-Cleo...", börjar han.
"Vatten". Han håller upp den näst intill tomma vasen. Om Blade inte får vatten snart kommer han att dö.

Cleo förstår precis och ställer sig brevid Blade. Hon tar snabbt fram en vattenflaska och häller vatten i vasen. Sedan räcker hon fram den ifall att han också vill ha.
"Vart ska vi ta skydd?" Frågar hon Max medans hon tittar aningen oroligt på Blade.

Blade tackar artigt nej till vattnet
och ställer ned vasen i sanden.
Sedan lutar han sig tillbaka
med en djup suck. "Tack",
säger han samtidigt som han
känner vattnet ge honom styrkan igen.

Max blev så förvånad över Blades plötsliga svaghet att hon dunsade ned i sanden. Hon såg förvånat på medan de både värnade om blomman för att sedan ta sig upp på fötter igen. Hennes öron var fyllda av vindens vinande och sanden fick det att krypa inom henne, hon avskydde stormar. Det var som om den hämmade alla hennes sinnen på ett mycket obehagligt sätt.
Vid Cleos fråga drog hon av sig sin ryggsäck och drog fram vindskyddet som hon hade ifall en sandstorm skulle ankomma. Det var inte särskilt stort men alla skulle få plats om de trängde ihop sig och Max satte upp det med vana händer innan hon med en gest visade att de kunde krypa in.