Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

Alice lyckades undvika Hertiginnan en stund och tog sedan upp tärningarna ur fickan. Hon skakade dem först precis som när man spelade sällskapsspel.
De svarta tärningarnas vita prickar började snart glöda orangefärgat och hon kastade dem på golvet.

Plötsligt började golvet lysa vitt och Alice bländades. Alice föll ner på golvet och höll händerna intill ansiktet.

Sedan flög det upp rödögda svarta demoner med långa horn, tänder, klor och vingar. De vrålade med hemska röster och samlades kring Hertiginnan. När hon tagit tillräckligt med skada försvann de igen.
Alice var glad att hon sluppit bli attackerad.

Hertiginnan hade snart ramlat ner på golvet och kunde inte röra sig. Till sist dog hon.

Alice böjde sig fram över henne. Hon kom på att pepparkvarnen kanske var ett effektivt vapen. Hon själv hade haft svårt att undvika det, och de korkade insekterna skulle säkert ha lätt att klås av det.

"Kom så går vi", sa Alice. Det var hemskt att se att allt fler blivit onda.

"Tror du att man kan använda tärningarna igen eller förlorade vi just vårt effektivaste vapen?" frågar Katten och börjar lunka mot dörren.

Alice vände blicken mot golvet där de kastades. De var borta.
"Åh, ja, de är borta", sa Alice besviket. "Men en positiv sak är att vi fick ändå en ny sak efter att ha förlorat en", sa Alice och höll upp Pepparkvarnen.

Sedan hördes skriket igen. Det kom från köket. Alice såg kort på katten och sedan gick hon till köker innan hon tänkte gå.
Därinne stod en falsk sköldpadda. Falska sköldpaddor var nämligen Hertiginnans favorit mat.

De hade en havssköldpaddas kropp och en kos huvud.

Den falska sköldpaddan satt inne i en bur som stod i ett hörn. Samtidigt kokade en soppa på en spis på för fullt. I buren fanns en mängd tomma skal av sköldpaddorna före denna som dött för Hertiginnans lömska planer.

" Borde vi hjälpa dig eller borde vi fortsätta mot kaninen som är vårt mål"? Frågade Alice. "Snälla hjälp mig! Då kan jag hjälpa er", sa den falska sköldpaddan.

"Vad tycker du katt"? Frågade Alice osäkert och såg på katten.

"Vad har hänt med dig Alice? Förut skulle du ha hjälp alla, även om dom inte förtjänade det" säger katten och synar henne.

"Jag hjälper bara om jag skulle vinna någonting på det", svarade Alice kallt. Men när hon såg den falska sköldpaddan i ögonen och tänkte efter.

"Okej, jag släpper ut dig, men du får lova att du berättar för mig om det jag behöver höra", sa Alice.
Sköldpaddan nickade.

Hon låste upp cellen med en stor järnnyckel som låg på köksbänken. Den falska sköldpaddan tackade henne flera gånger och torkade sedan sina tårar som runnit nerför kinden.

"Nå? Du lovade att berätta. Vet du vart den vita kaninen är på väg"? Frågade Alice.
"Åh, är det verkligen det enda du vill veta", sa sköldpaddan lättat. "Ja, det är det", svarade Alice.

"Kaninen förde dig tillbaka till Underlandet för att du är den enda här som kan rädda oss från Hjärter Dam. Efter att fört dig tillbaka har han sagt att han skulle leda dig till larven som kan ge dig mer råd om hur du ska göra för att rädda oss", sa falska sköldpaddan.

"Okej, men hur hittar jag honom"? Frågade Alice.

"Först och främst måste du simma mot Tårsjöns botten, simma sedan in genom en tunnel som sedan leder upp mot en annan del av skogen där det nog är mycket lättare att hitta vägen framåt", sa den falska sköldpaddan. "Aha, jag förstår, men hur har du tänkt att jag skulle kunna hålla andan så länge"? Frågade Alice.

Den falska sköldpaddan lyfte upp ett av de tomma sköldpaddsskalen och gav det till henne.
"Ta på dig den här, efter att ett skal blivit ödelagt skapas en förtrollning som ger den som tar på sig det möjligheten att andas under vatten", sa sköldpaddan.
"Men hur blir det för katten, han kan väl inte ta på sig ett skal"? Frågade Alice. "Joho då"! Sa sköldpaddan och utan att katten verkat hängt med tryckte sköldpaddan på honom skalet.

Alice fnissade till lite grann. Han såg så rolig ut i skal. Sedan tog hon själv också på sig ett.

"Då har väl jag gjort mitt här och borde bege mig hemåt, jag ska åt samma håll, så... ska ni med"? Frågade han.

"Ja, och vi går nu. Desto snabbare vi rör på oss, desto snabbare får jag av mig skalet" muttrar Katten.

När de kom ut från dörren så gick Alice ner mot sjön. Alice satte ner fötterna i vattnet. Sedan gick hon neråt ända tills bara huvudet var ovanför vattnet och simmade neråt.

"Kom ihåg att vara försiktiga, även faror finns under vattnet", sa den falska sköldpaddan och simmade neråt.

Alice fortsatte efter den. Det var längesen hon simmat sist, men hon kom ihåg hur man gjorde och följde efter sköldpaddan ner i djupet.
Sjöväxterna på bottnen blockerade vägen och man var tvungen att putta undan dem för att komma in i tunneln.

Katten hatar vatten som vilken annan katt som helst men simmar ändå efter dom. När han simmar in i tunneln kan han knappt se något alls.

Efter en lång stund simmande kom de ut ur tunneln och sedan också upp på land.
Den falska sköldpaddan gick då iväg.
"Nu är vi kvitt", sa han och gick.

"Jag undrar om kaninen redan är framme... han påstår ju att han är såå mycket bättre och snabbare på allting", sa Alice.

Alice gick sedan framåt i en allé av höga grässtrån

Katten orkar inte säga att kaninen faktiskt är snabbare. Han har fullt upp med att försöka få av sig skalet.
"Kan jag få lite hjälp?" frågar han.