Antikens Rom, privat

Antonius såg med ett leende efter Nicci, han tvivlade inte på att hon kunde ta hand om sig själv. Han höll dock blicken på dem, enda tills de skymdes bakom en ung kvinna, som med ett leende satte sig i hans famn.
"Cornelia", hälsade Antonius med ett charmerande leende. "Jag undrade också om jg skulle se dig här."
"Var har du gömt dig hela kvällen?" undrade hon, och lade sina armar om hans hals. Antonius öppnade munnen för att svara, men han fick inte chansen då hennes läppar trycktes mot hans. Han och Cornelia var gamla vänner, och Antonius hade inget imot hennes närmanden, hon var trots allt bland de vackraste kvinnorna i huset.

Mannen tittade på henne.
"Du är vackrare på nära håll" sa mannen och Nicci höjde ett ögonbryn, det var en kommentar hon ofta hade hört, hon undrade om människor inte kunde vara mer påhittiga. "Jag heter Julius" sa han och hon nickade.
"Nicci" sa hon vänligt och mannen drog henne närmare sig. Hon kände hans händer på hans kropp och hur han placerade dem på hennes höfter och lutade sig fram och kysste henne. Nicci var en aning överaskad men var snart med på noterna, hon hade kysst människor förr och gjort annat roande, förutom att gå hela vägen. Men hon var inte beredd på att mannen skulle gå så fort fram.

Antonius hade sina armar om Cornelia, och hon tryckte sig mot honom passionerat. Hennes vänstra hand var i hans hår, men den högra letade sig in i hans byxor.
"Vi borde kanske gå upp", fick Antonius fram mellan kyssarna. Cornelia nickade, men gjorde ingen ansats att resa sig. Då hennes läppar vandrade nerför hans hals vände sig Antonius till Aurelia. "Om Nicci hamnar i problem..." Aurelia nickade, och Antonius lyfte upp Cornelia. Han bar henne genom rummet utan att se sig framför, då Cornelias hår skymde utsikten.
De lyckades ta sig till ett tomt rum, och Antonius skuffade fast dörren innan de föll på en divan.

Nicci kände Julius hand glida ner för hennes rygg och in under hennes klänning och hon stelnade till. Julius log roat och hon gav honom en örfil.
"Men kom igen" sa Julius och gick närmare henne.
"Nej" sa hon bestämt och vände sig om och gick därifrån, men Julius tog tag i hennes hand och hon stannade när han höll fast henne.
"Jag tyckte hon sa nej" sa Aurelia bredvid henne och Nicci log emot henne.
"Han verkar ha bomull mellan örnen" sa Nicci och drog sig loss.
"Gå och hitta någon mer villig Julius, om du nu kan" skrattade Aurelia och de gick tillbaka till de andra.

Antonius var svettigare än då de börjat och han andades tungt då han varsamt drog sig loss ur Cornelias armar och såg sig om efter något att driicka. Någon hade varit i rummet tidigare, för några vinflaskor stod på ett bord intill. Ett av dem var halvfullt, och Antonius tog några djupa klunkar.
Han klädde på sig igen, och vände sig mot Cornelia, som ännu låg på divanen. Hon var på väg att slockna, och Antonius hjälpte henne dra på sig klänningen igen innan han gav henne en kyss och gjorde sig redo att gå bort.
"Jag tror jag älskar dig", viskade Cornelia och log. Antonius log kort.
"Vila du", svarade han och lämnade rummet. Han drog fingrarna genom håret och skakade lätt på huvudet för att klara det .Cornelia skulle antagligen inte komma ihåg det där följande dag, vilket var bra. Antonius hoppades verkligen på att hennes ord bara berodde på fyllan.

Nicci satt lite förvirrat på en stol.
"Jag borde varnat dig för Julius" sa Aurelia.
"Det är ingen fara, jag blev bara lite förvånad" sa hon och log svagt.
"Du har inte haft sex?" sa Aurelia och Nicci skrattade.
"Den som hade kommit förbi min far hade varit värdig det" skrattade Nicci och Aurelia nickade men sa inget. Nicci tittade ut genom fönstret. Hon var mer skärrad än hon medgett. Hon förstod lite varför hennes far hade velat hindra henne från att gå på dessa fester. Men hon hade haft roligt samtidigt.

Antonius tog sig sakta genom rummet, då druckna människor vinglade förbi honom, för att inte tala om hur han vinglade. Ruummet snurrade lätt runt honom, och han lutade sig tungt mot divanen där Aurelia och Nicci satt då han nådde dem.
"Är allt bra?" undrade han med ett leende. "Jag måste gå ut en stund, det är för varmt här", fortsatte han sedan utan att vänta på ett svar och drog ett djupt andetag då han gjorde sig redo att kämpa sig ut ur rummet.

Nicci tittade upp när Antonius pratade med dem. Hon hann inte ens svara innan han var på väg ut ur rummet. Hon tittade efter honom och bestämde sig för att följa efter honom. Hon kände sig säker med Antonius av någon anledning. Det kunde bero på att han aldrig gjort något närmande.
"Anser du det en lyckad kväll?" frågad hon undrande

Antonius stannade upp då han nådde trädgården och andades djupt in av den friska luften. En sval bris blåste in under tunikan, och Antonius log nöjt då han satte sig på en stenbänk mellan några rosenbuskar.
Först då märkte han att Nicci hade följt efter honom.
"Lyckad? Normal, kanske. Men en bra kväll definitivt. Du då?" svarade han med ett leende och stängde ögonen för att njuta av svalkan och samla sina tankar.

Nicci stod upp och såg ut över trädgården.
"Det gädjer mig att höra" sa hon uppriktigt och tänkte sedan efter, hon var inte säker på hur kvällen hade varit. Hon hade haft trevligt det hade hon även om hon hade känt sig besvärad med Julius.
"Den har varit annorlunda och givande" sa hon enkelt och plockade en av rosorna och lekte med den mellan fingrarna.