PRS Juilett Waterfall och cikki

Plötsligt ser jag en silverfallskärm komma. Jag hoppar och fångar den.
Jag vecklar ut den och i ligger en kastrull, en tändare och en visp. Jag se lyckligt på den och på Noomi.
"Nu kan vi koka soppa!"

Jag ler stort.
Tänk att dem ville ge oss en gåva!
"Ska vi ha lite hackade äpplen i?", frågar jag.

"Visst, om du lagar maten går jag och försöker fånga en ekorre eller så." Jag tar en kniv och går längre in i skogen.

"Okej.", säger jag och börjar röra ihop allting i grytan.
Jag är noga att inte ta på brännnässlorna.

Jag hör ett knakande bakom mig.
Jag vänder mig om och kastar kniven. Jag missar kaninen och den hoppar snabbt iväg.
Jag suckar, tar upp kniven och provar samma sak med en annan kanin. Den här gången träffar jag i benet på den och den börjar blöda kraftigt.
Jag rusar fram och skär av halsen av den. så att den inte behöver lida.

När Cassandra kommer tillbaka har hon en död kanin i handen.
Jag kan inte låta bli att se äcklat på den.
Hemma åt vi nästan aldrig kött, men nu. Här. Man äter väll vad man måste för att överleva.

"Mat är mat," säger jag när jag ser Noomis blick. "OM det går att äta så äter man."

Jag nickar tyst.
"Jag är klar.", säger jag sedan. "Med soppan."

"Bra. Börja ät du, jag ska bara flå kaninen så kommer jag," säger jag och börjar flå den döda kaninen. Skinnet lägger jag i solen så att det kan torka, och jag tar ut inälvor och annat äckligt och slänger ut det i skogen. Sedan lägger jag den råa kaninen i en av björk-burkarna och sätter mig och äter.

"Okej.", säger jag och tar en av dem lilla skålarna av bark och fyller den till brädden.
Cassandra kommer tillbaka och jag ger henne en av skålarna.