Innan tiden går ut.

Hon satte sig upp och drack av vattnet och såg på dem och skakade på huvudet så hennes hår slog henne i ansiktet. "Jag skulle inte tro att han är ond. Han vill vara god men han förstår det inte och kanske inte vill inse det än. Men han vill skydda mig" Hon såg ner. "jag vet det känner det. Jag tror det är en av mina krafter."

Angie såg frågande på Gabriel som själv såg funderande ut.
"Kan det vara så som hon säger?" tänkte hon.
"Han kanske har tröttnat på att vara ond och vill tillbaka till vår sida." tänkte han tillbaka.
Angie tänkte på detta en stund innan hon åter vände sig till Ruby.
"Du har rätt. Att du tror gott om alla och kan känna deras riktiga avseenden är en av dina gåvor."

Hon såg ner och hon dro handen genom sitt hår. "men han kanske inte vet om det." Med en suck sjönk hon ner. "Förlåt." Hon suckade och slöt sedan ögonen

"Han kanske inte vet om dina förmågor menar du?" frågade Angie.
Hon reste sig från sängen.
"Oj, du kanske vill sova en stund om du är trött?"

"Jag skulle vilja vila mig lite. Så febern går ner." Hon ler svagt. "vi får pratas vid senare okej.."

"Ja, absolut. Är det något så ropa bara."
Angie tog tag i Gabriels arm och drog upp han från fotöljen där han suttit. Hon lät dörren stå lite på glänt så de skulle höra henne om hon ropade.
"Vi kanske också skulle vila en stund. Klockan är mycket." viskade hon till Gabriel.
Han strök över sitt ansikte och suckade trött.
"Jag vet, men jag kan inte. Jag måste tillbaka till de andra Mästarna och rapportera.
Angie såg besviken ut och hängde med huvudet så att pannan vilade på Gabriels bröst.
"Jag kommer tillbaka så fort jag kan, älskade" viskade han med len röst och placerade en kyss mitt på hennes huvud.
Sen var han borta

Ruby hade kurat ihop sig och sov nu lgunt i mörkret och ett rosslande ljud kom från henne men slutade snart och kom senare. Mumlande hördes och hon började virda sig om innan hon vaknade och såg sig om. "Angie?"


(är du en vampyr för du kommer in på kvällen ;D)

((Haha, ibland har jag sagt att jag är en vampyr för att jag är uppe om nätterna och alltid har solglasögon på mig ute... även om det är molnigt.
Nä, men jag är vid datorn i omgångar, men mest på kvällarna och nätterna))

Angie hade bara legat på sängen och blundat. Sådana som hon sover inte utan hamnar i ett slags meditativt tillstånd. Men hon slog upp ögonen när hon hörde sitt namn långt bortifrån. Sekunden senare var hon i korridoren utanför Rubys rum.
"Ropade du, lilla vän?" viskade hon och kikade in genom dörrspringan.

(8tror inte du var och åt.. tror du var på jakt ;D ))

Hon satt upp i sängen med täcket vid midjan och hon hade tänt läslampan och ljuset gav henne mörka ringar under ögonen och hon vred på huvudet. "har ni något mot febern? Jag känner mig så försvagad och jag vaknade av att jag yrade."

((Precis... jag jagade för att sen äta. Moahaha!))

"Jag ska gå och se efter. Kommer strax tillbaka."
Angie gick in i badrummet och öppnade medicinskåpet. Hon granskade de olika burkarna och förpackningarna.
Det här huset användes inte ofta, och själv hade hon aldrig bott i det. Huset var som ett slags högkvarter.
På en förpackning som innehöll något som kallades för Aspirin stod det att tabletten var febernedsättande. Hon fyllde ett nytt glas med vatten och gick tillbaka till rummet där Ruby låg.
"Jag hoppas att de här duger." sa hon och räckte fram asken.