Vampyr.

Har tränat! typ sedan sexårs, hittade en konstig berättelse rätt nyligen om en undervattens orm som var det äckligaste man sett, typ.....
♥♥♥

hehe...xD

iaf....har du kommit på vad du heter på kik än?

glina2- Det gör inget! Bara, slarva inte att skriva ihop något nu, utan chilla, vi väntar!♥

Haha tack!!!
♥♥♥♥

Ja ♥

Matthew. Kapitel 3
Jag står som paralyserad när han kysser mig.
Det här var jag inte beredd på. Inte alls.
Men jag kan ändå inte göra annat än att kyssa tillbaka.

"Hrm Hrm." Harklar sig Matthew medan han tittar sig omkring i rummet.
"Oj! Jag glömde förstås att presentera vår gäst! Clarie, det här är min bror Matthew!"
Jag nickar spänt åt hans håll.
“Har du också en gåva?” frågar jag, lite avvaktande den här gången.
“Mff, självklart!” fnös Matthew. “Jag läser andras tankar. deras innersta önskningar. Deras synder. Deras förälskelser.” han säger det med en sorts stolthet.
Jag kommer direkt att tänka på min första förälskelse. Jonathan Drew.
Jag drar mig undan från Matthew utan att tänka.
Han kanske läste mina tankar nu? Nu i detta ögonblick?
Matthew märker hur jag drar mig undan från honom och ler ett vackert leende.
“Våran familj har alla ovanliga gåvor, Matthew har en av dom viktigaste. Våran mor kan styra andras tankar, lättast människor eftersom deras sinnen är så sårbara, Våran far har en skyddsbarriär som gör att ingen kan vända sina gåvor mot honom. Vi har en lillasyster också, men hennes gåva har inte visat sig än.” Säger Damon och ser på mig.
"Så...när brukar gåvor visa sig?"
Damon ignorerade mig.
"Prova ge mig en stöt."
"Varför då? Du kan bli sk..." Protesterade jag. Jag tänkte inte ge han en stöt.
"Gör det bara!"
Jag suckade och rörde vid honom.
Inget hände. Jag pustade ut.
"Varför går det inte?" Frågade jag Damon.
"Det är så här med gåvor. Man måste träna upp dem. Lära sig dess struktur. Du kan lära dig hos Matthew, han är duktig på sånt.” säger Damon och tittar på Matthew.
Matthew nickar kort.
“Det var syskonen Nadja och Antonio som upptäckte den mytologiska skillnaden mellan olika gåvors uppkomst...”
Jag avbröt honom.
“Vilka var Nandja och Antonio?” undrade jag.
“Menar du att du inte vet vem Nadja och Antonio är?” frågade Matthew misstroget.
“Matthew, hon är en dag gammal.” sa Damon och tittade på Matthew med förebrående blick.
“Hon borde ändå veta vilka det är." Svarade Matthew.
“Du har rätt.” suckade Damon. “Clarie, går du med på att Matthew undervisar dig om gåvor,kanske andra saker till exempel om ditt nya luktsinne, så kan jag börja undervisa i vampyologi?” frågade Damon och såg på mig.
“Visst.” sa jag. “När börjar vi då?”
“Jag måste på ett ärende, men Matthew kan hjälpa dig med din gåva nu.” sa Damon och kysste mig på kinden innan han gick ut genom dörren.

“Ska vi sätta i gång då?” log Matthew och gned förväntansfullt sina händer.
“Okej.” sa jag tveksamt.
“Du är väl inte rädd för mig?” log Matthew.
“Nej.” sa jag och sträckte lite på mig.
“Bra.” log Matthew. “Försök göra så att jag får en stöt.” sa han och log brett och kavlade nonchalant upp ärmarna på sin bruna tröja.
Ute hördes fotsteg.
Högljudda fotsteg.
Jag ruskade på mig och återvände till verkligheten.
"Va?"
"Ly...." Matthew avbröt sig.
Det knackade på dörren.
Vi stod och stirrade på varandra.
Det kunde inte vara Damon.
Han luktade inte så här....träigt och desseutom skulle han aldrig väsnas.
Så vem var det?
Handen dunkade snabbt och hårt igen, den här gången ganska argsint.
"SLÄPP IN MIG DÅ FÖR HELVETE DIN MÖRDARE!" Skrek rösten som tydligen var en mans.
Plötsligt slets dörren upp och där, i dörröppningen stod min far.


-------------------------------------------------------------------
Hej alla fina läsare som kommenterar!!
Förlåt så hemskt mycket för att jag sällan uppdaterar denna berättelse!
Jag har nu bestämt mig för att lägga ner den, åtminstone tillfälligt, eftersom jag känner att jag inte skriver särskilt ofta, och när jag väl gör det så lägger jag inte ner särskilt mycket tid på den. Försöker också ägna tiden jag skriver berättelser på till min andra berättelse.
Kommer kanske skriva lite då och då på den, men inte särskilt ofta.
Men tack i alla fall alla underbara läsare som kommenterat! Det är guld värt ♥♥♥♥

Jättebra,och ockej jag förstår.

Åh nej! Inte just då det är superspännande

Okej!

SÅ BRA!!!!

Tack!!

Tack! Jag kanske kommer lägga upp ett nytt kapitel då och då men vi får se