PRS(fashion7)

TOP log snett och höjde på ena ögonbrynet, vilket gav honom ett lekfullt, nästan retsamt uttryck.
- Du har rätt...du kan gå nu. Om du vill...

Elenora såg ner och bet sig i läppen. Hon ville verkligen inte gå...Men de kanske skulle träffas en annan dag? Hon hoppades på det. "Adjö då...Och tack". Hon vände sig om och tog sig upp till rummet och bytte kläder och sedan ut ur stugan.

TOP såg till sin förvåning, lite längtansfullt efter Eleonora. Skulle hon någonsin komma tillbaka? Nästa gång de träffades tänkte han släppa magin. Han tänkte vara sig själv med henne nu. Varför han villa det visste han inte, men han kände på sig att han borde vara ärlig mot den här flickan.

Elenora kom tillbaka till byn och till sitt hem. Hennes föräldrar var väldigt lättade att se henne och hon var tvungen att förklara flera gånger vad som hänt.
Hon gick sedan och la sig och somnade snabbt. Hon drömde om Top den natten...Hon var hemma hos honom igen...När hon vaknade kom hon tydligt ihåg drömmen och log lite. Hon hoppades verkligen att de skulle träffas igen...
Hon tog sig upp och klädde på sig innan hon gick ut igen, Top kanske var på torget denna dag också? Hon tog sig till marknaden och såg sig om efter honom samtidigt som hon fingrade på halsbandet han gett henne. Det var så vackert...Då hon inte kunde finna honom slog hon sig ner på en bänk.

Nästa dag stannade TOP hemma så länge han kunde, han försökte så hårt han kunde att stänga av sin magi. Det gick inte så bra, en del var ju där naturligt och den kunde TOP inte stänga av. Tillslut bestämde han sig för att det fick räcka ändå. Hans naturliga magi var stark, men i små mängder var den inte alltför farlig. Han reste sig upp och tog på byxor och en skjort och gick ut till torget, i hoppet om att få se Eleonora. Då han inre såg henne började han kolla in stånden.

Elenora reste sig från bänken och började gå igen då hon plötsligt gick in i någon, en man, några år äldre än henne som hon visste Robert inte tyckte om. "Se man på" flinade mannen. "Är det inte Roberts lilla flickvän?". Hon stirrade på mannen och backade undan. "Jag....jag är inte Roberts flickvän!" fick hon ur sig och mannen skrockade och kom närmare. "Vilken tur...". Han la armen om hennes midja och drog henne intill sig och böjde sig framåt.
"Nej...nej!" Elenora försökte ta sig loss och vred undan ansiktet.

TOP stod och kollade på en likadan modell av halsbandet som han köpt till Eleonora. Hade hon på sig det just nu? TOP visste inte varför men han hoppades det..

Elenora lyckades tillslut komma loss och sprang, medan mannen gick efter henne. "Inte ska hon vara rädd" flinade han. Hon sprang, tills hon plötsligt sprang in i någon igen, och denna någon var Top. "Top..." viskade hon och vände sig sedan skrämt mot mannen som kommit ikapp och drog henne intill sig igen.

TOP ryckte till och såg förvånat på Eleonora. När han såg mannen log han ondskefullt. Han lade en beskyddande arm om Eleonora och sträckte fram den andra handen mot mannen.
- Trevligt att träffas! Sa TOP kallt. Hans röst var fylld av magi och mannen såg helt tom ut, precis som alla andra utom Eleonora.
Mannen sträckte fram sin hand och skakade TOPs.
- Du kan gå. Nu! Sa TOP. Mannen nickade tomt och gick där ifrån. När han försvunnit ur TOPs synfällt släppte TOP sin magi och alla började agera som vanligt igen. De verkade inte ha märkt något alls.

Elenora tryckte sig mot Top, med honom kände hon sig trygg faktiskt...Då Top sedan pratade kunde hon inte låta bli att fängslas en aning...Hans röst var så vacker...
"Tack" mumlade hon sedan och såg upp på honom och gick undan lite så hon inte stod tryckt mot honom. "Han...han tänkte....". Hon kunde inte avsluta meningen utan bara svalde hårt och såg ner.