~PRS mellan dillen99 och AlexZz~

Grell struntar i henne, han har faktiskt aldrig gått med tanken att faktiskt segra. Men han gick in med tanken att inte gå och dö utan en kamp först. Fast kanske vill han också slippa att komma hem igen. Även om han vinner så skulle han inte kunna leva med sig själv efter det här och om han dog skulle inget därhemma ändras mer än att det skulle bli en mun mindre att mätta. Då kanske Thalia skulle kunna växa upp och bli stark. Grell skakar av sig tankarna och börjar röra sig framåt. Han har det han behöver, nu ska han bara vänta på att nästa offer kommer förbi.

(( jag skriver imorgon if that would be okay? c: ))

((Yep. x3))

Men när jag vänder mig om igen håller i pojke en kniv mot min hals.
Jag hinner precis röra lite på mig så har det kommit fram en tjej också. Hon tar tag i mina armar och binder ihop dem. Jag stönar och hotar dem, men de skrattar mest.
Pojken fäller mig så att jag dunsar hårt mot backen, det värker i sidan av magen där jag fallit. Han tar repet som flickan bundit mig med och släpar iväg med mig. Jag glider efter, hjälplös.

Flickan tar mitt kniv bälte medans jag ligger raklång på en sten där de lagt mig.
Hon tar svärdet och plötsligt var jag utan vapen, helt utan vapen.
"Du skulle stannat med den där killen" hånar flickan mig med att säga. Jag fnyser åt henne och kastar hatiska blickar mot dom.
"Varför?" frågar jag även fast jag vet svaret. Min röst låter klen och skakig även fast jag inte känner mig så. Hon rycker till av frågan och genast får hon ett elakt flin på läpparna.
Det är då jag ser det, jag ser vem det är. Det är pojken som dödade min systers storasyster.
"Så nu känner du igen mig?!" skrattar hon. "Jag trodde du skulle se det från början och då börja träna för att döda mig!" hon cirklar runt stenen och flinar ett elakt ett.
Pojken kommer fram och sätter en hand på hennes axel. Hon vänder på huvudet och de kysser varandra. Jag blundar. Jag vill inte se det äckliga men ändå gulliga de gör.
Pojken lyfter huvudet från henne och ser på mig och viskar sedan till flickan.
"nu.......smärtfritt.....okej?" är allt jag hör. De skulle alltså döda mig nu, nu är slutet inne, på en sten, ensam, inga vapen. Fan vad fegt, tänker jag.
Flickan nickar vagt och kliver ett steg från pojken. Hon går till minna vapen. "Konstigt va? Att man vill att de man hatar mest i världen bara ska försvinna, eller? Nej, kanske inte så konstigt. Men vet du, jag kommer göra det här långsamt, med smärta och med dina knivar, det du är bäst på, knivar" säger hon lekfullt.
Jag känner hur ångesten kommer, hur hjärtat bultar allt hårdrare för varje sekund som går.
Hon tar upp tre knivar och går sakta fram till mig. Hon tar en av de och smeker med sidan av bladet mot min kind.
Jag ryser av beröringen och vill helst av allt bara komma därifrån.
Hon sätter kniven nära min hud över högra armen, en bit från axeln. Hon drar upp kniven i luften och pressar ned i min arm.
Smärtan borras in, det gör så ont, jag skriker av allt jag är värd. Det känns som om hela min arm brinner. Pojken kommer farandes fram, han sätter något för min mun och binder samtidigt mig så att jag inte kan lyfta mig från stenen.
Jag känner en tår lämna ena mitt öga. Var det här slutet?

"Ey, vad gör ni?" Säger Grell hånfullt - han hade inte kunnat släppa det och vända, han är svag, vek - det var typ tusen olika ord som dök upp när han hörde henne skrika. Sanna, otroligt nog gjorde det nästan ont att höra det. Eller så överdriver han bara, han hoppas på det. Om han faktiskt börjar känna något speciellt för henne så är det kört. Det som är underbart med situationen är att han står inte mer än några steg bort från den som håller i kniven. Killen vänder sig om, men hinner inte långt innan en kniv sitter i huvudet på honom. Grell bryr sig i helvete om vem han är, men det han gör just nu är förbannat lågt. Tjejen rusar fram till killen, och Grell går fram till henne och drämmer in ännu en kniv i hennes bakhuvud innan han tar tillbaka knivarna och går för att befria Sanna.

Jag blundar och försöker få bort smärtan, men det är omöjligt. Det bränner och sticker, jag känner den varma vätskan droppa ner för min arm.
Jag öppnar mina ögon och hinner precis se när flickan stoppar ned en kniv i mitt lår.
Jag skriker så hårt det bara går igenom bindeln de har satt över min mun.
Jag blundar ihop ögonen men öppnar de snabbt igen. Killen kväver ett gällt skrik, nu även flickan. Jag vänder skakande på huvudet och ser på det som hänt, vem som kommit för att avsluta flickans jobb.
Men där står Grell, han kommer fram till mig. Flickan och pojken var båda döda.
Jag blinkar några gånger och känner mig trött.
Blodet rinner och jag kan inte prata.

Grell skär upp hennes rep, efter att ha tagit ut hennes smått temporära munkavle, med en faktisk sorgsen blick, hon blöder riktigt mycket. Grell har inga större kunskaper inom det medicinska. Snarare tvärtom. Han vet i princip att man måste stoppa blödningar så fort som möjligt, och Grell gissar på att han har lite bandage i väskan för han packade ned sådant, även fast hans planer inte involverade att han själv skulle skadas. Det involverade inte att rädda livet på någon heller, han kunde ju bara mördat henne, tagit chansen liksom. Men istället så försöker Grell hjälpa henne.

Jag får hjälp av Grell, men jag kan inte säga något så istället ligger jag bara där. Han tycker säkert jag är patetisk eller något sådant.
"ta..a..ck" viskar jag svagt, det låter knappt som att jag säger något men jag anstränger mig hårt.
Värmen pulserar i hela min kropp, den är outhärdlig. Jag ser på Grells ansikte, det syntes att han igentligen kanske inte ville hjälpa mig, men han gör det för något annat skäl. Men jag kan inte lista ut vad.

Grell suckar.
"Tacka inte än." Säger han och lyfter upp henne i famnen eftersom hans rygg är upptagen av ryggsäcken. Han måste hitta något sorts skydd, eller bygga ett. Han kan bygga ett men det kanske kan ta för lång tid. Just nu vill han bara få bort Sanna härifrån innan svävaren kommer och plockar upp dem. Förresten så under tiden han mördade dem så lade han även dem helt raka, så det ser liksom ut som de vilar. Grell vet inte vart han ska gå nu, så han går bara åt det håll som verkar vettigt. Men innan dess så kommer det ned en silvrig fallskärm som Grell vackert nog inte lyckas fånga men den landar liksom i famnen på Sanna.

((Bara undra: ska det vara kärlek med? tänkte att det kanske blir kul med lite drama, but you deside )) [I am not so good at English...]

Jag lyfts upp av han, han kändes stark på något vis. Han går ett tag med mig i famnen, jag vet inte vart han ska ta mig eller vad han tänker göra med mig men det känns säkert för stunden.
Jag försöker få fram ett leende men de måste se ut som om jag gör en grimas åt honom.
Efter ett tag faller något i min famn, jag lyfter försiktigt på huvudet lite och ser att det är från Tedd. Så han var trotts allt inte så arg över oss?
Men jag ser menande på Grell att han skulle öppna, jag var för svag för att göra det.