Vara ihop

Kapitel 14
Jag vaknar yrvaket av att Sara ruskar lite i mig. Varför har hon börjat bry sig om mig? Sedan kommer jag att tänka på James otroliga kyss igår kväll, eller egentligen bådas. Det var helt unerbart. Hans lena mjuka läppar mot mina det var så härligt. Sara ser lite underligt på mig. Jag märker det och försöker skärpa mig, inte ett nytt anfall i närheten av Sara, det är något konstigt med henne. Hon anar sig till så mycket. Hon är så smart och kvicktänkt. Det har börjat gå mig på nerverna.

Jag kommer ner till salen. Många var redan där och frossade i frukosten. James var också där. Jag sätter mig bredvid honom och försöker mig på att le kärleksfullt på honom. Han ser mig men inget mer. Jag försöker igen, och igen. Han stirrar intensivt ner på sitt bröd. Alltså hur kan en männniska ha så två helt skilda sidor. Igår kysste han mig. Idag ignonering. Det löper som en rutin. Jag börjar tänka efter, vad kan det vara som gör att han fungerar på det sättet? Han måste ju ha en orsak till det. Varför han fungerar så. Jag trodde att vi älskade varandra tänker jag för mig själv. Vad har han för fel? Jag måste nog på lektion nu, tänker jag.
- James, jag vet inte vad du gör men det vill jag veta, möt mig vid vid behov rummet efter maten, viskar jag till honom innan jag går iväg.
- Vänta Alice jag vet inte var vid behov rummet är, möt mig utanför sällskapsrummet så går vi dit!, viskar James ganska hårt till mig. Jag bara nickar. Varför var han så benägen att vi skulle prata. Vill han kanske få en kyss till och sen bara strunta i mig? Frågan brottas jag med hela resten av dagen.


Var det bra? Mer?

superkul du skriver jättebra