Sjunde året på Hogwarts

"Jag måste gå och öva quidditch" sa Draco och hon tittade på honom och log. Han var inte den bästa kaptenen med tanke på att han var sen.
"Ja bäst du skyndar dig och lycka till" sa hon och kysste honom.
"Du kommer inte och kollar?" frågade han och Cara skrattade.
"Inte om ni inte tävlar" sa hon och gick åt andra hållet. Hon var inte säker på vad hon skulle göra. Det var sällan hon var själv, de andra eleverna brukade undvika henne. Cara bestämde sig för att gå ner till sjön. Hon kunde alltid vara ensam där och bara ta det lugnt. Hon såg Blaise och tjejen längre bort men gick inte närmare. Hon gick i mellan träden och snart var hon vid sitt hemligaställe.

Solara följer Cara med blicken, men hon är snart utom synhåll försvunnen mellan träden,
"Hon är inte arg på dig längre." sa Blaise som hade följt hennes blick och Solara nickar,
"Vilken tur, varken henne eller hennes fars vrede skulle jag vilja möta." sa Solara sakligt och drog handen genom håret för att få det ur vägen.
De satt åter tysta en stund och Solara avskydde sin tunghäfta, var den tvungen att komma nu då hon var tvungen att prata?

Nicoline gick ner till sjön och satte sig, lutad mot ett träd. Hon suckade och gick igenom i huvudet hur hon skulle lägga upp alla läxor.

Cara la sig ner i gräset och slöt ögonen. Hon lyssnade på vattnet som långsamt slog emot stranden, löven som rörde sig i vinden. Hon hörde elever prata långt bort, men hon kunde ändå slappna av. Hon suckade, vem hade trott att det kunde vara jobbigt att gå det här året i skolan. Hon var inte säker på varför hon var så trött. Kanske var det för att hon hade mött Amycus, även om han inte gav sig in helhjärtat i duellen var han ändå inte lätt att möta. Hon själv hade i och för sig inte gett sig in helhjärtat heller. Eller kanske var det för att hon hade blivit arg på tjejen och fått röda ögon. Det var märkligt ansträngande att ha röda ögon. Hon suckade och la sig bekvämt för att vila.

"Jävla snapparune!" ljudet av skriket hörs över hela skolgården och Solara suckar, hon hade förvänta sig detta. Massa halvblod fanns kvar här, halvvblod vars föräldrar kunde vara mugglarfödda, sådana som hennes far jagade och förde dem intill rätta där de blev av med staven och blev som mugglare.
Hon ser upp liksom Blaise, en Hufflare som hon inte visste namnet på kom fram till henne med staven höjd, "Min mor, min mor! Det här skall du få ångra." hotade han och Solara ställde sig lugnt upp, "Gör inget du får ångra, okej?" säger hon med vänlig röst till honom.

Cara öppnade ögonen när hon hörde någon skrika. Hon hörde ordet snapparunge och förstod att det gällde Scabiors dotter. Hon reste sig upp och gick ut från sitt ställe. Hon stod i skuggan av några träd. Hon lutade sig emot ett träd och betraktade hela scenen. Hon undrade hur flickan skulle klara sig ur det hela. Antagligen ganska bra, det var snarare hufflaren som skulle ångra det här. Blaise slängde en snabb blick på henne när han fick syn på henne men hon gjorde inget utan observerade bara det hela.

Solara stod kvar och Hufflaren kom närmre och snart stod han mittemot henne med staven i jämnhöjd med hennes hjärta.
"Var nu snäll och gå här ifrån innan något händer dig, sänk staven." sa Solara enträget men med ansträngd röst, mest för att hålla sig lugn, inte göra något. Han var bara ett barn, eller ja han gick i hennes årskurs, men oskyldig som ett lamm.
"Ava....." börjar Hufflaren och snabbt vrider Solara om hans hand så han skriker till och tappar staven.
"För det första, måste man mena det och övat det innan. Sen är det inte smart att uttala formlerna ljudligt och din rädsla syns i dina ögon." säger hon med återhållen vrede och fick behärska sig för att inte vrida om handen helt och hållet eller göra något ännu värre.
"Sen är det inte mitt fel vad min far gör, det är ingens fel vad ens förälder gör och det betyder inte att man själv gör detsamma." säger hon sedan och knuffar honom ifrån sig,
"Ta din stav med." skriker hon efter honom med glödande blick då han springer därifrån och fångar staven.

Cara log roat, hon var inte försvarslös i alla fall. Hon visste att flickan egentligen var duktig, hennes far hade sagt att Scabior hade lärt henne ordentligt. Inte för att Scabior var den bästa läraren men han var inte dåligt. Blaise såg på henne och Cara ryckte på axlarna. Han gick närmare henne.
"Visste du att hon kunde göra det?" sa han imponerat och Cara log emot honom.
"Människor är inte alltid vad de verkar vara, det trodde jag du lärt dig när du lärde känna mig" sa hon leende men nickade sedan. "Min far har sagt att hon kan en del" sa hon bara och Blaise log.
"Hon är inte dålig" sa han och Cara höjde ett ögonbryn.
"Jag tror inte hon är döv heller, så om du skall säga något om henne bör du göra det så hon inte hör" sa Cara och log sedan emot honom innan hon började gå ner mot quidditchplanen för att möta Draco. Träningen borde vara slut nu.

Solara hade åter sjunkit ner i sin sittande position lutat mot trädet, så som hon brukade sitta, med en bok och osynlig för värden. Osynlig och tillsynes harmlös liten boknörd. Hon hörde dock ögonbrynet av förvåning, hade Caras far, herren pratat om henne? Och hon log för sig själv tittandes i boken, "Nej, hon är inte döv." kommenterade hon slutet av samtalet roat och Blaise vände sig mot henne, "Hon har rätt, du är inte vad du ser ut att vara." säger han och Solara bara rycker på axlarna till svar.

Cara hade kommit halvvägs när hon mötte Draco. Hon tittade på hans blöta hår och log lite, han hade duschat.
"Varför stirrar du på mig?" sa han och såg undrande på henne.
"Du ser alltid så rolig ut när ditt hår är blött" svarade hon och tog hans hand. "Hur gick träningen?"
"Den kunde gått bättre. Uttagningen är alltid så tråkig, aldrig någon som är bra nog. Jag har några få bra spelare sedan de andra åren men inte ett fullt lag. Kan inte du vara med och spela?" Draco såg på henne med hundvalps ögon och hon skrattade.
"Du vet att jag inte tycker det är roligt. Jag är ledsen" sa hon och såg på honom. Hon kunde spela, hon var inte dålig men hon spelade inte för att hon fann det tråkigt.
"Ja jag vet" suckade Draco och log sedan "Så vart är Blaise?"
"Han är fortfarande med den där tjejen, han verkar bli mer och mer intresserad av henne" sa Cara och började berätta vad som hänt.