Tredje världskriget

Freja vinkar hejdå till dem då även Kim sätter av efter Vera in i deras tält. Hon och Max blir kvar och han leder sedan in henne i deras tält till hennes säng. "Tack." säger hon och ler lite, "Men bara så du vet riddare Max så är jag ingen liten prinsessa." säger hon bara men tystnar och drar snabbt av sig kläderna då generalen kommer in, nu skall de sova snart.

"Godnatt." Säger Vera leende till Kim, som faktiskt lyckats säga samma fras nästan exakt samtidigt och det får det lättroade Vera att frusta till av skratt.
"Förlåt." Ursäktar hon sig snabbt när hon ser Kims smått förvirrade min. För att tänka på annat börjar Vera klä av sig, men hon drar bara av sig det yttersta laget då hon tycker att det är rätt kallt - eller så vill hon inte att det ska hända något under natten och lägger sig i sängen. Precis i tid för att hon, general Kike, kommer in för att se till att de ligger i sängarna.

Max lägger sig i sängen vid hennes fotända, precis på andra sidan gången, tydligen hade tjejer och killar varsin sidor. Konstigt då de ändå kunde visa allt för de andra, men Freja bryr sig inte, inte nu i alla fall nu känner hon sig mer urtrött och hennes kropp värker och smärtar av den ovana träningen och skadan i sidan.

Kim lägger sig på andra sidan tältet - var är Vera osäker på men förhoppningsvis inte för långt borta. Det är först nu när hon lägger sig ned för att vila om hon börjar känna av värk i armar och ben. Det hade kanske inte varit så kraftfulla rekyler men det hade tydligen tagit ut sin rätt ändå.

Så småningom börjar tältet ljuda av snusningar och snarkningar och snart somnar även Freja trots smärtan och sover vidare tills hon hör ett gällt trumpetljud och snabbt far hon upp ur sängen för att ställa sig i givakt.

Trumpeten som väcker Vera får henne först att falla ur sängen och slå huvudet hårt i marken så hon blir aningen disorienterad men sedan får hon fattning och tar sig upp på fötter och ställer sig i givakt. Något säger henne att det kommer bli en lång, lång dag när hon känner av värken som dyker upp lite varstans i kroppen - mest i överkroppen.

Freja som känner hela kroppen värka och det bultar smått i sidan får order om att infinna sig i köket, tydligen ska hennes dag ordnas åt att skala potatis, ja så gick det till den vilan. De andra får order om att klä på sig snabbt och sedan som henne äta frukost och sedan ut för fystest i träningsbanan.

Kvinnan delar ut någon sorts kökstjänst till ett par i tältet, men Vera klarar sig undan den, men hon vet inte varför bara vissa ska göra den... är det ett straff? I vilket fall så tar går de helt sonika och i nästan rätt takt för att äta frukost, och Vera oroar sig för testet de ska ha senare. Idrott var aldrig hennes starka ämne.

De macherar iväg efter de dragit på sig kläderna och bäddat till frukosten och ställer sig på kö till de stora grytorna med gröt, där två bastanta kvinnor står och öser upp den klibbiga massan i tallrikar.

Vera sväljer vemodigt när hon får den grå klumpiga massan på tallriken innan hon går och sätter sig vid ett tomt bord, ja sånär som på Kim som varit snabbare än hon.