Tvillingarna Black (PRIVAT MELLAN MIG OCH LILLAN POTTER!)

(OJ! )

Det var ljust när jag vaknade. Jag låg i sjukhusflygeln, för jag hörde Madam Pomfreys gälla röst. (stavning?)

LILLANS PERSPEKTIV.

Ögonblicket var slut ganska fort.
======================================
~3 dagar senare~
Jag och Harry hade gått ut i skolan ungefär varje dag och träffats i något tomt rum.
Ibland varade det bara i några minuter, ibland kunde det vara upp till 3 timmar.
Jag hade fått en uggla från Harry.
12 våningen klockan 6
~klockan halv 6~
Jag började gå upp mot 12 våningen.
Det var en halvtimme kvar men ändå.
Jag var äntligen framme.
Jag gick in genom en dörr.
Där stod den sötaste personen i världen, Harry.
Jag gick fram mot honom.
Han pussade mig länge, säkert i en minut.
Jag hörde steg.
- och här står ni och hånglas, va? Sa Malfoy med sin spydiga röst.

Jag smög mig på Malfoy bakifrån, och han gick upp på 12 våningen, så jag följde efter. Skumt…
Sedan öppnade han en dörr, och där stod min syster och pussade … Harry?!
-och här står ni och hånglas, va? Malfoy skrattar till. Jag blir förstenad, men gömmer mig fortfarande.

(vet inte vad Harry/Lillan ska svara, så du får skriva

Jag hoppade till.

Jag hörde hur Harry muttrade "Idiot". Det var riktat mot malfoy.
Det hände inget på en stund men sedan sa jag:

Malfoy din idiot... Wingardium Leviosa!

Malfoy lyfte och slog i alla väggar och var sedan medvetslös och ramlade ner på marken.
Jag sprang där ifrån i högsta fart.

"Lillan!", jag ropade högt efter henne när hon sprang. Jag knappade in farten och tog ett fast grepp om hennes arm och sa:
"Jag såg vad som hände. Malfoy är en riktigt knäppskalle"
sedan lutade sig Lillan mot mig och började snyfta. Jag strök henne över håret.
"Hur är det?", frågade jag.

"Jag vet inte... Allt är så konstigt men... Jag har ingen aning!" Jag kände hur gråten växte inom mig.
Allt var som en stor hårboll i halsen.
Jag slet mig loss ur hennes grepp och sprang det fortaste jag någonsin hade gjort.