Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona stod tafatt kvar. "Jag? När jag var tio år gammal, för tio år sedan". Hon hade varit här i tio år men grät fortfarande för allt.

"Du är tjugo?" skrattade Niel plötsligt, han som trott hon var runt 18-19...så kom han på att han skrattade och tystnade genast och såg bort medan rodnaden spred sig i ansiktet.

Mona tystnade, varför skrattade han åt det? "Förlåt sir, jag måste nog gå direkt" mumlade hon och vände sig mot dörren igen. "Men..om det var något du ville så vet du vart jag finns nog".

Niel nickade tyst och lät Mona gå. Konstigt nog kände han sig fridfullt lugn nu. Han suckade och började packa sin väska. När han var klar gick han till sin systers rum och pratade lite med henne, sedan gick han tillbaka till rummet och bytte till finkläder, det var ju faktiskt fest, och....Mona skulle vara där så lite ansträngning vart det väl värt? Fast Niel gav upp försöken att fixa sig så han såg sig i spegeln. Han var ett hopplöst fall. Nåja, det var väl bara att stå ut. Ikväll var det maskerad. Niel skulle tydligen vara en....vad det nu var. Han fick ett par byxor, en sönderriven skjorta som knappt existerade alls och ett par skor. Fult? Ja. Hade han ett val? Nej.

Någon hade lagt fram kläder åt Mona i hennes rum. Det var en klänning, hon hade tyckt om den om det inte vore så att den visade mer former än hon var bekväm med. Klänningen hade också låtsatsfläckar med blod på. Juste, det var maskerad.
Hon drog på sig den och begav sig sedan till förrummet till festsalen. Hon och några andra skulle ha en teater, hon skulle spela en mördare...Därav blodet.

När Niel var klar gick han en sväng i den kalla kvällsluften, innan han samlades med hela sin familj och började gå mot salen där gästerna skulle hållas vid.

Tillslut var det dags att börja. Mona steg ut på scenen. Det var mörkt i salen för stämningens skull, hon började teatern som handlade om att hon förälskade sig i ett av sina framtida offer, och inte dödar denne. Publiken verkade gilla det då alla var fängslade.
Tillslut kom slutscenen, en kyss mellan henne och en man som spelade hennes offer. Efter det dödade hon honom, publiken blev stormförtjust.

Niel kom in i salen precis när Mona kysste en man på scenen och han kände ett sting ilska. Därefter dödades han och inombords jublade Niel lika mycket som resten av publiken. Efter detta var det lite fler uppvisningar, sen blev det dans. Niel blev uttittad av de flesta kvinnorna, då han hade den kropp han hade. Flera gånger blev han bjuden att dansa. Men han sa alltid nej, för han hade ingen som helst lust att dansa. Den enda han dansade med var sin syster. Många såg avundsjukt på henne, då de inte var medvetna om att de delade samma blod. Systern (Let's say her name is Eleonora) liknade nämligen inte alls Niel själv.

Mona gick in bakom scenen igen och tvättade av blodet innan hon kom in i festsalen igen. Alla dansade. Hon blev uppbjuden av en ung sprätt och fick syn på Niel medan han svängde henne runt, han dansade med en vacker kvinna. Hon kände ett stygn av avundsjuka.

Niels syster fick honom tillslut att slappna av lite, han log till och med ibland, och pratade också en del. Flera såg åt deras håll och fadern sträckte sig stolt.

Faderns(hm...får heta Frank) perspektiv:

Frank såg stolt på sina barn, de var så vackra. Nu skulle allt Lord Aron få se på riktiga adeln. Vad han inte fattade var hur Eleonora alltid fick sin Niel att le. Men det var väl inte att tänka på när det fungerade så bra, kvinnor överallt såg längtande efter honom då han log. Frank måste erkänna det för sig själv: sonen hade ett mycket attraherande leende, och den enda gång i sitt liv han hört honom skratta smälte Frank nästan av lycka. Det lät musikaliskt, det gjorde det.