Beastly friendship. (PRS)

"Finns det en stad som heter Oxford?" Frågar Crystal förvirrat, hon känner sig förvirrad, riktigt förvirrad. Hon är inte direkt geografiskt begåvad... hon är inte speciellt begåvad på någonting egentligen. Förutom att stjäla rosor. Aja, hur som haver, hon har inget intresse i geografi ändå.

Wesker skrattade roat
"Ja börjar misstänka att vi får resa runt i England så du lär känna ditt land" sa han och såg på henne. "Ja det finns en stad som heter Oxford, den ligger han halv dag här ifrån."
Wesker tittade fundersamt på henne.
"Får ni inte lära er sådant?" Frågade han.

"Om vi behöver veta det, så ja." Svarar Crystal en aning fundersamt. "Men jag vet att vi har en kung." Fortsätter hon som om det betydde något speciellt egentligen.

"Jag borde börja lära dig saker i stället för att uppmuntra dig att stjäla rosor" sa Wesker vänligt. "Om du vill veta något är det bara att fråga så skall jag försöka svara och om du vill veta andra saker kan du låna några av mina böcker" sa han uppmuntrande och såg sedan på henne.
"Men nog om lektioner, vad vill du göra?" Frågade han.

"Gärna, jag ska bara lära mig läsa först." Svarar Crystal med ett leende, även om delen av uttalandet som handlade om att läsa var mer som ett mummel än faktiskt tal. "Jag vet inte riktigt." Svarar Crystal, det hade börjat regna dessutom. Det hade hon missat. Hon tycker inte om regn, lite väl ironiskt eftersom det är väldigt regnigt i London... Storbrittanien i allmänhet enligt de få tidningar hon fått läst för sig.

Wesker nickade.
"Det är något du borde kunna" sa han och gick fram till bokhyllan och tog ut en tunn bok. "Du kan få låna den här, den är lättläst. Det var den första bok jag läste" sa han och tittade ner på den slitna boken. Han tittade på titeln som sa, Oliver Twist.
"Regn" sa Wesker och tittade ut genom fönstret. Han hade inget emot det om han var inomhus men det begränsade vad han kunde göra. "Du kan stanna här tills det slutat regna om du vill, annars beställer jag en droska som tar oss dit du behöver åka" sa han vänligt.

Crystal tar varsamt boken och öppnar den liksom instinktivt. Men för henne ser det bara ut som en samling udda oigenkännliga tecken utan rim eller reson. Det är dock några få, få tecken som hon känner igen. Fast sedan kommer det mindre tecken efter som hon inte ens orkar försöka förstå sig på.
"Du kan lära mig läsa, för det här är obegripligt." Svarar Crystal med ett litet leende.

Wesker skrattade och såg ner på orden som han inte kunde låta bli att börja läsa.
"Klart jag kan, det är inte så svårt som du tror" sa han och satte sig ner i fåtöljen och tog fram papper och penna för att få henne att börja skriva sitt namn.

"Är du helt säker på det?" Svarar Crystal och slår sig ned på den andra fåtöljen. "Vad ska du göra med de där?" Frågar Crystal med en gest mot pappret och pennan. Hon känner faktiskt som att hon borde förstå vad han ska göra med pappret och pennan men hon gör det helt enkelt inte.

"Jag är helt säker. Hade du varit dum hade de här inte funkat men du är en smart kvinna så det här kommer gå alldeles utmärkt" sa han och log uppmuntrande. Han la pappret och pennan framför henne.
"Jag skall lära dig skriva ditt namn och sedan hela alfabetet" sa han och började visa henne hur man skriver sitt namn.