förbjuden kärlek (hp)

Snape kom nu in i stora salen och såg att några elever var där men det var långt ifrån fullt.
Han visste att eleverna skulle se att han haltade men han iggade det och satte sig på sin plats och hade egentligen ingen matlust överhuvudtaget.

Professor Snape haltade fortfarande.
"Ser ni? Snape haltar" sa Harry vid sitt bord.
"Mystiskt" sa Hermione som var fullt uppe i att öppna ett paket med nya böcker.
"Undrar vad som hänt" sa Luna som dök upp från ingenstans. Eller hade hon suttit där hela tiden?
"Mmm" sa jag utan att släppa blicken från lärarnas bord.

Snape såg att Cho såg på lärarnas bord.
Vad var det som drog hennes uppmärksamhet till lärarna?
Kanske var det hans ben?
Men varför skulle ett ben vara intressant?
Det kanske var något helt annat som var intressant

"Cho, får jag låna dina skor idag då?" sa Luna.
"Nej" sa jag frånvarande.
Luna frågade personen på hennes andra sida och fick samma svar.
Professor Snape kollade upp, och jag tittade snabbt bort och insåg vad länge jag stirrat på honom.

Snape skakade på huvudet och började äta på sin mat och iggade totalt Minerva då hon sa något till honom och åt upp det så snabbt han kunde innan han haltade ut ur stora salen och ut från slottet.
Han hade inte lust att vara varken i fängelsehålorna eller i någon annan del av slottet idag.
Det ösregnade ute men ändå så gick han ut utan någon formel som stötte bort regnet.

"Luna?" sa jag.
Hon vände sig snabbt om mot mig.
"Ja?" sa hon överlyckligt. Ingen hade nog pratat frivilligt med henne förr.
"Tror du jag får göra om mina pergament i försvar mot svartkonster?" frågade jag.
Snape hade nog bara bråttom när han gav mig hans korta svar, jag skulle säkert få göra om dem om jag ville.
"Kanske" sa hon drömmande och började undersöka sin kopp. "Koppar är några riktigt konstiga varelser"

Jag följde efter den väg jag sett Snape ta, och ut i spöregnet började jag leta efter honom.
En suddig svart fläck (man såg inte så bra i regnet) stod en bit bort. Det var Snape.
"Professorn!" ropade jag och sprang en bit.
Jag torkade vatten ur ansiktet.

Snape suckade, han hörde precis vem det var.
Det var Cho.
Fick man inte ens stå ute i regnet ifred?
Man skulle kunna tro att hon tyckte om att störa honom.
Han gjorde dock ingen ansats att väna sig om mot henne utan hon fick komma till honom om hon tyckte att det var nödvändigt.

"Professorn, jag undrar om jag fick göra om mina pergament från den senaste veckan?" sa jag och lyfte min huva över huvudet.

Snape suckade och sa.
- Jag hörde faktiskt då du frågade sist Miss Chang och svaret var nej.
Men ge mig en väldigt bra anledning till att du skulle få göra om den?
Och säg den sanna anledningen, för tro mig, jag behöver inte sanningsserum för att få fram sanningen.
Det finns andra vägar.

"Det betyder mycket för mig, Professorn! Jag gör vadsomhelst, strafftjänst, poängavdrag, absolut vadsomhelst!" sa jag i spöregnet. Det blev starkare och starkare tryck, det kändes som knivar mot mina bara händer.