Tillbaaka (privat)

Hon nickade. "Varför inte. Men jag behöver en sån där kammarjungfru. Jag kan inte ha en man som hjälper mig med kläderna om jag ska leva här." Hon såg på honom och log lite.

Alexis log och nickade förstående. Sedan knäppte han med fingrarna och vips så var Maryam där med en hyfsat ny vanpyrflicka som han kände igen som Amanda. Han kom då på en sak.
"Du Alice? Ehm... Jag har bara lite gammalmodiga klänningar här... Ganska stora om man jämför med det du har på dig nu" sa Alexis med en menande blick på hennes kläder.

Hon såg ner på sina kläder och hon skrattade till. "Det här är ett nattlinne. Man sover i dem." Hon såg sedan på mannen som låg på balkongen. "Är du säker att han klarar sig eller är han död?" Hon gäspade lite och satte sig i sängen.

Han nickade som om han förstod, fastän han egentligen inte gjorde det. Aja, hon fick bära vad hon ville.
"Han lever. Det tar bara ett tag innan de omvandlas, så det är därför han kommer verka lite slö i början, men han kvicknar till sen" svarade han med en lätt axelryckning.

Hon såg på honom. "Jag sov innan jag klev upp för att undersöka gobelängen." Hon såg på honom. "Man sover inte naken bara så du vet." Hon kröp upp i sängen och gäspade stort.

Alexis tittade smått road, smått vakande över flickan. Självklart visste han att de flesta inte sov nakna.
"Jag, och inte andra vampyrer heller för den delen, sover inte. Nu sj jag lämna dig ifred sp att du får sova. Kalla på fröken Amanda om det är något kvinnligt du behöver, eller sp vet du var jag finns. Godnatt"

Hon såg på honom och hon nickade och pekade på kroppen. "Kan du dra för? Det är obehagligt att han ligger där." Alice lade sig ner och blåste ut ljuset som stod vid hennes säng så elden från brasan lyste upp det mesta av rummet och hon vände bort huvudet och somnade.

"Att människor somnar så snabbt" mumlade Alexis samtidigt som han drog för de ljusblå sidengardinerna. Mannen skulle vakna av sig själv lite senare och då skulle han tjäna Alice. Egentligen förstod han ite varför han la ner så mycket tid på henne, hon skulle säkert bara försvinna inom en snar framtid.

Hon sov tungt och vände sig om i sömnen. Efter några timmar så vaknade hon och satte sig upp och såg sig om. Återvände till tavlan och kliade på kattens tass och steg åt sidan.

(Oj, förlåt!)

Alexis vände snabbt huvudet mot ljudet han precis hört. Snabbt som ljuset var han där och såg att det var Alice och ingen annan. Han log.
"Så du har vaknat ur din skönhetssömn nu?"