PRS(Dragon Fantasy)

"Jag gav henne kläderna och halsbandet bryr jag mig inte om!" morrade Stefan som blev argare för varje sekund. Då han puttade ner henne såg han hotfullt på sin far. "Ja jag visste det! Och även om jag inte roas utav henne gör hon mig gladare än innan! Så behandla henne bra!". Han drog upp Ina på fötter igen.
Hans far bara stirrade på honom innan han stormade ut ur rummet. Det här skulle inte vara över på långa vägar.

Ina drog darrande efter andan och fick fram ett svagt "Tack" han var arg och vågade inte göra något för att han skulle ta den ilskan ut på henne. Hans far var stark men Stefan än mer. Att använda sig utav sin styrka var inte att tala om, men att fiska och dra nät var en annan sak.

Stefans ilska försvann helt då hans far var borta och han vände sig mot Ina. "Hur är det?" undrade han mjukt och undersökte hennes handleder.

"Bra" mumlade hon men en grimas av smärta visade något annat då han rörde vid dem. Det svarta märket Stefans sigill fanns även där och hon vände bort blicken för att slippa se.

Stefan släppte henne och suckade djupt. "Ska jag lämna dig ifred?" undrade han tyst. Han ville dock inte gå...Han ville att hon skulle hålla honom sällskap igen så han inte blev ensam...

Ina skakade på huvudet och kastade en blick mot dörren där fadern försvunnit. "Nej, gör inte det." bad hon, hon ville hellre vara med honom än hans far Stefan var ännu inte lika skrämmande.

Stefan såg förvånat på henne men log strax lite svagt. "Så bra". Han gick mot dörren. "Kom med, min kammare kan man låsa så far inte kommer in". Utan att vänta tog han hennes hand och snart var det i hans rum.

Ina var på sätt lättad då de kom in i hans rum bort från fadern och alla andra. Men hon stod stel och stilla och sa inget med huvudet sänkt. Att bete sig såhär var ovanligt för henne, hon var van vid att klara sig själv hemma i byn och ha egna åsikter men nu var hon rädd att bli straffad bara hon öppnade munnen.

Stefan låste dörren och sjönk sedan ner på sin säng och drog handen genom håret igen. "Min far vill bara att jag ska ligga med dig" sa han ärligt och såg upp på henne. "Men jag tänker inte tvinga mig på dig". Han ville inte tvinga sig på någon.

Ina stelnade till vid hans första ord och tog ett steg bakåt. Men vid hans nästa mening såg hon upp, "Vill du inte?" frågade hon något förvånat, hon hade inte förvänta sig det. Mer att han tog vad han ville ha och hon visste att hon inte såg dålig ut.