De fem rikenas undergång. (privat)

Aliena kunde inte låta bli att le smått åt Angel. Och det slog henne att det var längesen hon hade gjort det - att le alltså. Hela det här... kriget, förde inte med sig mycket glädje.
"Jag heter Aliena förresten", sa hon.

"Trevligt att träffas", skrattar jag. "Hur kommer det sig att du hamnade i sällskap med den där oförskämda mannen, som knappt ger ett tack fastän jag räddade hans liv, eller åtminstone tid?" frågar jag lite mer allvarligt. Riddols frustar till och slänger med huvudet innan han börjar gå.

"Jag och min bror var ute och red. Och vi stötte på Vic och Tyron - två män som vaktar en av vägarna in till byn. De hade hittat främlingen, blåslagen, medvetslös på en hästrygg och först tänkte de döda honom. Men jag hindrade dem och tog hand om hans skador någorlunda. Han vaknade upp och var en större börda än jag förväntat mig", det sista sa jag med en skämtsam ton och log bredare. "Du kommer från Kemen va? Jag har inte sett någon liknande läkekonst innan."
Eller kanske Emmen, tänkte hon för sig själv, Det var ju nästan som häxkraft.

"Nej. Emmen, som jag sa tidigare. Jag har helt enkelt en... gåva, skulle man kunna säga. Fast det har blivit en förbannelse för min mor. Jag hoppas hon lyckas ta hand om sig själv nu när jag är borta", säger jag och biter mig i läppen.

Marion gick ut på gården för att tänka. På något sätt skulle hon rädda Noela, men vad skulle de andra barnen göra då? Som svar på sin fråga såg hon en gammal dam som hon kände sitta utanför ruinen av sitt hus och betrakta henne. Marion bad henne snällt om att ta hand om hennes mor och syskon när hon reste bort, men blev avbruten av Patty bakom henne.
"Jag följer med!" sa hon bestämt.

[Är det ok om jag rollar som Patricia också?]

[Självklart! För mig i alla fall ^^ ]

[Absolut! ]

Marion nickade och gick och hämtade Fi. Hon gav henne till den gamla damen, som hette Elisa, och tillsammans med Patty bar de deras mor mellan sig och la henne utanför Elisas ruin. Marion såg sig omkring. Allt var förstört och plundrat, ingen risk för mer attacker, de var trygga där de var. Hon hjälpte Patty upp på hästryggen och satt själv upp. De vinkade adjö till de andra och Fi vinkade förvirrat tillbaka. Sen red de iväg, tillbaka mot Lathave.

Ramuh fortsatte att smyga i skuggan av hyddorna. Han såg en liten grupp med människor samlade runt en lägereld i vad som verkade vara byns hjärta. Ifall han ville ta sig obemärkt och utan att bli överfallen igen så skulle han göra bäst i att vandra till fots men då skulle han aldrig hinna i tid. Ovetandes om att det redan var försent tog han sig till utkanten av byn där han fann några hästar bundna. Då han snörade loss en av dem gick en av vakterna förbi och fick syn på honom. Innan mannen, vakten hunnit slagit alarm hade Ramuh låtit sitt svärd sjunka in genom hans hals. Blodet färgade eggen rött och mannen gav ifrån sig ett gurglande ljud för att sedan börja hosta blod. Ljuden ifrån mannen gjorde Ramuh nervös. Efter att ha försäkrat sig om att ingen hört ljuden började han leda hästen ut i natten, ut i skogen. Så fort han var utan synhåll för byn satte han upp, barbacka och galopperade iväg.

"Åh", sa Aliena aningen förvånat och undrade vad som hänt med modern. "Jo, det får vi hoppas...", mumlade hon och såg ner på marken som gled förbi under deras fötter.