{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Flickan berättade kort om sin kraft och Michael fnissade lite. Sedan vinkade han hejdå till flickan när hon försvann. "Trevlig flicka, tycker du inte?" sa han roat till Evin.

"Vilken flicka? Michel, kom nu." sa Evin, hon var orolig för honom. "Du måste få dina sår omskötta, be Randa om förlåtelse även om du inte menar det så får du komma till en läkare." sa Evin bedjande.

Michael suckade tungt. "Okej då! Men jag tänker bara stanna tills mina sår är omskötta, efter det åker jag till Kung Ror. Han är mycket trevligare än Randa. Om du vill följa med så måste jag få veta det inom en vecka. Nu går jag och lägger mig i mitt rum, som inte är mitt längre. Godnatt." sa han nonchalant och började gå in mot slottet.

Evin såg gapade efter honom, han var så idiotisk och, hon morrade ilsket som de djur hon tvingades döda. Randa skulle inte bli glad om hon inte tog honom åter. Men det var hans val, följa med? Hon visste inte hur Ror var, men vem var Michael? Han verkade adlig på nått sätt.
Hon gick eller sprang åter till kungen ett stamande förlåt om att hon inte kunde få dit Michel och ett vinande av piskan hördes, rakt över ansiktet och Evin förlorade balansen.

Michael kom till sitt 'rum'. Så snart han lagt sig ner somnade han.

Nästa morgon vaknade han tidigt, smög in i slottets kök och tog lite mat. Han åt tills han blev mätt. Sedan tog han sig ut och gick ut till borggården, fullt synlig, och satte sig vid brevet till Solara.

(Omr....min karaktär är skum....vi kan väl typ skriva lite till och sen hoppa 1-2 dar, då Michael och(kanske??) Evin ska försöka rymma????)

(Mycket skum xD Okok ^^ vi gör så.)

Evin vaknade till hennes sår hade blivit omskött men det brände och sved. Ett rapp över ansiktet och läkaren var glad att hon inte förlorat synen på det hela. Men hon var arg, hon var arg på Randa, men det vågade hon inte visa, så hon sökte efter Michael.

Michael kvävde ett skratt där han nu satt i trädet där Solara legat mot. Kung Randa hade snubblat på sina kläder, och var nu helt smutsig. Han såg generat och argt på vakterna, som antingen var för hjälpsamma eller för roade. När kungen var ur sikte började han gå mot skogen, en bit bort från slottet. Där hade han gömt ett gigantiskt vitt sto. Det gnäggde tyst när Michael kom fram. Michael skrattade lågt och drog av sig tröjan, som blivit lite smutsig. Han kände på piskrappsärren och suckade tungt, de skulle bli kvar ett tag. Hans annars så stilliga kropp var nu fördärvad! Och då Michael faktiskt var ganska ytlig, eller snarare adlig, så var hans fula rygg något viktigt. "Snart ger vi oss av." mumlade han åt stoet.

Att söka igenom området gick snabbt för en med snabbhet om gåva. Men hon hittade honom inte, var kunde han vara? Hon var arg, eller snarare irriterad och hon ville prata med honom ensam. Vem han än var eller hur han än var, hon ville rymma med honom.

Michael la sig ner på gräset men råkade lägga sig med ryggen över en vass sten. Han svor högt för sig själv.

Evin hör ropet, det kunde inte vara någon annan än han, han den mycket irriterande typen och som hon fått ett piskrapp över ansiktet för. Hon tar sig snabbt dit och i nästa sekund ser hon ner på honom där han ligger.