Albus Dumbledores dotter

Oj oj oj Sara!

Gillar kapitlet! Jag gillar inte så värst mycket Cho där, hon är slug och elak…

Jättebra!!!!
Bara en sak...
Jag bestämde mig för att ändå ge det en skans chans och reste mig upp, om jag skyndade mig skulle jag hinna i tid.

Men helt awesome kapitel! Ska bli spännande att se hur detta med Heidi utvecklas

ojdå! Ursäkta för stavfelet..
Ännu ett kapitel kommer strax/snart!
Tack för alla fina kommentarer! ♥

Super bra! Undrar vem den hemliga beundraren är... Håller med Molly Evans, Cho verkar vara lite elak...

Jag kröp tyst ner i min sköna säng, men kunde inte sova hur många får jag än räknade. Det enda jag kunde tänka på var brevet och vem som hade skickat det. Tänk om det bara var ett elakt skämt? Eller så var det verkligen någon som gillade mig...
Jag suckade djupt och försökte tänka på annat, och till slut lyckades jag somna.

Men aldeles för snart ringde väckarklockan och jag var tvungen att stiga upp.
Cho stod redan framför spegeln och satte upp sitt långa svarta hår. Jag tittade på nattursbordet, brevet låg kvar där jag lämnat det den föregående natten. Jag la snabbt ner det i lådan så att Cho inte skulle fråga vad det var, men för sent.
Hon vände sig om och räckte fram handen. "Vem var brevet i från?" Frågade hon.
"Mina föräldrar" svarade jag snabbt. Hon himlade med ögonen. "Vi har bara varit här i några dagar, och deras uggla skulle i så fall komma med de andra ugglorna" sa hon och log.
Jag suckade "okej, jag vet inte vem det kommer i från" sa jag och satte mig upp. Hon kom fram och satte sig bredvid mig på sängen. "Du kanske har en hemlig beundrare!" Sa hon retsamt, det var skrämmande hur rätt hon kunde ha.
Jag drog ut lådan och räckte brevet till henne. Hon läste igenom det flera gånger och räckte sedan tillbaka det till mig. "Du var väl där, eller hur!?" Sa hon och tittade mig i ögonen. "Ja... Men han var inte där..." Svarade jag.
Hon höjde på sina välplockade ögonbryn och reste sig upp. "Som du vill, då får vi helt enkelt ta reda på det själva" sa hon och gick åter igen fram till spegeln.
"Hur såg ugglan ut? Den brevet kommit med?" Frågade hon och vände sig om.
"Den var liten... Och brun. Den var väldigt energisk..." Svarade jag långsamt.
"Hm..." Cho rynkade pannan "byt om snabbt, sedan går vi ner till stora salen så att vi är där i god tid för brev tiden!" Sa hon.

Tio minuter senare var vi på väg ner för trapporna, jag hade fortfarande inte delat idén om att det bara varit ett skämt med Cho, men hon verkade så beslutsam att jag inte ville säga någonting.
Vi öppnade de stora dörrarna och gick in. David hade redan ätit frukost och var nu nere och trännade quiddich på planen, mitt huvud surrade med allt för mycket tankar för att hinna ha skuldkänslor.
Vi satte oss med ryggen mot Slytherin bordet, de flesta där skulle troligtvis inte skicka ett sådant brev.
Jag var för tankspridd för att orka äta så mycket, men tryckte i alla fall i mig en macka innan de första ugglorna började strömma in.
Efter någon minuts sökande såg jag den, den flög runt i en liten cirkel innan den dök över Gryffindors bord.
Jag pekade på den åt Cho och hon spärrade upp ögonen.
"Det är Ju Ronald Weasleys uggla!"

jättebra! men.. kan inte Sara få veta vem hon är snart? :3

Supermegabra! ♥

Super!!!
Jättebra skrivet!!!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

What? OHH!!!!♥

Längtar till nästa kapitel, för detta var super! :3

Underbaaart! Undrar om Ron har skickat det eller m någon lånat/snott hans uggla?