PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia kände sig också glad på något sätt. Dock visste hon inte varför. Kanske för att jon hade någon med sig nu. Hon lät en gren som var i vägen flytta lite på sig med sin gåva.
"Tack igen föresten, för att ni tog hand om mitt sår och inte avslöjade mig för.mina föräldrar".

"Varför skulle vi det? Det är roligare att hjälpa den som är den så kallade "boven i dramat" än den som då har rollen som polis." Svarar Benjamin roat.

(Gud, kort igen. Soz. Sova. TwT)

Mia visste inte riktigt vad hon skulle svara på det. För hon såg sig absolut inte som "boven i dramat" som Benjamin uttryckt sig. Fast för en som inte visste så mycket såg hon säkert ut som boven.
Hon fortsatte gå lite innan hon svarade. "Tja, jag ser mig själv faktiskt som offret i denna historia, och mina föräldrar är bovarna".

"Det låter mycket häftigare med boven i dramat." Konstaterar Benjamin med en suck och armarna hänger utefter sidorna. En liten bris kommer förbi och fångar upp dem - då han förvandlat dem till papper för att bli lättare så såg det lite roligt ut när de flög lite överallt.

"Kanske det..." sa Mia. Hon såg sedan Benjamins armar. De var som...papper. Hon var säker på att han hade någon förmåga. Dock var hon inte säker på vad.
"Har du krafter?" frågade hon honom och log lite.

(God, I'm slow. >_<'''

"Japp." Svarar Benjamin och får snart kontroll över sina armar när han låter dem bli till kött, ben och blod än en gång. "Jag kan liksom bli vad jag vill. Alla sorts material och sånt. Liksom, svårt att förklara." Försöker Benjamin faktiskt att förklara ändå. "Fast det är rätt häftigt..." Lägger han sedan till. "Jag kan vara gjord av gummi - seriöst det är hur kul som helst." Fortsätter han men han tänker faktiskt inte göra sig själv till gummi även om frestelsen finns.

(Gör inget^^)

"Häftigt" sa Mia och log. Det lät mycket roligare än hennes förmåga, visserligen var det rätt användbart att kunna lyfta saker med tankekraft och så, men inte speciellt roligt. Fast hon hade hört att om man koncentrerade sig riktigt mycket och tränade så kunde man göra något speciellt utav sina krafter.
"Det skulle vara kul ja, min förmåga är så tråkig". Några grenar flyttade sig undan från de igen tack vare henne.

Benjamin ser en smula oförstående.
"Du verkar åtminstone ha lite mer kontroll över din kraft. Seriöst, ibland kan jag förvandlas till typ trä utan någon som helst anledning." Säger Benjamin, det låter skämtsamt allvarligt. Vilket tyder på att det faktiskt har hänt en eller fler gånger under hans livstid.

"Det är väl mest för att jag lärt mig att vara vaksam med den. Jag har lyckats göra illa folk med flygande böcker förut". Hennes bror hade fått en stor bula då hon råkat styra en bok rakt i hans huvud.
Dock så hade hon lärt sig sin läxa och hade inte gjort illa någon annan än sig själv på ett tag. Även fast hon inte ens råkat göra illa sig själv på ett tag.

"Jag kunde råka göra saker närsomhelst..." Börjar Benjamin. "Typ som att plötsligt få stenhänder eller något och krossa ett fönster eller något. Men jag lärde mig liksom ta kontroll över det när jag krossade Edwins näsa." Fortsätter han, men det där om Edwins näsa tar han som ett lågt mummel eftersom det är någon han skäms väldigt mycket över.