Homo Bestia (5 rollare)

Jag hann se hur Lara hoppade fram bakifrån och överföll mannen innan det svartnade för ögonen. Toppen, nu stod jag i skuld till henne...

Mannen jag bitit satt förvirrad på marken och höll för sin arm. Hans ögon var svarta av ilska och hämndlystnad när han långsamt reste sig upp och började ropa på de andra.
Jag kastade mig ned på marken och började reda ut nätet. "Jake! Vakna!"

Jag öppnade inte ögonen. Men det ryckte i min näsa som om jag kände dofter och öronen klippte febrilt. Jag kunde inte vakna, jag ville inte! Det var så mycket bättre här i mörkret. "Jake", mumlade en mjuk röst. Mamma, ville jag viska. Kvinnan skrattade och jag kände hur hennes hand slöt sig runt min. "Shh...", viskade hon. "Sov nu, sov..."

Jag hade tagit en brödlimpa, två fiskar, en bit kött och ett krus vatten under allt kaos med fåren. Jag skulle inte kalla det att stjäla, utan bara att överleva. Jag hade ju mer lånat dem, men inte tänkte lämna tillbaka dem, det är väl inte att stjäla? Vem försöker jag lura, de är alldeles precis som att stjäla. Jag hade seda följt efter de två mutanterna som jag såg på marknaden ut ur staden till skogen. de hade gått tillsammans ett tag innan den ena, ödlan, hade vänt håll och hade gått en bit tillbaka innan vi plötsligt hörde ett skrik. Hon började springa tillbaka, och jag såg när hon tog alla mutantjägarna, en efter en. Ett tag tänkte jag hjälpa till, men jag satt så bra här i mitt träd, med bästa åskådar plats och en bit bröd i munnen, varför skulle jag hjälpa till? Ödlan såg ut att klara det där fint tycker jag. När alla jägare var ur spel så började hon kolla till vargen. "De där två kanske inte är på pjåkiga i alla fall. Jag bestämde mig att det jag dags att hoppa ner ur trädet. Jag hoppar ner och smyger försiktigt fram, när jag ser att den jägaren som hade vaktat vargen tänker ropa på de andra, bestämmer jag mig att det är dags för handling. Jag går fram till jägaren och slår till honom snabbt i huvudet, så han blir medvetslös, Sedan vänder jag mig till mutanterna, lägger fram all mat jag har och säger:
"Ödlan, du ser lite hungrig ut, vill du ha något?"

((Lily Brown, jag hängde inte riktigt med där ... beskrev du hur du såg att jag lurade bort två vakter, och innan den tredje vakten hann ropa slog du honom? :o Jag fortsätter så i alla fall. ))

"Lara", sade jag stelt. "Och det kan kanske vänta? För vakterna kan komma tillbaka när som helst, och då blir vi säkert dödade allihop, eller fängslade, och jag ... han ... jag vet inte vad jag ska göra! Jag kan inget om det här."
Jag föreställde mig hur vakterna kom tillbaka, hur jag försökte lossa rävsaxen och nätet, släpa honom därifrån, eller helt enkelt fly själv ...
Jag började få panik.

((Typ något i den stilen))

"Ja du har rätt" svarar jag och börjar plocka ihop mina saker.
"Öhm... Vi kanske ska väcka killen där eller? Kanske hälla vatten i ansiktet på honom, eller daska till honom? Eller nej, det har vi inte tid med. Vi får väl ta loss honom, och sen får vi väl bära honom?"
Jag börjar försöka bända loss rävsaxen, men det går inte fort nog.
"Ödlan, kom och hjälp till här!"

Jag stönade. "Låt dem inte ta mig mamma", mumlade jag och försökte hitta hennes hand igen. Men den var inte där. "Mamma!?" ropade jag i panik. "Hon är inte här. Din mamma är död", viskade en omisskännlig röst. "Nej...", sade jag lågt. "Jo", svarade mannen som ägt mig. Mannen som mördat min mor.

"Visst", muttrade jag, och hukade vid rävsaxen. "Om jag drar här så drar du där?"

((Jag kommer inte ha tillgång till adtor nästa vecka, så om ni vill kan ni rolla som Lara, ifall nio vill fortsätta, eller så väntar ni))

(Vi väntar på dig c: )

((Okej ^^))

((jag vet inte om era bevakningsögon kommer att lysa röda om jag ändrar mitt inlägg, men jag är i alla fall tillbaka nu. Jag kunde inte skriva ett nytt inlägg eftersom jag skrev senast, så det är därför jag skriver så här ...))