Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai krossar glaset han håller i sin hand, blod och glas faller mot det hårda golvet av marmor.
- Scarlett får det bli. säger han i en hård, onaturligt mörk röst.
- Nej, inga husdjur. Inte än... säger han i mörk, dov röst.
- Brutus! Ropar han ut.

Efter ett par minuter kommer Brutus in i rummet.
- Torka upp det här.
- Genast herr Blackwood. Svara han och försvinner ut ur rummet, han är tillbaka efter en stund med en trasa och en hink med vatten.

Hon ser på honom. "men vad ska jag göra om jag vill klappa Lucifer? Jag kunde klappa Luca och jag saknar honom" Hon ser ledsen ut. "Du dödade min ända vän!"

Nicloai kan inte längre behärska sig, nog för att flickan är uppfödd i skogen men lite hyffs får hon allt ha.
- Om du inte behärskar ditt språk, kan du gå upp på ditt rum! Jag vill inte höra ett enda ord om att jag dödade din enda vän, att du inte får ha något husdjur eller något annat från dig! Brutus!
- Ja min herre?
- Ta med Scarlett upp på sitt rum. Hon kan komma ut när hon kan behärska sig och visa respekt. Jag tolererar inte det här. Ta ut henne härifrån innan jag gör något jag kommer att ångra! Nicolai, plockar argt fram ett nytt glas och fyller det med blod från karaffen som står på bordet.
- Genast herr Blackwood. Brutus går fram till Scarlett som sitter på soffan.

Hon såg på honom och hennes smaragdgröna ögon blir mörka. "ska bli jag går gärna till rummet!" Hon ser på Brutus och går själv till sitt rum och stängde dörren och lade sig på sängen och slöt ögonen.

Nicolai skakar på sitt huvud och dricker upp allt i glaset.
- Lucifer! Efter bara några sekunder är Lucifer vid hans sida.
- Dig kan man alltid lita på, sedan Monique dog, jag kan inte känna med någon. Och den här flickan, Scarlett, hon är så besvärlig... Lucifer skäller lite glatt och strycker sig mot hans ben.
- Du har rätt, som alltid. Säger Nicolai.
- Jag var nog för hård mot henne. Bäst jag går och pratar med henne.

Hon såg mot de igentäppta fönstrerna och hon slöt ögonen. En svag huvudvärk bearbetade sig i hennes huvud av mörkret och hon ville se hur träden gav sig vika och staden längre bort. Men hon låg kvar och hon hade filten över kroppen.

Nicolai går med tunga steg upp för trappan till västra flygeln. Han knackar på dörren in till Scarletts rum och öppnar sedan dörren lite på glänt.
- Scarlett? Kan jag komma in?

Hon torkade bort tårarna och ser på dörren och hon hostar till och kurar ihop sig. "Det kan du väl" Hon morrar dovt och verkar få bort sin djuriska ton och hon har en väldigt oskyldig ton i rösten och hon snörvlar till.

Nicolai öppnar upp dörren och går in.
- Scarlett, jag är ledsen att jag var så hård mot dig. Jag har inte delat mitt hem med någon på över 700 år. JAg är inte van att dela mitt hem med någon som har fri vilja. "Men å andra sidan så är det bara två dagar kvar tills du inte kan säga emot mig..." tänker han men han säger inte det sista högt.

Nicolai går fram och sätter sig på kanten av den enorma sängen,
- Men, varför gör du uppror mot mig på det här sättet? Jag har mina regler av en anledning. Säger han och lägger försiktigt sin hand på hennes axel.

Hon såg på honom och såg sedan bort och tårkade bort tårarna. "Jag har levt ensam i minst 10 år. Den ända jag har levt med senaste åren var Luca." Hon darrade till och hon såg ledsen ut. "du sa åt mig att gå till mitt rum"