Gladiatorskolan (Privat)

(Allt bara försvann -.-)

Bellona stirrade framför sig och såg inte efter Gaius, hon ville inte se hans svikna min, hans hatfyllda blick mot henne. Hon hade inte mena det, han hade sagt åt henne att göra som fadern sa och hon hade gjort det. Visst hon hade varit påverkad hon med, men inte så att hon inte visste vad hon gjorde.
"Jag går nu." mumlade hon till Mars som såg efter henne, säkert var han oroad för henne fast han inte visade det, han visste var hon var kapabel till.
"Du vet var de finns." sa han och hon nickade, tanken att supa sig redlös och sedan däcka lät lockande, mycket lockande. Men det var en lektion till och hon hade. Hon gick till träningsrummet och kastade sin väska på golvet och den for mot glasväggen med en skräll. Ett par av de nya satt där redan och hoppade till. Hon visste att ho gav ifrån sig ett skrämmande utryck i vanliga fall men nu var hon arg, arg på sig själv och hon hatade sig nu. Hon höjde en yxa som hon kastade iväg rakt mot träningsdockan, och dödade en efter en av de träningsdockor som fanns där hon fick inte ut något av det, sveket hon gjort var värre än så.

Gaius väcktes ur sina tankar av sin telefon, som började ringa oväntat. Han lät den ringa till slut och gå till telefonsvararen. Han visste inte vem det var, men han kunde inte ha brytt sig mindre. Om det inte var Cornelia som ringde efter att hon hade sett vad han gjort- Gaius kunde inte ha rört sig snabbare då han drog fram telefonen och fick igång meddelandet som lämnats.
Men det var inte Cornelia, utan hans far. Han var stupfull, och förfärligt arg. Det tre minuter långa meddelandet innehöll predikan om alla de sponsorer han hade missat efter att ha skippat dagens lektioner, hot om vad som skulle hända om han inte förbättrade sig och skaffade tillbaka varenda en av dem och tillslut ett kort godkännande över att han hade lyckats ta Sarpe systern i säng, även om han hade kunnat vara aggressivare.
Gaius lutade huvudet tungt i händerna, och kastade sedan med ett vrål ifrån sig telefonen över takkanten. Han hade missat sina lektioner, men träningssalen var öppen dygnet runt. Så Gaius reste sig, för han behövde jobba ut aggressiviteten. Utan att se sig för tog han sig till en av träningssalarna, och elever flyttade på sig för att inte bli i vägen.
Det fanns andra i salen, men Gaius ignorerade dem då han hämtade ett svärd av trä från förrådet och attackerade utan uppvärmning den närmaste dockan, som inte stod en chans.

Lektionen var slut och Bellona hade säkert skrämt en hel del, de hade övat på närkamp och hon som behövde få ut sina känslor hade varit hänsynslös och fått ned flera med mer eller mindre fula knep.
Nu satt hon på sitt rum och knäppte sina händer i kramp, hon klarade det inte längre och visste vad Mars sagt. Drick hellre än något annat, hade han sagt första gången han funnit henne blödande där hemma. Men de hade dolt det med en utmärkt salva som dolde ärr och liknande.
Hon visste var Mars hade sitt förråd och var hon kunde dricka och sörja själv utan att ens kamerorna såg henne. Det hade Gaius visat henne och om än det kändes fel att använda den proppade hon sin skolväska full med flaskor och gick dit och satte sig.

Gaius stannade upp och försökte behrksa sin andning. Han tappade trädsvärdet på golvet, och märkte inte den nya eleven som rusade fram och plockade upp den för att föra den på plats. Han kanske försökte komma på Gaius goda sida, men det var ett onödigt försök, för Gaius såg sig inte om då han lämnade övningssalen och gick till sitt rum.
Han stod i duschen närmare en halvtimme och lät vattenstrålarna trumma mot axlarna på full kraft för att massera dem lätt. Han klädde på sig en vit t-skjorta och slitna, ljusblå jeans och lämnade sitt rum, för han hade ingen lust att granskas vidare av kamerorna.
I korridorerna gick han raskt och undvek de populäraste ställena, där reportrar tyckte om att hålla till och intervjua elever. Utan att stoppas tog sig Gaius till taket, och det var inte förrän han gick runt ventilationstrumman som han fick syn Bellona. Han stelnade till, men det var för sent att ge sig av obemärkt. Hur hade hon hittat hit, var det enda han kunde tänka på.

Bellona såg upp och såg knappt ut att reagera att Gaius var där. Hennes ögon var rödgråtna, maskaran hade runnit och många tomma flaskor visade att hon hade druckit en hel del. Hon darrade lätt på handen och tog ännu en flaska.
"Hej." sa hon tyst med väldigt stadig röst för att vara så påverkad, Bellona sluddrade sällan då hon var full.
Hon såg åter upp och insåg sedan vem som stod där, Gaius och allt kom åter tillbaka, hon som försökt glömma, hon som lyckats glömt för ett tag.
"Jag är ledsen, men du sa att jag skulle göra det." sa hon tyst men såg inte på honom. Han hade sagt att hon skulle lyda sin far och även om hon inte velat detta så var det för sponsorernas skull. Hade hon inte gjort det då hon hade en sådan chans hade hon förlorat allt, men nu hade hon förlorat Gaius.

Gaius svarade inte, och han förstod inte riktigt vad hon menade. Hade han bett henne ha sex med honom? Då hade hon ju inte gjort något fel.. Men de hade inte visat något sådant på skärmen. Kanske han hade sagt något annat, och hon hade tolkat det fel. Som att göra allt för att vinna, få sponsorer.
Gaius granskade henne, hennes puffiga ögon, flaskorna runt henne, hennes hållning. Hon verkade varken stolt eller nöjd, och behövde tydligt stöd. Så Gaius trängde undan sitt missnöje, för det var sådan han var, och satte sig långsamt bredvid henne. Han drog handen genom sitt fuktiga hår och såg försiktigt mot henne.
"Hur visste du om den här platsen?" undrade han, för det var det enda han kom på just då som hon kanske skulle svara på.

"Du visade den. Efter du varit i skogen.....hm." sa hon som hon skulle säga något mer, men hon mindes inte. "Du ville inte gå tillbaka till festen." hon suckade och såg på honom. Varför brydde han sig ens? Eller varför kom han och satte sig vid henne? Han borde avsky henne, hata henne som hon själv gjorde.
"Det var verkligen inte meningen......" hon avslutar inte meningen utan vänder sig bort och försöker sedan komma upp på fötter vilket är så gott som omöjligt och hon faller ihop igen.
"Jag ska gå, det här din plats." säger hon mumlandes.

Gaius nickade, han hade väl gissat det. Hon var trotts allt Mars syster och ny på skolan, han hade råd att dela med sig av sitt gömställe åt en person. Och så hade han ju varit hög. Som för att bekräfta det märkte han åter hur händerna darrade, men då Bellon fortsatte försökte han ignorera dem.
"Du vill inte gå framför kamerorna så där", protesterade han mjukt, med vänlig röst. "Det skulle förstöra ditt rykte fullkomligt", påminde han och sträckte sig efter en av flaskorna, som ännu var halvfull. Han tog en klunk och lutade huvudet mot väggen bakom. Gaius visste inte riktigt vad han skulle säga nu, för det var svårt att tala med någon som sårat honom så djupt. Men hon behövde någon just nu, och Gaius kände på sig att endast han kunde få henne att må bättre just nu.

Bellona nickade och sjönk mer eller mindre ihop på golvet, hon lutade sig mot väggen. Hon såg säkert hemsk ut, att hon var full var väl inte så farligt. Eller lite men inte allt, men att hon gråtit, att hon var nere och ångrade sig, ja allt.
"Du borde inte vara snäll mot mig, jag var hemsk. Jag svek dig, sårade dig........." hon avslutade inte heller denna mening. För våldtog var väl benämningen på vad hon gjort? Även om han var hög nog att vara med på det. Hon mumlar något och öppnar ännu en flaska, kunde hon inte bara få slockna snart och glömma allt?

Gaius betraktade henne tyst och kände sig ledsen för henne. Det var inte enkelt i skolan, och han förstod varför hon hade gjort det... Han bara önskade att hon inte hade.
Då hon lyfte åter en flaska sträckte han fram handen och tog tag i den, slöt hennes hand i sin för att hindra henne från att föra den till läpparna.
"Alkohol hjälper en stund, men du kommer att må värre då du vaknar", sade han lågt och sökte hennes blick. Han borde ju veta, även om han aldrig tycktes lära sig av sina misstag.