Rolla. Nu. Spenc. >:3

(Måste gå nu. :c God natt)

( MAAAH >.< )

Jag blinkade förvånat när
jag såg mig omkring.
Människor kved överallt.
Shinas ljus hade inte påverkat
mig tack vare mina tjocka,
fjälliga ögonlock.

"Kan du flyga?" frågade jag Wounded samtidigt som min blick gled över till skadan. Jag var andfådd. Det var så mycket som hände och hon kände att det stack i fingrarna efter ljusvågen hon skapat. Det var för mycket energi för henne egentligen. Men ändå kändes det som om hon kunde göra det igen om det skulle behövas.

"Jag tror det, men det kommer
att bli skakigt. Och vad händer
med din vän?" frågade jag och
kastade en blick på Miranda
som vred sig på marken. För
säkerhets skull slängde jag
iväg hennes yxa. "Dessutom
ser jag ingen väg ut ur arenans
bur", mumlade jag.

[HAHA, märkte att jag plötsligt övergått från första person till tredje vid mitt senaste inlägg. xD]

Jag såg upp mot burens tak och funderade. Åskådarna skrek fortfarande på ett obehagligt sätt.
"Jag kanske kan bränna mig igenom gallret...", mumlade jag och såg på Wounded för hennes reaktion.

~ Borgmästaren
Jag stirrade ner på arenan med knutna nävar. Jag var arg. Shina förstörde hela min show, och verkade dessutom vilja att draken skulle överleva.
"Jag behöver mer vakter in på arenan! Bedöva henne på avstånd så hon inte kan slåss!" gormade jag åt mina män. Chuck stod till höger om mig och betraktade hela situationen.
"Vi kan skaffa en ny drake", föreslog han, "Låt det dumma barnet springa omkring själv i en vecka och draken kommer döda henne på egen hand."
"Inte efter det här", viskade jag till svar, "Draken kommer veta bättre än att döda Shina om de lyckas ta sig härifrån."

( x) )

Jag tittade upp mot gallret igen.
Sedan skakade jag på hvudet.
"Inte ens min eld skulle kunna
göra en skråma på den sortens
magi", suckade jag. Det var
uppenbart att det inte var vanligt
galler. Om det vore det skulle
jag enkelt ha knäckt det på
mitten. Med misstänksam min
ser jag upp på borgmästaren
som står på läktaren. "Du borde
hålla dig lågt nu. Jag tror att
det kommer att bli ganska
bråkigt här inne strax..."

Jag nickade kort och såg mig omkring efter inströmmande vakter.
"Kan du slåss då?" frågade jag och plockade upp Mirandas yxa. Den var riktigt tung, och jag lämnade den på marken igen. Inte en chans att jag skulle klara av att slåss med den.
Istället intog jag försvarsposition och skickade iväg energin till fingrarna så att jag var beredd.

~ Borgmästaren
Jag såg på vakterna som gick in i arenan. En efter en blev de slagna till marken och jag suckade tungt.
"Chuck", började jag, och han såg hoppfullt över på mig. Kanske ville han slåss? Jag skulle inte tillåta honom, "Några idéer?"

"Jag vet inte, jag har ingen bra
balans nu när svansen är skadad",
suckade jag och svängde
prövande med svansen. Som på
beställning ramlade jag omkull
på marken. "Jag hjälper dig
så gott jag kan, men inte
tillräckligt", sade jag till Shina
och samlade mig till fight.

(WOOH, nästa inlägg blir det hundrade! )

Jag slog ner dem. En efter en. Och var förvånad över mig själv.
Den sista mannen som kom rusande mot mig med ett svärd i handen, parerade jag och placerade sedan handen i ansiktet på honom. Det dröjde inte länge innan han skrek, och föll till marken med ett brännsår.
Jag rynkade pannan. Vad höll jag på med egentligen? Skadade människor...
Miranda andades tungt. Hon stirrade upp i himlen samtidigt som hennes bröstkorg åkte upp och ner med stora rörelser.

~ Borgmästaren
Chuck såg ner i marken för ett ögonblick.
"Jag kan gå in", föreslog han och såg upp igen.
Jag skakade på huvudet.