Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Hon hade tydligen också sett spåren.
"Eeh ja, den var väldigt liten när jag hittade den men jag gjorde den större."

"Men Diego? Varför blev du så panikslagen när du såg att solen höll på att gå upp? Blir vi förstenade som i sagor?" undrade jag och tänkte på hans panikslagna ansikte.

"Riley berättade för oss att man bränns till aska av direkt solljus. Men inte om man står under ett träds skugga jag har provat det. Men jag vet inte om det är sant. Nu tänkta jag att det var bäst att ta det säkraste före det osäkra.

"Bränns till aska? som... Som att vi är ett vedträ eller nåt?" Mins röst var gäll.
Jag kunde se Diego stå ute i solskenet och förvandlas till aska.
Jag rös.

"Lungn det kommer inte att hända dig någon ting."
Jag gick närmare henne medans jag pratade.

Jag märkte hur han närmade mig långsamt.
Jag stod kvar.
Jag trodde på honom.

Jag stannade.

"Nej." mumlade jag och såg på honom.

Jag tittade tillbaks på henne, jag tittade djupt in i hennes ögon.

När jag såg hur han tittade på mig tittade jag generat bort och låtsades vara väldigt intresserad av en särskilt handavtryck i Klippan.