Harry Snape

Dramione? o.o haha det var en oförväntad vändning men det är en bra ff

Haha just där var det ju på grund av amortentian ^^

Haha okej ^^

Jättebra!!!!! Men vilken strange lärare haha, fast jag gillar kärlek ^^ ♥

Kapitel 10. En resa mot hemmet.

Den bländande solen stod högt på himlen och fåglarna kvittrade glatt där de svävade på himlens vågor. Perrongen var full av barn i alla åldrar och lärare som skrek högt för att få alla lugna och stilla, men utan framgång. Ugglor hoade högt och katter sprang jamandes omkring i cirklar runt sina ägare i ett försök att få uppmärksamhet. Harry Snape kunde knappt komma in på perrongen, så istället så stod han utanför på den knastrande grusvägen. Bredvid honom stod en Draco med stora påsar under ögonen och gäspade högre än en varulvs ylande.

När de flesta hade gått in i det mörkröda loket som stod på perrongen så kunde Harry och Draco äntligen gå upp på perrongen. På marken låg massor av ugglespillning, fjädrar och katthår kvarlämnat efter alla elever som då befann sig på tåget. När de sista äntligen hade gått ombord så var det Harry och Dracos tur att få gå ombord på det vackra mörkröda tåget. Harry gick igenom den trånga korridoren. Kupé efter kupé var fulla med elever, tills han kom absolut längst bak i tåget. Där fanns det en liten tom kupé kvar, som gjord för Harry och Draco. Harry drog upp dörren och gick in i kupén. Han satte sig vid fönstret och kollade ut. Om några timmar så skulle Harry vara hos sina föräldrar. Någon månad senare skulle Harry fylla 13 och sedan skulle han börja sitt tredje år på Hogwarts, tänk vad tiden gått fort.

Några timmar senare så trängde Harry dig ut ur tåget och såg sig om på perrong nio och trekvart. Denna gång var perrongen fylld med föräldrar, där bland hans egna. Lily Snape, eller Lily Evans som hon en gång hade hetat, stod på andra sidan folkhavet hand i han med sin make Severus Snape. Harry sken upp och började tränga sig förbi alla barn och deras föräldrar. Tillslut så kom han äntligen fram till sin älskade familj. Harry log och kastade sig i hans mors famn. Efter ännu ett år så var Harry återigen hemma hos sin underbara familj.

Naw, vad sött ^^ Jättebra skrivet ♥

Bra skrivet

Jag älskar verkligen denna ff :3 Och Draco är snäll NDWOEJLHFWEOU *kär*

Läste igenom hela och tycker den är jättebra! Blev tipsad av en kompis Men skriv mer snart! Bevakar!

År 3. Kapitel 1. Minns du mig?

Harry såg sig om på den trånga perrongen. Bakom honom stod hans två föräldrar med var sitt leende. Omkring honom snurrade världen fortare än vad hans huvud kunde uppfatta och han trodde att han skulle falla omkull. Harry trängde sig långsamt genom folkmassan för att koma fram till det mörkröda tåget. Han släpade upp en tunga kofferten upp för den lilla trappan som ledde upp till den lilla trånga korridoren som var fylld av människor i olika storlekar. Medan Harry stod i kön till att komma fram till en av de lediga kupéerna så stoppade han ned handen i sin ficka på sina mugglarbyxor. Ett litet papper smekte försiktigt hans hand och Harry log smått. Den underskrivna lappen om att få gå till Hogsmead låg ihopviken i hans ficka. Äntligen kunde Harry få lämna slottet någon annan gång än på loven. Äntligen fick han utforska den lilla byn utanför.

Harry hittade tillslut en liten kupé i mitten av tåget. Han sköt upp kupédörren och puttade upp väskan på den lilla hatthyllan. Efter att han äntligen fått upp den så satte han sig ned på sätet med en suck. Han kollade ut genom fönstret samtidigt som det började smattra mot fönstret och folket på perrongen gick närmare fasaden. De ända som stod kvar i regnet var Harrys föräldrar. De stod kvar där, hand i hand medan deras hår blev blötare och blötare. När Lilys hår hade fått en mörkröd nyans så började tåget rulla och Harry vinkade till sina föräldrar tills de var utom synhåll. Hans hem och föräldrar var bakom honom och Hogwarts väntade framför honom. Det var dags för hans tredje år.

____

Aaaah förlåt för ett kort kapitel! Fick lite panik över att det var så länge sedan jag postade något.
Men tack så mycket över att ni läser! Tusen tack!