PRS TildeW och Zendaya

"Kolla" sa Blended, som var den där fula huvudstadskvinnan som dragit min lott "Det börjar"
Jag satte mig i soffan och glodde påteven. Rädd för vad jag skulle få se.
"Som vanligt så har alla spelarna betygsatts under tre intensiva dagars träning" började Ceasar som hade på sig en orange kostym och matchande hår "Poängen delas ut efter distrikt och kön."
Den irriterande och dryga tjejen från ettan visades upp på skärmen. Hon såg självsäker ut. Vi hade fått ta bilder på våra ansikten som de senare skulle ändra så att vi såg snyggare på så att de kunde visa det för Panems befolkning. En åtta poppade upp på rutan bredvid henne. Ceasar skrattade. Nästa person var Ky och vid honom kom en tia.
Alla fortsatte. Nu var det min namnlösa vän från mitt distrikt som visades på rutan. Hon fick bara en trea. Jag tyckte synd om henne. Men när min bild kom upp tappade jag nästan andan. Alla mina muskler var på helspänn. En nia kom upp.
"Åh med vad bra!" sa Blended och de andra nickade instämmande.
Mitt poäng var verkligen bra. Tack för min yxa. Tack för allting. Jag hade en chans att överleva. I alla fall ett tag.

"Eran tur!" sa Effie.
Jag satt och sprattlade med benen.
Pojken från min distrikt poppade upp på skärmen.
"Och denna unga pojke får......Oh en nia!" sa Ceasar.
"Och tillsist en vacker trettioårig flicka vid namn Laura får resultatet oj det bästa som distrikt 12 har fått 10 och en halv!" sa Ceasar.
"Ohh bra jobbat Laura!!" sa Effie och reste sig upp.
Ett leende gömde sig i mina läppar, jag hade aldrig varit så lycklig för.
Jag hade kanske en skans att vinna, kanske.

Laura hade fått ett halvt poäng. Jag blev chockad. Kunde man verkligen få det? Ja, det borde väl vara så om det blir ett speciellt år...
Vi gick och la oss. Tidigt imorgon skulle spelet börja.

Jag gick och la mig, Tio och en halv.
Distrikt 12 måste vara stolta!

Nästa morgon vaknade jag av mig själv. Jag hade sovit dåligt och haft svårt att somna. Nu skulle jag ändå upp och fixamig innan själva spelet. "Lycka till" tänkte jag mig själv.
Tyvär hade jag ingen aptit, men jag åt en macka med ost och något huvudstads pålägg och tvingade i mig lite vatten. Efter det följde min mentor mig och flickan från mitt distrikt - som jag fortfarande inte kunde namnet på - oss till en hiss. Sedan gick vi in i svävaren som skulle ta oss under arenan.

Jag vaknade nästa morgon.
"Nu ska jag vinna!" sa jag och gick till frukosten,
Jag tog en macka

En kvinna gick runt med injekteringssprutor. Hon kom fram till mig och stoppade in sprutan i min underarm. När sändaren kom in i min underhud så gjorde det så jäklans ont. Jag försökte se lika cool ut som henne, men kunde inte motstå att göra en grimas. Utan att säga något gick hon till nästa person för att fästa sändaren.

Kvinnan kom fram till mig och ville ha min arm.
Jag stärkte försiktigt upp den till henne och sändaren åkte in i min underhud.
Jag var smärtsamt men jag höll mig cool.
Nu gällde det bara att vinna.
Döda alla som kommer i min väg.
Och när det är final leta reda på motståndaren och döda den.
Dom var dom enda tankar jag fick fram.

När alla fått en sändare så gick hon iväg. Förutom några fredsväktare som stod och höll koll på att vi inte började bråka direkt så var vi ensamma.

Jag kunde inte sluta tänka på tankarna som snurrade runt i mitt huvud.