Pirates, Ahoy! (Rollspel)

"Leo, lätt att minnas. Sam, lätt att minnas. Jag tycker om era namn." Säger Rose smått leende. Rose vänder sig om mot Sam. "Antar inte att jag måste göra det." Fortsätter hon och verkar fundera på vad han borde göra. "Men jag försöker komma på ett bra sätt att få med dig på skeppet eftersom jag är relativt säker på att du inte vill bli släpad och tvingad att stanna på skeppet." Fortsätter hon funderande.

jag följer med friviligt sa leo och log

"Du är bra." Säger Rose, som egentligen talat till Sam... men när hon tänker efter kan de säkert ha missuppfattats. "Så länge du inte ångrar dig till havs så." Fortsätter hon, fortfarande i riktning mot L...Leo.

leo log han skulle inte fega ur

Annabell drog ett djupt andetag.
”Ifall du lovar att ingen av dina män eller kvinnor”, lade hon snabbt till, ”inte rör mig och låter mig vara och om jag får gå då jag vill hänger jag med dig men varför du skulle vilja ha med mig vet jag inte. Jag har aldrig befunnit mig till havs.”
Annabell undrade vad Kapten Pelter skulle ställa för kvar på henne för enligt hennes erfarenhet fick man inget utan att ge någonting tillbaka.

"Förlåt jag hängde inte med där, ingen skulle röra dig, du skulle få gå när du ville? Så var det, visst?" Frågar Rose och släpper faktiskt taget om honom. "Alla i min besättning får gå när de vill och om någon rör dig så kastar jag dem överbord, hur låter det som ett avtal?" Fortsätter hon.

Trip hade bevakat skådespelet med en road min. Han hade druckit en hel del och kände sig på gott humör, men kunde fortfarande behärska sig. Hans solbrända hud var en aning rosig, något som drog åtskilliga kvinnor till hans bord som var villiga att spendera natten tillsammans med honom, mot betalning förstås, men Trip avböjde deras erbjudanden med en artig skakning på huvudet. Han hade aldrig utsatt sig för något så förödmjukande, och planerade inte att någonsin göra det heller. Istället nöjde han sig med att beundra kaptenens professionalitet och hur hon så tryggt rörde sig i centrumet för allas uppmärksamhet. Han respekterade henne och litade på henne helt och fullt, även om han ibland kände att hon behövde råd från någon lite mer erfaren, någon som Trip själv. Han hade seglat länge med kaptenen och hon var en av de få människor han verkligen tyckte om och kände för. Spontant bestämde han sig för att ge sig in i leken.
"Kapten." Sade han och böjde lätt på huvudet, "får man slå sig ned?"

"Si, señor. Du är alltid välkommen." Svarar Rose leende. Trip! Ett namn hon faktiskt minns oavsett var hon är eller hur mycket hon druckit! Okej, Rose har ett uselt namnminne och det har hon alltid haft därför är det även en av de första saker hon frågar så hon inte får för sig att de heter något annat för det går inte att ändra hennes syn på saken om hon bestämt sig för att personen ifråga heter... något. Som hennes föregående utkik som hon döpt till Carlos. Rose minns inte vad i hela friden han hette egentligen, men strunt i det han är ändå död nu. Stackars Carlos.

”Utmärkt”, svarade Annabell och satte sig upp då Kapten Pelter släppt henne.
Annabell sträckte lite på nacken och lät handen smeka över stället där Kaptenen hållit fast henne. Hon var öm men försökte att inte visa det.
Istället vändes hennes blick till den nya mannen som slog sig ned. Han var drucken likt de flesta i Tortuga och Annabell hade aldrig riktigt gillat dem då de var druckna. Hans utseende var attraktivt och verkade locka en hel del kvinnor till sig men ännu verkade han inte ha bestämt sig för någon. Det syntes lång väg att han respekterade sin kapten.

"Gracias señorita." Svarade Trip och log vänligt tillbaka innan han vänskapligt slog sig ned på bänken bredvid sin kapten. Han drog upp sin kniv och vässade den noggrant medan han betraktade de hoppfulla ansiktena som väntade på sin tur att få stå i rampljuset. Han urskiljde ett par bekanta ansikten i mängden, människor med mindre talang och lycka än han som ännu inte fått sin dos av äventyr. Genom åren hade det blivit allt svårare att hitta en skaplig besättning, och folket i baren gjorde inte Trip överraskad. De var precis likadana feta män som fanns i alla hamnar.