JuliaE och Jessica Thonks

"Bara ett litet säkerhhets test ifall det verkligen funkade, man måste ju vara på den säkra sidan" Flinade hon svagt och sträckte fram sin han mot honom ifall han ville ha hjälp upp.
"Det kan vara lite biverkningar som kommer i efter han, men det brukar oftast bara va lite yrsel etc" skrattade hon smått.

Silan tog inte hennes hand utan drog handen längs läpparna som för att få bort hennes ifrån dem. "Jag tänker inte låta mig manipuleras igen!". Han ställde sig upp själv och kände hur yr han var. Han lutade sig emot väggen. "Låt mig vara bara...jag kommer inte bli en av er" mumlade han.

"Jasså? Tycker du det inte kommer bli svårt att försöka lura min far utan att han misstänker något? För kommer han på oss, då är vi båda död". Hon tittade bara på honom för att få se om han verkligen gick med på det hela.

Silan såg emot henne. "Jag tänker inte försöka, jag tänker inte tjäna er och låtsas! Och inte heller tvingas till det, låt honom döda mig": Han ställde sig upp mer rakt. Yrseln blev värre, han behövde ta hand om sina sår....

"Förstår du inte att ditt liv står på spel? Vi båda vet att du inte vill dö, spela med och du kanske lyckas rymma. Eller så struntar du i allt och låter mig döda dig här på fläcken nu" Hennes röst var hård och skarp då hon bet ihop käkarna.

Silan snodde runt så han stod mot henne. "Ja jag vill inte dö!" sa han argt. "Men jag tänker inte spela med, jag tänker inte vara en liten docka och jag kommer aldrig lyckas rymma! Och vem vet vad han vill att jag ska göra! Så var så vänlig att döda mig om du inte tänker tvinga mig in i den där!". Han pekade på stolen. Hon hade sagt det själv, han skulle inte kunna fly. Han kom emot henne något steg. "Och jag är ju redan skadad så...":

Louise himlade med ögonen smått och gick tillbaka till datorn.
"Sitt ner då, antingen det eller så får du låtsas." Sa hon med en hård röst och tittade bara på honom.

Silan tvekade, om han låtsades, då kanske, kanske kunde han komma härifrån, men kunde han hålla masken? Men om han manipulerades så skulle han aldrig bli fri. "Jag låtsas" sa han tillslut. Han tog sig för sitt sår. "Nu då? Vad ska jag göra?".

Louise log nöjt.
"Blir du avslöjad dör du. Det är först regeln" Skrattade hon smått.
"Men du ska bara göra som jag helt enkelt, du kommer äta med oss kriga med oss och ja allt det du gjorde hemma fast på vårat sätt" Flinade hon och tittade mot dörren då hon hörde fotsteg knarra.

Silan nickade snabbt. Han hörde också fotstegen och ställde sig genast rakt och fick en dimmig och tom blick för att försöka lura personen. "Vart ska jag bo sedan då?". Han hoppades inte i hennes rum, han ville inte att hon skulle "testa" honom mer, men samtidigt så kände han sig konstig när han tänkte på det...