Fast på det dödas ö.

Ilskan innanför Amanda bubblade.
Till slut ställde hon sig upp och gick fram till flasktjejerna snabbt.
Sedan, närmast skrek Amanda: "Hur i helvete kan ni göra så här? Är ni helt puckade? Hur kan ni låta Tiffany behöva göra det här? Seröst, skaffa hjärnor!"
Amanda stirrade på den lilla tjejgruppen, som satt helt stela av skräck.
Amandas ilska vällde ur henne, tills hon lugnat sig något och sa: "Okej, ni kan göra så. Men då ska jag följa med."
"Visst, men ge mig mobilen då", sa ledaren i gruppen och hånlog.
"Den behåller jag nog själv, jag kan lämna den hemma", svarade Amanda kaxigt och gick till sin plats och satte sig.

"Jag är inte feg!" utropade Tiffany stött. Sen log hon mot Amanda.
"Tack!" var det ända hon kunde säga.
Hon vände sig mot gruppen igen.
"Några fler som vill följa med på äventyret?" frågade hon glatt och lättat.

"Jag kan följa med på det så kallade "äventyret"" säger Linnea. Hon skulle inte tacka nej till en vecka utan syrran.

Tiffany log mot gruppen. Det här skulle bli många, det såg hon på deras blickar. Vilket äventyr det skulle bli. Äntligen hände det något spännande i hennes vardagliga, tråkiga liv!

"Det var så lite så", sa Amanda och log tillbaka mot Tiffany.

Cassandra nickade åt sig själv och förklarade att: "Jag följer också med!"

Tjejen som hade gett Tiffany uppdraget såg inte så glad ut eftersom att uppdraget hade förlorat sin hemskhet rätt rejält nu när som många gjorde det frivilligt.
Linnea log bara ett ironiskt leende mot henne och fick en sur blick tillbaks.

Amanda log lite för sig själv.
Det här kunde ju bli riktigt kul!

[Två frågor... 1. Vad ska de säga till sina föräldrar? 2. Vems är motorbåten de åker dit med?]

[Ska vi köra på idéen om att det är lov? Motorbåten har jag ingen aning om.]