De utvalda

Hon ser på honom med en blick som var tom på känslor, "Och vad spelar det för roll? Jag måste lyda kungen i allt annars blir jag straffad. Jag är kungens ägodel och han lånar ut mig till vem som helst utan att jag får skada dem om kungen inte så befaller." sa hon med tonlös röst och suckade.

"Men...det är orättvist! Man borde inte kunna äga en människa!" sa Ethan och lät smått upprörd. Man borde ha rätt att kunna säga nej om man ville...
Samtidigt bakom dem hördes steg utav skor och en drucken mansröst sa. "Men se vilken docka man har här då".

Hon höjde på ögonbrynen till honom, "Kungen äger dig med, bara så du vet." sa hon och stelnar till då hon hör mansrösten. Hon kopplar på ett stelt leende och ser på mannen som snarare var en fet gammal gubbe. "Vi syns imorgon." sa hon till Ethan med en suck då mannen kom vid henne och la en arm om hennes midja.

"Jag vet...." suckade Ethan. Han vände sig in då han hörde rösten och ögonen smalnade. Fick de verkligen inte göra något? Tur att han inte var kvinna i sådana fall...han var inte så stilig att kvinnorna kom till honom i alla fall.
Han gick in igen men ställde sig i ett hörn och bjöd inte upp någon. Vinet var sen länge bortglömt i hans hand.

Eletha följde med mannen upp till hans rum, det var ingen ide att göra motstånd, straffet då skulle bli ännu värre än det som nu skulle ske och förhoppningsvis var han så fet och full att han skulle somna snabbt och hon slapp det mesta.

Efter att ha stått helt ensam i hörnet en stund hoppades Ethan på att ingen märkte om han stack in till sitt rum. Han smög ut ur salen och ut till korridoren där diverse herrar stod och kysste diverse damer.
Han försökte ignorerade de och försökte hitta vägen tillbaka till sitt rum, han ville sova och helst av allt vakna upp hemma även om det inte ksulle ske.

Eletha gör det mannen säger åt henne, som om inte hade en egen vilja vilket hon heller inte hade. Han var hårdhänt och höll ut längre än vad hon trodde och när han äntligen gjorde det kunde hon inte ta sig därifrån ty han höll ett fast grepp om henne, inte för att det spelade någon roll, men han hade sagt åt henne att stanna vilket hon gjorde och hon såg en ny dag gry.

Efter att ha gått runt en stund hittade Ethan äntligen till sitt rum. Inte fören han kom in upptäckte han hur förfärligt utmattad han var. Han orkade inte ens låsa dörren.
Han drog av sig kläderna och kröp ner i sängen och somnade snabbt.

Morgonen grydde och hon slapp äntligen ifrån mannen, hon var dock blånypen och blåslagen men hon hade varit med om värre och går in till sig för att skölja av sig och dra på sig andra kläder.

Ethan skulle nog ha sovit mycket längre om det inte varit för att solen stack honom i ögonen. Han satte sig något sömndrucket upp och tvättade ansiktet i en skål med vatten som stod på ett bord.
Han drog på sig nya kläder, ett par enkla byxor och en enkel skjorta och tänkte precis gå utanför dörren då han insåg att han inte hade någon aning vart han skulle.
Ut till borggården kanske? Eller var det frukost?