New Orleans vampires

Ina skakade på huvudet, "Nej, alla kan inte bruka svärd, inte kvinnor." sa hon tvärsäkert, det hade hon hört. Kvinnor skulle inte ens få röra vapen, det bringade otur det visste hon. De hade de sagt på ön där hon var uppväxt.
"Hur kan det räcka med en människa om vi nu är två? Borde det inte vara två?" sa hon med rynkad panna för att få de matematiska termerna rätt. Men hon tystnade det syntes att Dorian inte gillade det och det gjorde honom mer mänsklig för Lavinia, att han inte ville döda. Hon ville inte döda, men om hon var tvungen?

Dorian sade inte imot då Lavinia sade imot om kvinnor och svärd. Han visste flera kvinnor som kunde kämpa med vapen även om det var sällsynt. Det var dock en argumentation de kunde ha senare.
"Till och med fyra vampyrer kan dela på en människa", svarade han. "Det är inte en exakt vetenskap, då ingen egentligen vet fllt vad det beror på", svarade han i stället på hennes andra fråga. Någon dag hoppades han på att lösa mysteriet och färdig ställa en dricka som skulle klara av febern utan människoblod. Det var något han arbetat med i flera hundra år. Han var så nära nu, men alla vampyrer var inte glada över idén.

Lavinia nickade, "Det är ju bra, annars skulle många människoliv gå åt." sa hon fundersamt och bet sig i läppen.
"Hoppas du lyckas med det, vampyrer behöver leva men även människor." sa hon och andades ut då hon hörde kvinnans steg avlägsnade sig, städerskan hade gett sig av och Lavinia kunde slappna av. Hon hade inte märkt det, inte märkt att hon hade suttit på helspänn.

Dorian förmådde ett leende åt Lavinias ord. Än var hon åtminstone av den åsikten, men hon var så väldigt ung, det kunde och antagligen skulle ändras än. Han hörde ytterdörren slås fast och ställde sig upp.
"Är det något du vill ha just nu? Vi är fria att gå runt i huset igen, jag lovar att ingen annan kommer att dyka upp idag", sade han och tog boken varligt ur Lavinias händer för att ställa tillbaka den i bokhyllan.

"Nja..." sa Lavinia tveksamt och ställde sig upp då han tagit boken.
"Har du någon mat, jag är hungrig." sa hon och såg på honom.
"Kan man var hungrig fast man är vampyr? Trodde de klarade sig ändå." sa Lavinia tveksamt och sträckte på vristen som var nästintill bra nu.